Jonna, 38, driver skolbibliotek i världsklass

Jonna Bruce är medveten om att hon fått ideala förutsättningar för att göra sitt jobb. Hon vet att hennes heltidstjänst som bibliotekarie på en enda skola är unik i landet. Men så har också Hammarkullsskolans bibliotek fått utmärkelsen Skolbibliotek i världsklass två år i rad.

Hon har just startat sitt andra läsår som skolbibliotekarie och är innerligt glad för att ha hittat hem till sig själv och till ett yrke att brinna för. 

Det här är både en berättelse om en duktig flicka med en svår uppväxt och en berättelse om hur en skola valt att satsa på skolbiblioteket som en pedagogisk resurs av rang. Båda berättelserna hänger ihop, för om inte Jonna haft sitt uppväxtbagage hade förmodligen inte glöden varit densamma. 

– De här barnen börjar sina liv i uppförsbacke. De bor i ett område med låg socioekonomisk status, de har ofta lågutbildade föräldrar, har kanske aldrig hållit i en bok, inte blivit höglästa för. Därför känner jag i själ och hjärta att jag kan göra skillnad här. Och jag vet hur viktig skolan kan vara för ett vilset barn.

När Jonna ska beskriva sitt livs höjdpunkter och dalgångar börjar hon spontant med det mest positiva: 

– När jag var sju år och fick börja skolan!

För det var i skolan hon fick en fristad från missbruksproblemen och förlusterna som kantade hennes uppväxt. Hennes mamma dog när hon var elva och i fosterhem efter fosterhem var den gemensamma nämnaren missbruk. 

– Men jag hade lärare som såg mig och lät mig blomma ut. Att vara duktig blev mitt motgift. Förutom skolarbetet, älskade jag att stå på scen i olika musikalroller där jag fick vara i en annan värld än i verkligheten hemma.

Kanske var det vetskapen om hur viktiga lärare är för eleverna, som Jonna tog saken i egna händer efter bara en termin som skolbibliotekarie. Genom arbetet med sin masteruppsats på Bibliotekshögskolan ett år tidigare hade hon sett att det fanns en viss konkurrens mellan lärare och skolbibliotekarier. Och att det ofta saknades förståelse för den spetskompetens som bibliotekarier besitter. Den konflikten ville hon inte hamna i på sitt första jobb. Så hon ordnade helt enkelt en studiedag för skolans lärare och för personalen på fritids – för att förklara sin egen roll på skolan och berätta hur hon kunde bidra.

 – Mitt budskap var att jag inte är någon lärare och att jag inte ska gå in och peta i vad lärarna gör. Men att jag kan komplettera med andra delar – med läsengagemang, källkritik, lämpliga bokval till olika teman och liknande.

I dag är Jonna en självklar pedagogisk resurs på skolan. Precis som det står i kriterierna för att bli Skolbibliotek i världsklass är biblioteket på Hammarkullsskolan en integrerad del i det systematiska kvalitetsarbetet och den pedagogiska verksamheten. För Jonnas del innebär detta till exempel att alla klasser har en lektion i veckan i biblioteket och att hon är med på lärarmöten varje vecka och på så vis kan vara en medpedagog i planeringen. 

När vi möts är det en varm sensommardag i Hammarkullen. Ute på gården dansar fjärilarna runt elevernas planteringar med solrosor, lavendel och grönsaker.

Inne i biblioteket har Jonna läsårets första lektion med klass 3B. Hon vill att det ska bli en mjukstart för barnen och har med sig en trave böcker hon tänker prata om. Hon vill också förklara vikten av att träna på att läsa. 

Kanske särskilt då siffror visar på att läsningen minskar bland barn och unga. 

– Tänk er att jag är sju år och gillar fotboll. Kan jag börja i Barcelona i -morgon? Nej, vad måste jag göra? Just det, träna! Och när jag blivit så duktig att jag kan spela i Barcelona, kan jag bara spela match då? Nej, jag måste fortsätta träna. Det är samma sak med läsning. Man måste fortsätta träna, säger hon.

