”Min 2:a i fysik var ingen fara – men ett F är en fet sänkning”

Det du vinner i kraft förlorar du i väg. Det är ungefär vad jag kommer ihåg från fysiken i åk. 8. Jag är lite osäker på om jag kunde så hemskt mycket mer på det prov jag skrev på området och som renderade en 2:a i betyg. Det skulle alltså troligtvis ha varit ett F om jag hade uppvisat samma kunskaper i dagens skola. Det jag däremot kommer ihåg från den där fysiksalen är att min kompis Marcus, som satt bredvid mig, påpekade att jag hade gäddhäng. De orden satte sig som en stor sten, djupt i min själ, och medförde tyvärr att jag under resten av högstadietiden aldrig bar t-shirt i skolan. Jag ville helt enkelt inte utsätta omvärlden för mina gäddhäng.

Jag var ingen katastrof i skolan

Nåväl, den där 2:an i fysik satte inga större spår i mig. En 2:a var ingen fara. Jag var ingen katastrof i skolan, men ofta prioriterade jag slalombacken i stället för läxläsning så de högsta betygsmässiga topparna nådde jag inte under högstadietiden.

På gymnasiet blev skolämnena alltmer intressanta och framför allt mognade jag en smula och kunde se saker och ting från lite fler perspektiv. Samhällsprogrammet lämnade jag med betyg som jag var stolt över, även om det fortfarande fanns mycket i livet som tedde sig mer intressant än just studierna.

För att kunna lyckas med det man gör, och självklart är skolan inget undantag, behöver man tidigare erfarenheter av framgångar. Där föds motivationen. Rader av misslyckanden leder således till motsatsen – bristande motivation. Här vill jag återkomma till min 2:a i fysik. Det var ingen stor grej. Det var en siffra, men siffran definierade inte mig som människa. Jag behövde inte hamna i ett omprovsträsk på grund av ett opluggat prov. Jag knogade vidare med NO:n och i slutet av nian hade 2:an blivit en 3:a eller 4:a.

Tonåringar är sällan akademiker

Betyget F infördes för att garantera tidiga stödinsatser där sådana behövs. Nivån i den svenska skolan skulle höjas med hjälp av piskan F. Man ville skapa små akademiker av barn från årskurs sex och genom de turbulenta tonåren. Dessa unga individer skulle känna lust att lära och således lyckas, tack vare hotet om F. Dessutom skulle skolan, alltså lärarna, nu se till att alla elever nådde den godkända E-gränsen, med hjälp av tidiga stödinsatser.

Med sådana stämplar lyckas inte en tonåring – hen fortsätter att misslyckas.

Teorierna kring F:ets fördelar kan säkerligen te sig fullt rimliga om man inte har tillbringat särskilt mycket tid med många olika tonårstyper. Då kan man säkert tro att det bara är att bestämma sig, läsa mer, skriva mer och räkna mer. Då fixar vi biffen. Haken är dock den, att tonåringar sällan är små akademiker och tänk så märkligt och snudd på obehagligt om de skulle vara det!

I tonåringens natur ligger dag för dag-levernet. Där ligger också ett stort behov av trygghet, en tillvaro fri från hot, från att bli stämplad som en som inte kan, en som har svårt, en som misslyckas. Med sådana stämplar lyckas inte en tonåring – hen fortsätter att misslyckas.

Kunde har räddat fler

Förhoppningen var att F skulle höja kunskapsnivån i vår svenska skola. Så här med facit i hand, för nu har vi väl ändå facit, är det väldigt, väldigt tydligt att det som F har åstadkommit är en stor, fet sänkning. Sänkning av så många måenden, så många självkänslor och så många individers motivation.

Måhända är det så, att ”skolan” hade kunnat rädda fler elever från F om resurserna hade varit tillräckliga och adekvata. Under rådande omständigheter där det saknas både prioritering av ekonomiska muskler och utbildad personal är det dock oändligt svårt att ge somliga av våra elever det stöd de skulle behöva för att undgå F:ets glupande gap.

Den psykiska ohälsan bland våra elever fortsätter att öka i ungefär samma takt som allt fler pedagogik- och kognitionsforskare höjer sina röster och vässar sina pennor för att gång efter annan, i viss desperation, försöka överbevisa våra beslutsfattare om vikten av en utredning av betyget F och dess vara eller icke vara. Men att lyssna på vetenskapen verkar helt enkelt inte ligga i tiden. Inte ens när det kommer till kunskapens och vetenskapens vagga: Vårt utbildningsväsende.  

Sofia Ebermark, högstadielärare, Hortlax skola, Piteå

• Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Vi Lärare.