Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Yrkesläraren

Om en elev inte når målen är det ingen poäng att tjata eller skälla. Bättre att ändra förutsättningarna, tycker yrkesläraren Fabricio Gatica.

Vi förväntar oss mycket av varandra, av kollegor och elever. Vi förväntar oss till och med att andra ska dela vår världsbild. Många gånger när en medmänniska inte lever upp till våra förväntningar säger vi snabbt, skärp dig! 

Efter valet känns det också som att ”skärp dig” har blivit tonen från vår nya regering. Det gäller elever, ungdomarna i förorten, sjukskrivna och arbetslösa. Förväntningen är att människor ska förändras, eller snarare förbättras, men ger vi ens dessa grupper förutsättningarna till förändringen? Regeringen, polisen, försäkringskassan, chefen, föräldern och vi lärare, alla säger vi ”skärp dig”. Överallt hör och läser jag att folk ska ”skärpa sig”, ”rycka upp sig” och ”ta sig i kragen”. Vi minskar de ekonomiska resurserna men ökar på tjatet. Kanske var det tjatet om att skärpa sig som Einstein syftade till när han sa att ”definition av galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig annorlunda resultat”. 

Att sänka kraven tillfälligt är inte att sänka kvalitén.

Är det en sak jag lärt mig som lärare är att vi måste ändra på förutsättningarna om vi vill ändra på resultatet. Det funkar inte att säga ”sluta”, ”lägg av”, ”skärp dig”. Vi kan inte be dem ta sig i kragen när de inte har en krage att ta tag i. Jag vet att lärare vänder ut och in på sig själva för att hitta anpassningar på elever och grupper. Det är ett svårt jobb som är en ständigt pågående process. 

De största förändringarna jag sett hos elever under mina år är när jag lyssnar in och möter dem. Då jag frågar om vi ska sänka den ribban de ständigt river eller kanske helt och hållet byta gren en stund. Vi är styrda av Skolverket, vi måste givetvis bedriva fullgod utbildning. Men att sänka kraven tillfälligt är inte att sänka kvalitén. Apl är en del av skolgången jag har fått anpassa en hel del för eleven, exempelvis kortare arbetsdagar, senare start på apl-dagen, omplacering till mindre företag som jobbar lugnare. Om eleven bara är på sin apl fyra timmar men fixar det bra så har vi lyckats, och det stärker. Känslan är betydligt bättre än om de skulle varit där åtta timmar men ger upp efter fyra. När elever känner att de lyckas ökar självkänslan och kanske kommer de då med tiden känna att de kan möta våra och samhällets krav och förväntningar, i sin takt. 

Jag kanske är naiv men jag tror att vi alla gör vårt bästa.

Jag kanske är naiv men jag tror att vi alla gör vårt bästa. Även när resultatet är lågt och andra förväntade sig mer så tror jag vi gjorde vårt bästa. Där och då med summan av allt i livet var det precis det vi klarade av. Så även när en elev försover sig varje dag så tror jag att den gör sitt bästa just där och då. Men vi kan alla bli bättre, med hjälp av inre och yttre faktorer. Att säga till eleven att skärpa sig tror jag däremot inte är till någon hjälp, kanske till och med tvärt om. Denna insikt har hjälpt mig att bättre förhålla mig till elever. För mig innebär det mindre tjat och mer förståelse. Jag vill möta elever där de befinner sig och glädjer mig när jag ser en förbättring hos dem, inte när de lever upp till mina förväntningar.

Fabricio Gatica är yrkeslärare på bygg- och anläggningsprogrammet.