Så byggde de bort störningarna

Sara Landestedt brukar samla klassen på mattan för genomgångar. Foto: Tobias Andersson
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik

När Tidaholms kommun behövde bygga en ny skola fanns den pedagogiska idén med redan från planerings­stadiet. Utvecklingsgrupper med ansvar för olika områden tillsattes.

– Som specialpedagog var jag med i den utvecklingsgrupp på skolan som svarade för hur vi skulle tänka kring inredning. Vi besökte Kinnarps och hade fokus på att få till en bra helhet, berättar specialpedagogen Mariah Harnesk, som tillsammans med Johanna Rydén, fritidspedagog, och Sara Landestedt, klasslärare, tar emot oss på nybyggda Rosenbergsskolan.

Framför allt handlade det mycket om material- och färgval.
– Vi ville ha ljuddämpande material i så stor utsträckning som möjligt. Det ihop med färgtänket skapar ett visuellt och auditivt lugn som präglar hela skolan.

För att dämpa de visuella intrycken har man även frostat glas på fönster och sidoglas bredvid dörrar.
– Det ger bra ljusinsläpp men begränsar störande utsikt och intryck. 

Det råder skoförbud inomhus på i stort sett hela Rosenbergsskolan, och alla korridorer och hallar har heltäckningsmattor som gör att ljudet blir dovt och utan höga toppar.
– Eleverna utsätts för så mycket intryck under en dag att vi vill minimera de intryck som själva lokalen bidrar med, säger Mariah Harnesk.

Fritidspedagogen Johanna Rydén och specialpedagogen Mariah Harnesk.

Klassläraren Sara Landestedt uttrycker det som att de gjort en pedagogisk resa i och med flytten till en ny skola.
– När vi lämnade den gamla fick vi ju bestämma oss för vad vi ville ha kvar och vad vi ville lämna – både när det handlade om pedagogik och inredning.

Elevernas teckningar och andra alster sätts upp antingen längst bak i klassrummet eller i korridorerna.
– Vi har gjort aktiva val kring vad vi vill ha i klassrummet. Vi sätter inte upp allt och alla saker behöver ju verkligen inte stå framme hela tiden.

Klasslärarna ansvarar för möblering men i grunden ska alla elever ha whiteboarden rakt fram för att kunna se så bra som möjligt.
– Oftast sitter eleverna två och två och på mattan längst fram i klassrummet har vi genomgångar och samlingar, säger Sara Landestedt. 

Alla klassrum har också bildstöd tillgängligt, likaså bänkskärmar och kåpor för alla elever – inte bara som en extra anpassning.
– Skärmarna finns alltid framme, och eleverna själva hämtar och hänger tillbaka dem.

Skärmtid innebär en chans att hitta fokus och få studiero.

Den pedagogiska tanken fortsätter även på fritids.
– Det börjar direkt med den dagliga genomgången – vi har alltid bildstöd till våra aktiviteter, säger fritidspedagogen Johanna Rydén, som tycker att lokalerna ger barnen förutsättningar att skapa och utvecklas:
– Man behöver inte säga till eleverna att dämpa sig, det sker automatiskt.

Specialpedagog Mariah Harnesk fortsätter:
– Barn är barn och de pratar och socialiserar, då måste vi erbjuda miljöer där de kan både arbeta och leka. Och de måste ges utrymme för att samspela.

På den gamla skolan var det svårt att hitta utrymmen där man kunde jobba i mindre sammanhang. Därför har man på den nya från början sett till att det finns gott om grupprum och små sittrum.
– Det blir mycket tystare och lugnare och vi kan under dagen erbjuda olika lärmiljöer, där höga sittpallar eller fåtöljer ger en varierad arbetsmiljö, säger Sara Landerstedt.  

– Lugn föder lugn, säger Johanna Rydén. I en dämpad miljö behöver inte eleverna överrösta varandra för att höras.

Fem faktorer för en god lärmiljö

  1. Interaktioner – hur kan barnen påverka varandra i lärmiljön?
  2. Aktivitet – vilka möjligheter har barnen i detta rum, vilka aktiviteter kan de utföra?
  3. Artefakter – vilka verktyg har barnen tillgång till i klassrummet
  4. Utvecklingshopp – har barnen tillgång till hopp om att utvecklas i detta rum?
  5. Kreativitet – finns det utrymme för innovation i rummet, kan barnen påverka förändring i rummet?

LÄS ÄVEN

Efterlyses: traumakompetens

Psykologen: Se dig själv med barnets ögon

Diagnoser inte det viktiga – låt lösningarna växa fram