Lindström: Det här är för låg nivå, Förskoleupproret

Det bästa sättet att göra någon arg, är att fråga om personen i fråga är arg. Om man vill att någon ska gräva en grop så ger man personen en spade, men man behöver inte hjälpa till att gräva. Jag har länge skrivit om förskolan, och om mina tankar och erfarenheter från förskolan. Eftersom vi är många som arbetar och har med förskolan att göra, är det ganska många som tänker som jag, och känner igen sig i det jag skriver. Jag är också fullt medveten om att det är många som inte gör det, som tycker att jag är smått galen och inte alls representerar dem. Så tycker jag också ibland om det som andra uttrycker.

Förskolan handlar om olikhet, att det är utvecklande med olikheter. Därför oroar det mig att så många reagerar med ilska när någon uttrycker en olik tanke. När Kajsa Dovstad skrev sin debattartikel reagerade jag, liksom många andra. Det som gör mig arg och lite besviken är hur dessa reaktioner uttrycks. Eftersom jag är fostrad i förskolans anda och tror på den, går jag igång på när någon tycker olika. Jag blir nyfiken, jag vill förstå, varför tycker hen så? Det bästa sättet att möta andra åsikter är att ta stöd av det man kan, det man har i ryggraden. Som förskollärare är jag nyfiken på hur andra tycker tänker och varför. När Dovstad uttryckte sina åsikter, började jag fundera över hur det kommer sig att hon tänkte så. Jag blev inte arg, och framför allt tog jag det inte personligt, och jag riktade inte heller min frustration mot Dovstad personligen. Många har gjort det.

Jag har följt debatten i sociala medier, och jag står inte bakom det som skrivs och uttrycks personligen mot Dovstad. Att ifrågasätta förskolan ska inte mötas på en så här låg nivå. Förskolan är större än så, vi är bättre än så. I debatten kring snoriga barn på förskolan, om smittor och om vabben behöver vi vara sakliga. Beskriva konsekvenserna och uppenbarligen vara ännu tydligare. Vi ska inte börja slänga oss med att vi kommer att orosanmäla föräldrar som lämnar förkylda barn på förskolan.

När en grupp som Förskoleupproret, en grupp som samlar över 35 000 medlemmar på Facebook, gör uttalanden som dessa, behöver vi reagera. Förskolan är en viktig del i vårt samhälle, nästan alla i detta land kommer någon gång ha med förskolan att göra. Utan vår trovärdighet är vi illa ute. Vi behöver leva som vi lär. När någon tycker och tänker annorlunda än vi, behöver vi vara nyfikna, inte dömande.

Inte attackera och minsann veta bäst. Inte slå lågt genom att kritisera någon för att den inte har egna barn. Man behöver inte ha egna barn för att få uttrycka sig om barn. Man behöver inte ha egna barn för att kunna något om barns behov. Förskolan är en plats för alla, det står jag bakom. Men jag behöver inte stå bakom allt som uttrycks som representativt för förskolan. Vad vore förskolan om ingen hade ifrågasatt, om ingen tänkt annorlunda? Om ingen vågat tycka att förskolan kan vara något mer än en plats att förvara barn på när föräldrarna arbetar? Att bli ifrågasatt är en möjlighet till utveckling, en möjlighet att växa och bli till någonting olikt det man var innan. Alla är olika, även vi som arbetar i förskolan.

Det här är en debattartikel

Lindström: Vi kan inte anpassa förskolan efter halvsjuka barn

”Ett stort hån” – regeringen tar bort gränsen för barngrupper i budgeten

Kommunerna med störst barngrupper – här är tabellerna