Panelen: Hur fungerar din dialog med vårdnadshavare?
Pia Hildingsson, Elin Sarbring och Annika Thörner.
Panelen Tre specialpedagoger berättar om hur de ser på sin roll och uppgift när det gäller att involvera vårdnadshavare.
LÄS MER: Panelen: Så inkluderar vi eleverna
Pia Hildingsson, specialpedagog, Örebro:
1. Hur bygger du förtroende med vårdnadshavare?
– Jag lyssnar på föräldrarna, de känner sina barn bäst och behöver känna att vi förstår det. Ibland behöver man kanske prioritera att gå föräldrar till mötes för att behålla relationen. Det är centralt att ägna relationen mycket tid, och det är värt tiden. Det handlar också om långsiktighet. När vi inte är överens med vårdnadshavarna är det viktigt att ha en förtroendefull relation att falla tillbaka på.
2. Ser du några särskilda utmaningar i samverkan med vårdnadshavare?
– Föräldrarna håller inte alltid med om vår bild. Barn kan ha olika förmågor i skolan respektive hemma, vi ser dem i olika kontext. Det är inget konstigt, men desto viktigare att ha en dialog som bygger på förtroende. Vi måste vårda relationerna med vårdnadshavare, men det betyder inte att vi ska ducka för det som är svårt. Vi behöver visa att vi vill barnets bästa.
3. Arbetar du för att involvera båda vårdnadshavarna?
– Familjer bestämmer ofta vem som bär skolkontakten. Det måste vi respektera. Men då är det extra viktigt att lyssna med båda vårdnadshavarna när vi behöver få en bild av hur barnet fungerar hemma. Och bor inte vårdnadshavarna tillsammans behöver vi kommunicera kontinuerligt med båda. För sårbara barn blir det livsavgörande att vi har ett bra samarbete och att man pratar aktivt om skolan hemma.
Elin Sarbring, specialpedagog, Uddevalla:
1. Hur bygger du förtroende med vårdnadshavare?
– Det gäller att komma in tidigt i sammanhanget, innan det hänt något stort, så att föräldrar och elev ser mig som en naturlig del av barnens vardag – att visa sig i verksamheten genom att arbeta förebyggande. Det blir som bäst om relationen är på plats kring saker som är odramatiska, så att det finns ett överskott att använda när det behövs. Vi måste bygga upp en förtroendebank över tid så att det finns att ta av.
2. Ser du några särskilda utmaningar i samverkan med vårdnadshavare?
– Vi ser andra saker än vårdnadshavarna och måste förhålla oss till det. Men ibland har de förväntningar och önskemål vi inte kan uppfylla – även sådant jag som proffs känner är rätt och rimligt men inte kan möta verksamhetsmässigt. Då gäller det att få en bra dialog och behålla förtroendet när jag representerar både skolan och kommunen, utöver min profession.
3. Arbetar du för att involvera båda vårdnadshavarna?
– Att involvera båda föräldrarna är ett arbete som grundläggs före min nivå, det måste förankras i den ordinarie verksamheten. Sedan kan det givetvis finnas olika skäl till att föräldrarna kommunicerar olika, och man möter föräldrarnas önskemål individuellt. Men det är viktigt att vara lyhörd och fånga upp om de tycker olika. Vi måste också vara tydliga med att båda föräldrarna är viktiga för barnets relation med skolan.
Annika Thörner, specialpedagog, Säffle:
1. Hur bygger du förtroende med vårdnadshavare?
– För mig personligen är det klurigt eftersom jag jobbar på fyra mindre skolor och är en dag i veckan på varje. Men jag måste ändå bygga förtroende, utgå från elevens svårigheter och involvera vårdnadshavarna direkt för att lösa problem. Ofta suddas gränserna ut mellan skol- och hemmiljö, då behöver jag ställa frågan vad jag kan stötta föräldrarna i. Det viktiga är att vara lyhörd och ödmjuk i bemötandet.
2. Ser du några särskilda utmaningar i samverkan med vårdnadshavare?
– Vårdnadshavare kan ha så olika bild av skolans värld, ibland negativt baserat på upplevelsen av den egna skolgången. Det gäller att få dem med på hur skolan är organiserad i dag och vad som är viktigt nu. Man vinner mycket på att betona hur allt vi gör utgår från elevens bästa. Ibland måste vi även förklara för föräldrar att lika för alla inte alltid är definitionen på rättvist.
3. Arbetar du för att involvera båda vårdnadshavarna?
– Det viktiga är att båda får exakt samma information. De kanske inte samarbetar bra och då kan man mötas i det digitala rummet. Annars tycker jag att det fysiska mötet är oslagbart, där jag är en aktiv samtalsledare och kan hantera exempelvis om en förälder är mer verbal. Sedan kan vi i dialog göra upp vem vi i skolan ska ringa eller kommunicera med i vardagen kring kortare uppföljningar.
LÄS ÄVEN
Möt SPSM:s nya generaldirektör – här är Aurora Lindbergs fokusfrågor
Vestman: ”Eleverna som behöver skolan mest behöver den på sommaren också”
