Debatt: Musiklärare, för guds skull, sänk betygen!
Patrik Andersson är musiklärare och läromedelsförfattare
Vi lärare debatt Det finns uppenbara problem med detta, dels för hela skolväsendet då musiklärare bevisligen är mest skyldiga till att spä på den galopperande betygsinflationen. Dessutom slår det här tillbaka på musiklärarkåren på många sätt, skriver debattören.
I veckan hade vi luciatåg på skolan där jag arbetar, åtta modiga flickor som sjöng för hela skolan ackompanjerade av mina två kollegor. I två av låtarna började publiken spontant klappa med, det var trevligt i cirka två takter, sedan hade alla elever på skolan ökat tempot och var helt ur time. Det tragiska med den här historien är att många av dessa elever får mycket höga betyg i musik trots att grunderna inte är på plats överhuvudtaget. Detta är ingen unik företeelse, musik är ett av de ämnen i skolan där svenska elever får allra högst betyg samtidigt som kunskapsnivån är väldigt låg.
Det finns uppenbara problem med detta, dels för hela skolväsendet då musiklärare bevisligen är mest skyldiga till att spä på den galopperande betygsinflationen. Dessutom slår det här tillbaka på musiklärarkåren på många sätt. Rektorer lär sig att det går att skära ner både på tid och resurser i musikämnet, men eleverna kommer ändå att få höga betyg. Ämnet blir fullständigt oseriöst i både många elevers och kollegor från andra ämnens ögon. Detta måste vi musiklärare sluta med, om tiden i ämnet krymper och resurserna stryps påverkas resultatet negativt, det måste synas i elevernas betyg.
Någon form av kunskapsförakt
Jag ser många förklaringar till detta olyckliga tillstånd. Det är väldigt ”säkert” för en musiklärare att sätta höga betyg och hålla eleverna glada och nöjda eftersom det aldrig kommer att avslöjas längre upp i utbildningssystemet, vilket däremot är fallet för exempelvis matematik och språk.
Det saknas också en kunskapstradition inom musikämnet både kring konkret innehåll i kursen och vilken nivå som bör rendera vilket betyg. Ibland får jag intrycket att kunskap i musik betraktas som någonting ”farligt” eller ”svårt”. För att ta ett konkret exempel fick min egen bok kritik för att jag exempelvis tar upp begreppen ”grundton, ters och kvint” och att det anses vara alldeles för svårt för elever att lära sig.
Jag vill uppmana mina musiklärarkollegor att snegla på de andra ämnena och ta sig en funderare. Om elever förväntas lära sig det periodiska systemet i kemin eller vad substantiv och adjektiv är i svenskan, är det inte då rimligt att förvänta sig att de lär sig att ackordstonerna heter grundton, ters och kvint? Om de förväntas lösa ekvationer och räkna ut arean på en cirkel i matematiken, skulle det då vara så omöjligt att lära sig att det finns någonting som heter tonika och dominant?
Det verkar råda någon form av kunskapsförakt, beröringsskräck inför musikteori och motvilja mot att elever ska förstå musik. Hade folk fått lära sig musik ordentligt i grundskolan, fått vettiga och tydliga betyg samt verktyg att verkligen kunna utvidga sitt intresse efter genomförd skolgång hade statusen för ämnet varit en helt annan. Tänk på alla positiva externa effekter som musik ger, hela befolkningen har rätt till detta, inte bara de övre skikten i samhället där föräldrar sätter sina barn att spela instrument som fritidsverksamhet.
Tillsammans kan vi höja statusen
Musik är i grunden matematik och musikämnet har mycket att lära från de paradigmatiska ämnena. Kan vi närma oss dem är det min fulla övertygelse att statusen för musikämnet kommer höjas sakta men säkert. Detta gäller både organiserandet och urvalet av stoff, tydligheten i bedömning och nivån för höga betyg. I en elevgrupp på 15 elever bör ribban vara så hög att två eller tre klarar av att få ett A enligt min högst personliga uppfattning. Framförallt måste det vara tydligt och konkret för eleverna vad som förväntas och inte bara att läraren säger “jamen det lät väl bra...” och sedan sätter ett för högt betyg.
Min önskan är att vi musiklärare sätter oss ned och pratar kring konkreta och tydliga slutmål för årskurs 9, vilka kunskaper som krävs för att nå dit, i vilken ordning de ska introduceras hela vägen från årskurs 1 till 9, vilken nivå som är rimlig för höga betyg och att vi stöttar varandra för att alla ska få förutsättningar att bedriva undervisning där elever lär sig någonting med en stark och tydlig utveckling varje årskurs.
Det finns mycket att göra och jag är övertygad om att vi tillsammans kan höja statusen för vårt viktiga ämne.
Patrik Andersson, musiklärare och läromedelsförfattare
LÄS ÄVEN
Forskare granskar kraftigt höjda musikbetyg
Musiklärare vågar inte ge sina studenter kritik
Skola söker musiklärare – på fem procent
Larmet: Krympta skolbudgetar slår hårt mot musiken
DiMaria: Ett svek att vissa elever aldrig får spela på musiken
