Wilmer och Filip gör sig redo för lektion med David Skoog som lärare.
Så vill han blåsa nytt liv i orkestrarna
Det var här på kulturskolan i Karlskoga allt började för David Skoog. Nu är han tillbaka. Som lärare.
Reportage David Skoog är tillbaka i Karlskoga där han växte upp. Han är brasslärare på kulturskolan där han själv spelade i många år. Nu vill han sprida blåsglädje i en tid då det råder kris i återväxten av blåsmusiker.
”Åh, det här huset är mycket minnen för mig. Det var en stor del av min uppväxt och det känns väldigt tryggt att komma tillbaka i en ny roll, som pedagog”, säger David Skoog.
Inne på kontoret där han också har sina ”en och en”-lektioner, står det skrivet på tavlan: ”Kom ihåg: Andas med munnen! (Inte med näsan)”.
Han delar sin tid mellan Mariestad där han numera bor och Karlskoga där han är uppvuxen. I Mariestad finns hans fru, deras hus och jobbet som musiklärare på Unicaskolan, årskurs 4–6. Karlskoga, det är staden där hans föräldrar bor och där David Skoog numera är lärare i bastuba, baryton och trombon på kulturskolan två dagar i veckan.
Övning ger färdighet
David Skoog började spela bastuba, instrumentet det var lättast att få ljud i, när han var nio år gammal. Han skiner upp när han pratar om gemenskapen med de andra eleverna. Och långt senare, efter gymnasiet, sökte han till Ingesunds folkhögskola. Han kom inte in som bastubist men däremot på elbas. Då använde han några, som han uttrycker det, bi-timmar till sitt tubaspel och där och då tog det en helt ny riktning. Han förstod plötsligt instrumentets potential och att övning ger färdighet.
David Skoog brinner för blåsinstrumenten. Han vill verkligen visa att de är fantastiska och tror att de måste bli mer synliga. Och hörda.
– Där fick jag upp öronen för mitt instrument som jag hade spelat så länge, säger David Skoog som gick på några nitar efter det.
Han kom inte in på de utbildningar han ville gå, flera gånger om var det så. I stället jobbade David Skoog på bensinmack och som elevassistent innan han till slut kom in på ämneslärarprogrammet på Örebro universitet där han läste inriktningen musik/engelska.
Nu har han arbetat på Unicaskolan i drygt två år och på kulturskolan i Karlskoga i drygt 1,5 år. Han vill sprida blåsglädjen vidare, något han tycker är extra viktigt i en tid då blåsinstrumenten tappat i attraktionskraft både i den svenska kulturskolan och i orkestrarna.
– Jag vill visa att de här instrumenten är fantastiska, att fler borde spela blåsinstrument. Och såklart vill jag musicera, tänk att få spela tillsammans med de här barnen. Man får se och höra dem utvecklas i en orkester, konstaterar David Skoog.
Stressigare på kulturskolan än i klassrummet
Med inblick i två olika men förstås besläktade världar, den som musiklärare och den som kulturskollärare, understryker han att relationen lärare-elev ser olika ut.
I kulturskolan handlar det ännu mer om att se eleverna och förstå deras behov.
– De ska ha en trygg plats att komma till och just det var nog en anledning till att jag fortsatte i alla år som elev, att det var en trygg och säker plats. Men det är viktigt att sprida kunskapen om den här världen, blåsvärlden, inte minst när jag är ute och rekryterar, säger David Skoog.
Lärarjobbet är som han trodde, men han har noterat att han känner mer stress på kulturskolan än i vardagen som klasslärare. Det handlar om att han här är mer sin egen, även om han hyllar kollegorna. Som blåslärare får han skapa sin egen struktur, men det innebär också att rekryterandet av fler elever ofta faller ganska tungt på enskilda kulturskollärares ansvar.
– På ytan ser det ut som om det borde vara ganska lugnt. Man jobbar en och en och man har orkestern. Men det är verkligen hektiskt ibland. Samtidigt är jag bara i Karlskoga två dagar i veckan, det måste ju hända något då och här får jag ju hålla på mer med min passion. Det ger mig mycket energi, säger David Skoog.
Upprop för att rädda blåsmusiken
”Om inget görs nu riskerar vi att gå ett allt tystare, gråare och mer och mer digitalt samhälle till mötes där somliga blåsinstrument bara finns kvar i arkiv från en svunnen tid.”
Så avslutades det upprop, det brev med rubriken ”Nationell samordning för att rädda blåsmusiken”, som skickades ut till media och politiker i februari 2021. Uppropet följde på en stor orkesterundersökning som visade att det var svårt att rekrytera blåsmusiker till landets fritidsmusicerande orkestrar. Orkestrar på alla möjliga nivåer deltog i undersökningen, från symfoniorkestrar till kulturskoleorkestrar. Alla tillfrågade uppgav att det är svårt att rekrytera musiker till bland annat oboe, fagott, eufonium, tuba, trombon och valthorn.
