Kostymläraren om viktiga jobbet bakom kulisserna
Åsa Kalzéns jobb är en viktig pusselbit för Kulturskolan Stockholms scenföreställningar. Foto: Oskar Omne
Kulturskolan Kostymörer är pedagoger och specialister på scenkonst – inte teaterassistenter. Det menar Åsa Kalzén som är kostymör på Kulturskolan Stockholm. Hon för ständiga dialoger med eleverna om hur deras karaktärer ska tolkas och om vilket uttryck de vill förmedla.
När eleverna på Kulturskolan Stockholm träffar kostymören och pedagogen Åsa Kalzén för att hitta rätt teater- eller danskläder i kulturskolans stora klädförråd inleds en spännande dialog – ett pedagogiskt samtal om den visuella scenbilden och kostymens betydelse för hur eleven vill bygga upp sin karaktär.
– Det är en viktig del i vårt arbete. Det vill säga att försöka lära eleverna att tänka att klädvalet handlar om att de går in i en karaktär, inte om vad man själv, som egen person, vill ha på sig, säger Åsa Kalzén.
Åsa Kalzén
Ålder: 59 år.
Bor: Södermalm, Stockholm.
Familj: Två söner och sambo.
Utbildning: Kostymutbildning i Köpenhamn, teatervetenskap, designpedagogik på Konstfack och didaktik på Umeå universitet.
På fritiden: Åker skidor.
Kuriosa: Var kostymchef när ”The Phantom of the Opera” sattes upp på Cirkus i Stockholm 2016 och har undervisat på universitetet i Kostym och scenisk gestaltning.
Hon använder hela tiden ett professionellt teaterspråk och ställer frågor som vilken status deras karaktär har? Har karaktären något speciellt personlighetsdrag och ska vi i så fall låta det synas? I vilken tid ska berättelsen utspela sig?
– Vi bygger den visuella formen tillsammans med eleverna, säger hon.
Unikt koncept
Konceptet på Kulturskolan Stockholm är unikt. Där pågår ett ständigt teamwork mellan lärare, kostymörer och teatertekniker.
– Vår roll är att vara kreativa, tänka form- och bildspråk och kunna fånga det, men ändå är vi en yrkesgrupp som nästan aldrig syns eller omtalas. Vi har en märklig gammeldags titel som ”teaterassistenter” men samtidigt är vi oftast högutbildade och många har en utbildning i pedagogik. Fick jag önska skulle vi tituleras kostympedagog alternativt kostymlärare, säger hon.
Deras arbetssätt bidrar till likvärdighet. Alla elever ska få en bra scenkostym utan att det ska vara beroende av vilken hjälp man kan få hemifrån.
Det kostymförråd Åsa Kalzén nästan dagligen befinner sig i består av allt ifrån kostymer som donerades på 1950- och 60-talen till dräkter från operans utförsäljning och skänkta kläder, hattar, skor och glasögon från välvilliga människor. Allt prydligt sorterat och upphängt.
– Vi måste hela tiden se förändringsmöjligheter i kostymerna. De ska snabbt kunna anpassas och återanvändas. Helst ska kostymerna gå att använda i 50 år till.
Under våren genomförde Åsa Kalzéns enhet närmare 68 scenframträdanden med både kostym, smink och hår. Sammantaget arbetar tio kostymörer i Kulturskolan Stockholm.
Trygg plats för alla kroppar
En ytterligare intressant aspekt av deras kompetens och yrke är det som Åsa Kalzén kallar ”provrumspsykologi”. En kostymör måste vara kunnig i hur man pratar om kroppar utan att förstärka stereotyper eller fördomar.
– Vi lever i ett kroppsfixerat samhälle och vi kan aldrig veta vad en elev går och bär på. Vi kostymörer pratar aldrig storlekar och jag skulle aldrig drömma om att säga siffran när jag mäter en kropp, eller om jag ska hämta ett mindre eller större plagg. När man kommer till oss ska man känna sig trygg. Det ska vara en positiv upplevelse, säger Åsa Kalzén.
Åsa Kalzén förklarar arbetet i fem steg
- Planeringen och samarbetet mellan lärare, kostymörer och scenografer inleds redan i början av terminen. Då diskuteras pjäser och idéer.
- Kostymören har möte med så många grupper som möjligt och pratar om form och uttryck. Eleverna får komma med sina önskemål och funderingar kring karaktärens visuella uttryck. Vid nästa tillfälle provas kostymerna.
- Kostymören är med i starten av en föreställning och matchar kostymerna med peruk, accessoarer och smink.
- Teamet har i snitt 8–10 timmar att lägga i arbetstid per grupp.
- Nyckelpersonen bakom det här arbetssättet är Elsa Olenius (1896–1984). Hon var en barnteaterpionjär som på 1940-talet startade ”Vår teater” som sedan slogs ihop med kommunala musikskolan.
LÄS ÄVEN
Ny rapport: Kulturskolan ökar utbudet i utsatta områden
Tre lärare om hur kulturskolan kan lyfta
Kulturskolans historia skildras i ny bok
