Linnea Lindquist: Nio av tio kommuner sparar på skolan

Den här artikeln publicerades ursprungligen på Läraren.se

I år har nio av tio kommuner krav på nedskärningar i skolan. Det visar rektorn Linnea Lindquists stora granskning av samtliga kommunala budgetar i hennes nya granskning av den svenska kommunala skola.

Rektorn, författaren och debattören Linnea Lindquist (även känd som rektor Linnea på sociala medier) har vikt sin fritid åt att gå igenom drygt 1100 kommunbudgetar från åren 2019 till 2022. Det har resulterat i ett par böcker och en ny färsk rapport.

På torsdagen presenterade hon rapporten under ett seminarium anordnat av Berättarministeriet.

Linnea Lindquist, rektor på Nytorpsskolan och Hammarkullsskolan i Göteborg, har granskat den svenska kommunala skolan. Foto: Berättarministeriet

I sin nya genomgång av kommunbudgetar ser hon att vissa kommuner har gett sina skolor ett andningsuppehåll från besparingar och effektiviseringar under 2022. Men 90 procent av kommunerna gör det inte.

– Att situationen ser lite bättre ut i år i jämförelse med tidigare årsbudgetar som jag gått igenom beror enbart på coronapengarna skulle jag säga. Om inte coronapengarna hade delats ut från staten så hade nog 100 procent av kommunerna haft besparingar, säger Linnea Lindquist.

I den nya rapporten har hon också kartlagt på vilka sätt Sveriges kommuner fördelar resurser, via strukturersättningar, till de barn som behöver mest stöd i svensk skola under 2022. 

– Forskningen visar att det främst är föräldrarnas utbildningsnivå som påverkar barnens resultat. Trots det fann jag kommuner som inte ens har med den parametern i sina beräkningsmodeller när de fördelar ut strukturersättningar till skolor utifrån socioekonomiska faktorer, säger Linnea Lindquist.

Sveriges kommuner har 86 olika modeller för att fördela resurser till de elever som behöver mest stöd i skolan. Mängden av modeller är ett av de stora problem som rektorn Linnea Lindquist lyfter i sin granskning av den svenska kommunala skolan.

– Som det ser ut nu går det varken att skapa likvärdiga förutsättningar för elever eller kontrollera om resurserna gör nytta. Regeringen behöver reglera detta, säger hon.

I den nya rapporten ”Nyckeln till grundskolans finansiering” lyfter hon fram sina slutsatser efter granskningen. Enligt Linnea Lindquist finns det fyra viktiga fundament för staten att tag i om man vill ge den kommunala skolan bättre förutsättningar att fungera än den har i dag:

1. Differentierad skolpeng

Skolpengen behöver förändras och delas upp så kommuner kan kompenseras och få ersättning för sitt lagstadgade ansvar att ge alla barn en skolplacering i alla geografiska delar av en kommun. Enskilda skolhuvudmän har inget sådant krav att ha ett utbudsansvar och bör därför inte ersättas för det eftersom skolpengen ska vara lika.

2. Skapa en nationell modell för strukturersättning

Kommunernas 86 olika modeller för att fördela resurser utifrån exempelvis olika socioekonomiska faktorer behöver ses över och regleras. Det är viktigt för att öka likvärdigheten och säkerställa att de barn som behöver stöd i skolan också får det. Modellen ska baseras på forskning och gå att utvärdera.

3. Statlig skolpeng

En statlig skolpeng bör övervägas som exempelvis tar hänsyn till socioekonomiska skillnader, kommuners utbudsansvar och att det kan finnas viss småskalighet när det gäller skolenheter i mindre kommuner eller glesbygd.

4. Skolinspektionens tillståndsgivning till enskilda huvudmän behöver ses över

I de fall det finns negativa ekonomiska konsekvenser för en kommuns skolor att en enskild aktör öppnar en ny friskola eller utökar en befintlig så ska Skolinspektionen använda sina befogenheter och avslå ansökan.

Svår balansgång för rektorer

Linnea Lindquist poängterar att det är svårt att utveckla skolan långsiktigt och följa skollagstiftning och arbetsmiljölagar när finansieringen via skolpengen är kortsiktig och kan förändras flera gånger under ett budgetår. Samtidigt som det också tydligt anges i många kommunbudgetar att det som är viktigast är att ha en budget i balans.

Hon är själv biträdande rektor i ett socioekonomiskt utsatt område för Hammarkullens skola och Nytorpsskolan och vet hur svår balansgången är att som rektor styras av en rad lagar.

– När jag började som rektor 2016 i Hammarkullen så var jag olydig och hade inte en budget i balans annars hade jag inte kunnat ta tag i de problem som fanns och gett eleverna de resurser de har rätt till. I dag har jag ekonomin i balans, säger hon.