Barriärer rivs när yngre porträtterar äldre

Innan Leena Joandi utbildade sig till lärare arbetade hon som volontär på ett äldreboende. Då tänkte hon en hel del på hur man skulle kunna få olika generationer att mötas.

LÄS ÄVEN: Ämneslärare – har du rätt lön?

Nu har hon förverkligat sina idéer som lärare i ämnet bild.

– Det började för tre år sedan när jag jobbade jag på Christinaskolan på Lidingö, som ligger granne med ett äldreboende. Där föddes tanken att det skulle vara kul för eleverna att få teckna av någon live och att vi samtidigt kunde bygga en bro mellan olika generationer, säger Leena Joandi.

"Kom med håret upplagt"

Hennes sexor fick tillåtelse att besöka äldreboendet för att både intervjua och teckna porträtt. Besöket blev en valbar aktivitet att anmäla sig till för pensionärerna och intresset var stort.

– De äldre kom med håret upplagt och slips på. Det var en otrolig känsla och man såg nyfikenheten hos båda parter. Eleverna talade högt och tydligt. I porträttmåleri så hamnar man i en intim situation eftersom man ska granska den man tecknar av. Det här ger värdegrund i praktiskt arbete. Att lyssna aktivt, visa respekt och vara ödmjuk.

Leena Joandi har arbetat ämnesövergripande med porträtten tillsammans med en svensklärare, som bland annat förbereder eleverna för intervjuerna.

Första året kunde klassen och lärarna gå över till äldreboendet. Men sedan pandemin har de fått tänka om.

– I år har vi gjort telefonintervjuer med min mamma och hennes vänner, grannar till mig och äldre personer som vi har fått kännedom om via Facebookgrupper. När eleverna får intervjua så blir det en fin kontakt och det bidrar till att eleverna vill göra porträtten så fina som möjligt.

"Måste teckna snabbt"

Inför intervjuerna har Leena Joandi undervisat om ansiktets proportioner i porträtt. De har studerat ögon, näsor och ansiktet i helhet. Två till tre elever har fått porträttera en äldre person. Eleverna har varvat med att ställa frågor samtidigt som de tecknar.

– Vi har använder blandteknik men det är mycket blyerts och tusch eftersom man måste teckna snabbt under en intervju som är på cirka en timme.

När intervjuerna gjordes via telefon förra året så fick eleverna låna foton av den äldre personen. Det gav också mer tid till själva tecknandet

Vad säger pensionärerna om porträtten, som ju kan se lite olika ut för samma person?

– Alla har blivit jättenöjda. På äldreboendet hade vi vernissage och under porträtten fanns QR-koder där man kunde lyssna på intervjuerna som eleverna hade återberättat och spelat in. Sen hade vi vernissage på skolan där vi bjöd in alla föräldrar.

Vid ett tillfälle dog en av de äldre personerna två veckor efter att intervjun hade gjorts.

­– Då hade äldreboendet en minnesstund med tre porträtt och elevernas intervju. Det var en mycket fin stund.

"Ämnessamverkan ger mer tid"

Leena Joandi har nyligen bytt arbetsplats till Ebba Braheskolan i Nacka.

– Jag har pratat med svenskläraren så planen är att arbeta med porträtt av äldre även här. Vi hoppas kunna besöka äldreboendet i närheten. Och jag kan absolut tipsa andra lärare att jobba med möten mellan olika generationer genom att göra porträtt i bild och text.

Leena Joandi tror att det går att arbeta med porträtt av äldre från årskurs fyra till och med högstadiet. Hon tycker att uppdraget får mer tyngd när eleverna har förberett sig på svenskan inför samtalen och när de ha fått öva på bildlektionerna så att de känner sig mer trygga.

Vilka andra tips kan du ge för att lyckas?

– Ämnessamverkan ger mer tid och det blir också mindre tungrott om man får med en annan lärare eller en mentor. Det bästa är att eleverna får tala med en för dem okänd person. Då granskar man personen på ett annat sätt när man ska teckna. Men om det inte fungerar så går det bra med någon äldre släkting eller vän till eleverna. På ett sätt är det bara att köra.

LÄS ÄVEN

Bildlärare fick nog – och gjorde en egen lärobok

Därför svängde Skolverket efter bildlärarupproret

Ritpapperet får mig att vilja dunka huvudet i väggen

Så blåser Åsa liv i bildlektionerna