Vänskapens väsen

Vad gör en bok bra, i barns öron? Det har jag ofta undrat över. Är det språket, bilder, handling, genre? Jag har inte löst gåtan men jag har fått vara med om att dela den speciella upplevelsen med barn, ögonblicken av spänning, rädsla, sorg, glädje och alla känslor en bok bär med sig.

Mango och Bambang är en sådan speciell upplevelse, till och med så att man själv skulle vilja vara någon av huvudpersonerna. Vänskapen mellan flickan Mango och tapiren Bambang gör att man blir alldeles varm i kroppen.

Berättelsen börjar med att Mango uppfyller Bambangs önskan om att få se snö någon gång. Med hjälp av vita lakan, snöbollar av tidningspapper och en skrinda som får fungera som pulka får Mango till en dag i snön. Bambang får även sin önskan om att se snö falla uppfylld – i form av blomblad från ett träd. Det spelar ingen roll att det inte är riktig snö, det är upplevelsen av snö som är det viktiga. Det blir en härlig dag med vinteraktiviteter och skratt för de båda vännerna.

I ett annat kapitel räddar vännerna hunden Blixten när han blir fast i ett byggområde. Blixten tog lite fel på rymdraket och skyskrapa i sin önskan om att få vara upptäcktsresande och åka till månen. Men även här visar Mango och Bambang prov på vad vänner kan göra för att uppfylla någons önskan.

Boken har ett lätt men ändå detaljerat humoristiskt språk. Bilderna är många och bidrar till läsupplevelsen. En varm orange färg omsluter läsaren och boken eftersom den är genomgående i alla bilder.

Barnen jag läste för älskade den här boken, och det blev härliga bilder av berättelsen när de efteråt fick rita och skriva om boken. Dessutom finns det tre tidigare böcker om Mango och Bambang att läsa och försvinna in i! Detta är den sista i serien.