Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik

Specialpedagoger i regel har många fler och ­rörligare kontaktytor, skriver Kjell Häglund.

Kjell Häglund, redaktionschef.

För några veckor sedan släppte Folkhälsomyndigheten en förnyad rapport om  covid-19-risken för skolpersonal. Två slutsatser blev rubriker i medierna. Dels, återigen, att lärare om något löper mindre risk att smittas än andra yrkesgrupper, dels att rektorer är ett undantag – de är mer riskutsatta ”eftersom de interagerar mest med vuxna”.

Jag undrar vart specialpedagogerna tog vägen i rapporten. Folkhälsomyndigheten verkar inte känna till att specialpedagoger i regel har många fler och ­rörligare kontaktytor än rektorer.

Jennie Högberg är specialpedagog i Växjö kommun. I ett frustrerat mejl till redaktionen frågar hon sig, apropå rapporten från Folkhälsomyndigheten:

”En rektor som är på sin enhet löper högre smittorisk än jag, som varje vecka träffar över 35 arbetslag och cirka 100 pedagoger?”

Hon avslutar med att ifrågasätta varför ”ingen nämner det specialpedagogiska ­uppdraget i den här pandemin”. Ett ironiskt faktum med tanke på specialpedagogers ­centrala funktion just i dessa tider.

Hur har du upplevt din situation under pandemin? Mejla mig! Jag vill följa upp det här.