Orkesterkrisen i siffror
I en stor undersökning som gjordes 2021 deltog symfoniorkestrar, kammarorkestrar, storband, musikkårer, blåsorkestrar, akademiska orkestrar samt kultur- och musikskoleorkestrar.
100 procent av orkestrarna uppgav att det var svårt att rekrytera musiker på oboe och fagott.
53 procent av orkestrarna har problem med att rekrytera eufonium.
Även tuba (52 %), trombon (46 %) och valthorn (39 %) var svåra att rekrytera till.
– Det handlar mycket om tålamod och motivation. Det tar lång tid att bemästra ett blåsinstrument, framför allt brassinstrument. Det är munnen som jobbar, du måste justera munnen beroende på vilken ton du ska spela.
Eleven Filip Trinh med sin eufonium.
David Skoog illustrerar hur illa det kan låta i början, han gör ett burkigt ljud med munnen och säger sedan att han tror att det är svårt för barn att orka vänta, att fortsätta gneta tills det faktiskt låter bra.
– Som lärare måste man nog försöka förnya sig hela tiden, försöka göra roliga saker på lektionen. Det är också en utmaning, att anpassa sig till varje elev och att man bara har 20 minuter på sig, tycker David Skoog som understryker vikten av att de som spelar regelbundet får se och höra lokala orkestrar och även spela tillsammans med dem. Den närheten minskar avståndet, glappet, till mer rutinerade musiker.
Han påpekar också att föräldrar ofta har ganska dålig koll på de olika brassinstrumenten. Trumpet känner de till men inte alltid bastuba, trombon och baryton. Och den okunskapen menar han beror på att det är instrument som inte hörs och syns i till exempel tv eller på sociala medier. Kanske har otympligheten, storleken på instrumenten, också en viss inverkan. Det är lite bökigt att kånka runt på en bastuba.
”Kul att spela något som inte väljs av alla andra”
Terminen mjukstartar den här dagen, med julgransplundring och lekar. En av
David Skoogs elever dyker upp, 16-åringen Filip Trinh. Hans instrument är eufonium, ett av de där instrumenten som är så svåra att rekrytera till, och han har gått i kulturskolan sedan han var sju-åtta år gammal. Det har blivit mer och mer seriöst för honom.
– Nu i nian är det ganska stressigt och då är det skönt att koppla av och göra något man tycker om. Jag kommer absolut att fortsätta. Det är verkligen något jag behöver i mitt liv. Det vore en dröm att jobba med musiken, men det är ju väldigt svårt att nå dit. Möjligen är det nåbart att bli lärare, säger Filip Trinh som menar att eufonium är ett underskattat instrument.
– Det är kul att spela något som inte väljs av alla andra.
David Skoog
Gör: Lärare i bastuba, trombon och baryton på kulturskolan i Karlskoga. Jobbar också som musiklärare på Unicaskolan i Mariestad.
Ålder: 30 år.
Bor: I Mariestad.
Familj: Gift med sångpedagogen Moa. David Skoog växte själv upp i en musikalisk familj. Hans mamma sjunger mycket och är flöjtist. Pappa är fagottist, pianist och även han är lärare på kulturskolan.
Fem tips: David Skoogs fem bästa tips för hur man kan stoppa blåskrisen i Sverige.
- Synlighet. Barn behöver omgärdas mer av blåskultur med hjälp av blåsturnéer och så vidare.
- Subventionera kulturskolan. Vi når ut till långt ifrån alla barn som vill pröva brassinstrument. Låt de mest ekonomiskt utsatta familjerna också få tillgång till blåskultur. Större underlag = större chans att rekrytera elever.
- Våga utmana dig själv som pedagog. Bredda din repertoar vid individuella
lektioner och din repertoar vid konserter. Brassinstrumentens alla användningsområden inom genrer tål att förevisas. - Stötta lokala blåsorkestrar utanför kulturskolans regi. De elever som har kommit långt i sitt spelande och vill ha mer utmaning behöver också någonstans att
musicera så att de känner att de utvecklas. - Prioritera sociala sammankomster. Allt handlar inte om den individuella lektionen och att göra den rolig. Det är också viktigt att visa på den sociala gemenskapen som finns i blåsarkulturen. Om elever får möta likasinnade i deras egen ålder så kan deras motivation fortsätta öka.
LÄS ÄVEN
Debatt: 10 anledningar att inte tillämpa semestertjänst i kulturskola
Hård kritik mot att kulturskollärarnas tjänster kan göras om
Så lyfter Beatas pianoelever med distansundervisning
Ny enkät: Nästan alla kulturskolor tvingas spara
Tre lärare om praktiska uppgifter som ställer till det