Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik

Med tiden kommer kunskapen om vilka metoder och verktyg som passar för elever i olika situationer, skriver specialpedagogen Eva Augustsson.

Terminsavslutningen närmade sig. Yngsta dottern hade efter avlagd studentexamen fått ett längre vikariat som lärare i årskurs 3 i landsbygden. Kollegorna på lågstadiet vädrade morgonluft. Dottern är nämligen en duktig pianist och nu hade man plötsligt någon som kunde spela till julsångerna i kyrkan. 

En eftermiddag kom dottern hem med en lång lista på tilltänkt repertoar som hon skulle börja träna på. ”Jag har nog hittat noter till de flesta sångerna”, sa hon, ”men den här sången vet jag inte vilken det är eller i vilken sångbok den står.”

Jag kikade på listan, reste mig och gick fram till bokhyllan, tog ut en sångbok och slog upp sången direkt. Och precis när jag hittade rätt sida hann jag tänka: det här har med profession att göra. Att veta vad man ska leta efter och att leta på rätt ställe. Många klasslärare har en enorm bredd i sitt kunnande, många års erfarenhet sätter sina spår i ryggmärgen. Nu råkade det vara i ämnet musik men jag kan översätta det till valfritt område som vi undervisar i, vilken skolform det än är. Och nu fastnar jag lite i tanken kring vad det innebär att vara professionell eller att ha ett kunnande inom ett visst område.

I vilken bokhylla ska vi bildligt talat leta för att hitta det som passar till våra elever eller just den här eleven?

Skolverkets kartläggningsmaterial och bedömningsstöd ska vara ett stöd till lärarna för att följa elevernas utveckling. Genom att använda stödet får läraren vägledning för planering av sin undervisning. Utöver dessa material efterfrågas ofta fler diagnoser och screeningtester för kartläggning av elevernas kunskapsnivå. Efter genomförande och utvärdering av resultaten kommer alltid nästa moment: Vad kan vi utläsa och vad ska vi göra åt det? I vilken bokhylla ska vi bildligt talat leta för att hitta det som passar till våra elever eller just den här eleven?

Det är där professionaliteten kommer in. Vad och hur man ska göra. Precis som för den professionella skräddaren, som vet vilken nål och tråd som passar för att sy i siden eller att sy i läder, gäller det att hitta rätt verktyg.

Man måste prova sig fram, utvärdera vad som fungerar och prova vidare.

För en nyutbildad lärare är det en gigantisk utmaning att hitta rätt material och metod. Den riktiga utbildningen börjar den dag då man får sitt första lärarjobb. Man måste prova sig fram, utvärdera vad som fungerar och prova vidare. Och förhoppningsvis finns kollegan specialläraren eller specialpedagogen där som stöd i processen att utveckla en professionalitet inom läraryrket. Till glädje för läraren själv och alla de elever hen möter.

Avslutningsvis återvänder jag till temat kyrkomusik, och den gamla historien om den trasiga orgeln i den lilla kyrkan på Västgötaslätten. Den gav ifrån sig ett irriterande pipljud när kantorn spelade. Inför advent bad man orgelbyggaren att rätta till det hela. Denne kom, spelade, lyssnade och satte i en skruv, och orgeln var som ny igen. Det var ju lätt gjort, så när räkningen kom – på hela 500 kronor och 50 öre – bad kyrkorådet om en specificering av det hutlöst höga priset. Svaret löd: ”Skruv, 50 öre. Veta var skruven ska sitta, 500 kronor.”

LÄS ÄVEN

Så byggde de bort störningarna

"Lärarnas kaffeandedräkt är det värsta som finns!"

Möblerat för lärande – våga välja bort