Apl visar vägen till vuxenlivet

Det är måndag förmiddag när vi ses på Fyrishov, Uppsalas stora arena, sport­center och äventyrsbad. I restaurangen förbereds dagens lunch. Hampus Westergren har just skurit purjolök och innan han börjar ösa upp köttfärs sätter han på sig handskar.
– Här är det renlighet som gäller. Det är viktigt, säger han. 

Hampus har autism och en lättare intellektuell funktionsnedsättning (IF). Han går tredje året på programmet för hotell, restaurang och bageri i gymnasiesärskolan på Uppsala GS Fyris och nu gör han sin fjärde apl-period.
– Jag får hacka mycket grönsaker. Det är kul. 

Yrkesläraren Bernth Nyström

Yrkesläraren Bernth Nyström är här på apl-besök. Efter tolv år på restaurangprogrammet i den ordinarie gymnasieskolan började han arbeta på gymnasiesärskolan för fyra år sedan.
– Jag ville jobba mer med elever än med matlagning, säger han. Våra elever älskar att gå i skolan. Och de vill lära sig för att laga mat, inte för att få bra betyg!

Innan Bernth Nyström blev lärare hade han arbetat länge i restaurangvärlden. Han har många kontakter och det har han stor nytta av när han letar apl-platser till sina elever.

Att hitta apl-platser är ofta en utmaning för gymnasiesärskolan. I en rapport från Skolverket 2016 angav sex av tio rektorer att det var svårt att ordna relevanta apl-platser. Svårast var det på programmet för estetiska verksamheter, medan programmet för hotell, restaurang och bageri lyckades bäst.
– Restaurangbranschen är tacksam, där finns det konkreta arbetsuppgifter och många är öppna för personer med olika typer av funktionshinder, säger Bernth Nyström.

 Köksmästaren Mauricio Hidalgo tar ofta emot yrkeselever på apl och har även haft flera elever från gymnasie­särskolan under sina 15 år på Fyrishov.
– Det är trevligt, det är mitt sätt att bidra till yrkesutbildningen och få dela med mig, säger han.

Bernth Nyström har inga problem att hitta apl-platser till sina restaurang­elever, men det är svårare på bagerier och hotell. Hotellen har ofta fler kvalificerade uppgifter och bagerierna har knepiga arbetstider.

Invididanpassning vanligt

Med en hög personalomsättning i branschen är nya handledare inget ovanligt. Då börjar läraren med ett samtal och gör även ett eget besök innan eleven kommer med. De går igenom vilka moment eleven förväntas utföra utifrån kurserna i skolan och vilka behov eleven har. Både i skolan och på arbetsplatsen kan undervisningen behöva individanpassas.
– Vissa elever behöver bildstöd. De som har motoriska svårigheter lär sig olika hjälpmedel, som att använda en stavmixer i stället för att finhacka med kniv.

Men allt handlar inte om hantverket. Apl är också ett lärande för vuxenlivet, som handlar om att passa tider och att göra jobbet klart. Därtill allt det sociala.
– Det är viktigt att de här eleverna känner att de är en del av arbetsgemenskapen och tar del av den sociala jargongen också, menar köksmästaren Mauricio Hidalgo.  

Det händer också att elever får avbryta sin apl för att det är för svårt. De får göra apl-liknande uppgifter på skolan i stället, men går då miste om mycket.
– Det är så viktigt för våra elever att få känna uppskattning för det de gör. Att få hacka löken som behövs i kött­bullarna som sedan går ut till gästen, säger Bernth Nyström.

Vissa elever behöver mer stöd för att klara av arbetsuppgifterna. Då Uppsala GS har förlagt apl-veckorna samtidigt för alla elever i årskurs 2–4, kan de erbjuda elevassistenter även på apl-platsen.
– Det gör skillnad även för våra yrkeslärare, som förut hade skolförlagd undervisning och apl parallellt, säger Marie Laitamaa, programrektor för Uppsala GS. 

Köksmästaren Mauricio Hidalgo lär ut konsten att rulla köttbullar. Hampus Westergren är inte sen att ta efter och får beröm.

Bernth Nyströms elever får nu täta apl-besök. Ibland räcker det att han tittar förbi, ibland har han samtal med eleven och handledaren.
– Kontakten med yrkeslärarna är viktig, så att man vet vem man ska vända sig till om man har frågor eller om det händer något, säger Mauricio Hidalgo.

Apl-perioden betyder mycket för eleverna, men vad ger det arbetsplatsen?
– Våra kockar får möjlighet att utveckla sina ledarskapsförmågor, att på ett mjukt sätt kunna visa hur man utför olika moment, berättar han.

Den stora frågan handlar trots allt om elevernas framtidsutsikter. Refor­meringen av gymnasiesärskolan 2013 var tänkt att förändra synen på hur ungdomarna ska kunna bidra i arbetslivet. Även om det finns arbetsuppgifter som de allra flesta kan klara av, med eller utan stöd, hamnar många elever i daglig verksamhet.

Maruricio Hidalgo har trots sin positiva inställning inte haft möjlighet att anställa någon från gymnasiesärskolan.
– Det handlar om brist på tid och att man inte har bemanning för att förklara varje moment, säger han.

Insatser för att öka kunskapen

Klara Borg är undervisningsråd på Skolverket med fokus på gymnasie­särskolans områden. Under 2018–2021 har verket haft i uppdrag att se över elevernas möjligheter till etablering på arbetsmarknaden. I samarbete med en rad andra myndigheter har man genomfört insatser för att öka kunskapen om IF.
– Många arbetsgivare vill ta emot, men är oroliga för att göra fel och inte kunna anpassa arbetsplatsen, säger hon.

Viktiga framgångsfaktorer är att eleverna får mycket kontakt med arbetslivet och att olika myndigheter samverkar. Men för att förbättra etableringen behöver man veta mer om var eleverna hamnar efter gymnasiesärskolan. Skolverket har börjat samla in statistik först 2020, så den har inte redovisats än. 

I rapporten från 2016 uttryckte många lärare önskemål om att fler offent­liga arbetsgivare ska ta större ansvar. Enligt Klara Borg är det fortfarande privata företag, ofta mindre, som är bättre på att anställa.
– Jag skulle välkomna en offentlig sektor som möter upp våra elever. Kommunen borde kunna erbjuda både apl-platser och jobb, inte bara daglig verksamhet, säger Marie Laitamaa.

Vill se yrkestitlar

För Bernth Nyström är målet att eleverna ska få en anställning, även om det inte alltid blir så.
– Eftersom restaurangbranschen skriker efter folk borde det finnas fler anställningar med lönebidrag, och mer stöd i övergången.

Han vill också införa yrkestitlar.
– Våra elever utbildas ju till restaurangbiträden och skulle vinna på att få den titeln på papper. Att bara ha ett betyg från ett program i gymnasiesärskolan slår inte lika högt, menar han.

– Det är en diskussion som förs och vi förstår att det skulle underlätta. Men det handlar om att fastställa kunskapsnivåer för olika yrkestitlar, vilket är en ganska komplicerad process, säger Klara Borg.

Framtiden är alltså oviss för Hampus Westergren.
– Matlagning är roligt. Jag har hittat rätt program för mig. Jag skulle vilja jobba inom restaurang, men vi får se vad det blir, säger han.