Boberg: Skär ni ner mer kommer vi inte kunna vara där för eleverna

Med oro och dämpad ilska läser jag att det åter är – eller ska jag kanske skriva fortsatta – neddragningar på gång i skolans värld. Neddragningar i skolan, pengarna räcker inte till. Vem ska då vara där?

Vi är där när det händer, när vi inte behövs, när vi behövs och när vi inte ens visste att det just då var superviktigt att just vi sa: ”Du är bra”. Då kan vi säga: ”Jag var där”.

Vi som jobbar varje dag i klassrum, vi får vara med där i vardagen när våra elever tar nästa steg i sin utveckling precis när det händer. Vi kan med stolthet säga: ”Jag var där”.

Jag var där när det släppte och eleven som under flera år kämpat med att kunna komma igång med en uppgift faktiskt gjorde det. När eleven plötsligt, istället för att ge upp, fortsatte och slutförde uppgiften. Något som för de flesta är en självklarhet, men jag var där när det hände för just den eleven. Ändlösa möten, samtal och funderingar. Plötsligt en lektion så händer det. Jag var där.

”Tillsammans ringde vi samtalet”

Min kollega var där när eleven plötsligt började tro på sig själv och att det som eleven lärt sig var värt att visa. Kollegan stod där när eleven plötsligt tittade upp och sa: ”Visst är det så här?”

Vi var där och visade stort tålamod när du började läsa, visade igen, gav ett till försök, hittade ett nytt sätt och sen provade vi ännu en gång. Vi var där.

Jag var där när eleven äntligen vågade berätta vad som hänt och vad den verkligen behöver för att kunna komma till skolan och få en möjlighet till något annat. 

Jag var där när dina tårar inte slutade rinna och jag fick höra vad som tyngde dig mest just då. Tillsammans ringde vi samtalet och en liten ljusning kunde anas redan där och då.

Vi måste bli fler – inte färre

För att kunna vara där så behöver vi inte fler dokument om anpassningar, vi behöver inte mallade lektionstrukturer och vi behöver verkligen inte fler köpstopp och färre kollegor.

Jag behöver tid för mina elever för att kunna vara där de är just då. Med en vässad penna, med en särskild övning, med en inspirerande genomgång och ett leende över att just du kom till skolan idag också.

Jag behöver möjlighet att kunna förbereda mina lektioner så att mina elever får det de behöver för att lära sig det som läroplanen säger.

Med mina kollegor behöver jag reflektera och tänka högt kring nästa steg i vårt arbete.

Tillsammans kan vi skapa ren och skär magi om vi får jobba med det vi kan och är utbildade för: att få våra elever att lyckas i skolan. Men för att kunna göra det måste vi vara där.

Istället för att bli färre så måste vi bli fler. Vi behöver vara fler – jag kan inte nog många gånger poängtera det. Jo, det är ju det som behövs. Fler utbildade personer som kan vara där när det behövs. För är vi där då blir det kvalitet, då utvecklas våra elever, vi kan möta upp i stunden och justera övningen, vi kan vara där eleven är och se dessa små enskilda mirakel när faktiskt inlärning och utveckling sker.

För vi var där.

Karin Boberg är lärare i svenska och SO-ämnen på Malmsjöskolan i Botkyrka

LÄS ÄVEN

Boberg: Därför fortsätter vi lärare att vattna våra blommor

Boberg: Boken som får föräldrar att höra av sig med hejarop

Boberg: Tuff utmaning när man inte går igång på ämnesinnehållet

Boberg: Sju låtar jag inte klarar mig utan i min undervisning