Efter bokpratet är alla böcker hon hade med sig utlånade. Men Jonna misstänker att några elever valt för svåra böcker och ber dem läsa en sida högt för att försäkra sig om att de klarar av språket. Om inte, rekommenderar Jonna en enklare bok. 

– Den största utmaningen här är den låga språkliga nivån. Jag tror det är en av eleverna i den här klassen som har en svenskspråkig förälder. Våra elever vill läsa, men det gäller att hitta ett språk som kan nå dem.

På rasten efter lektionen tar Jonna med sig en bok ut på gården, för några av barnen vill att hon ska läsa högt för dem. 

– När Jonna läser, blundar jag och känner att jag är inne i berättelsen. Hon gör allt så roligt, säger Benjamin Rama i 3B.

– Jag tycker det är svårt att berätta vad jag läst, men så hjälper Jonna mig genom att ställa frågor, säger klasskamraten Alicia Muratovic Miholic.

Det märks att Jonna har en god relation med eleverna. De kommer gärna och kramas eller sätter sig ner en stund och pratar. En förklaring kan vara att Jonna beskriver sig som lekfull, en annan att hon slipper bedöma elevernas prestationer. Eller en tredje: att hon vill finnas där för dem som behöver det.

– Många söker sig till biblioteket för att prata och då kan jag vara den som kan ge dem den uppmärksamhet de kanske inte får annars. 

Det har gått sju år sedan vändningen som kom att bli livsavgörande för Jonnas yrkesval. Hon, som varit humanist i hjärtat sedan gymnasiet, hade ändå hamnat i facket försäljning och marknadsföring och trivts med det. Hösten 2015 hade hon blivit rekryteringsansvarig på ett bemanningsföretag. Och det var inte bara för att hon hamnat i en bransch som, enligt henne, ”bränner ut duktiga flickor” som hon hamnade i en livskris. 

– Jag gick in i väggen på jobbet, alla förluster kom ikapp mig och den stora flyktingkrisen spädde på en känsla jag haft länge – att det jag gjorde var meningslöst. 

Trots många svåra upplevelser tidigare, hade hon på något sätt alltid överlevt genom att hitta något positivt att klänga sig fast vid. Men den här gången hann livet ifatt. Det tog nästan ett år av sjukskrivning och terapi för att komma vidare, men Jonna beskriver det i dag som att det var här hon hittade en äkta grundtrygghet. Nya insikter gav också nytt mod att gå dit lusten ledde vilket var till en kurs i litteraturvetenskap. Nästa steg blev en master i biblioteksvetenskap med digital inriktning.

– Jag visste från dag ett att det var skolbibliotekarie jag ville bli. Folkbibliotek är viktiga arenor, men där når man ju bara dem som går dit. På ett skolbibliotek når jag alla elever, något som jag ser som den yttersta formen av demokrati, säger Jonna Bruce.

Hon säger att hon hade tur som hamnade just i Hammarkullen, där skolledningen ser biblioteket som en del av skolans kultur och henne som en så viktig pedagogisk resurs att hon kan ha en heltidstjänst. För hon är samtidigt medveten om att de flesta av landets skolbibliotekarier kämpar med tjänster på flera skolor samtidigt, om skolan ens satsar på en behörig skolbibliotekarie. I Göteborgs stads centrala biblioteksplan är det tydligt att skolbiblioteket ska vara väl integrerat i skolan.

– Jag tror det finns tretton utbildade skolbibliotekarier i hela Göteborg och få av dem har förutsättningar att följa planen. Det finns de som har noll kronor i budget och åker runt till tre olika skolor, men de är inte sämre bibliotekarier för det!

Hon tycker att förståelsen för skolbibliotekariers kompetens i allmänhet är låg. 

– Tyvärr är det inte alla inom skolan som förstår vad vi kan göra och då får vi heller inga pengar.

Hur skulle en skola vara utan ett skolbibliotek?

– En skola utan skolbibliotek har inget hjärta! Men ett skolbibliotek är inte bara ett rum med böcker. Det är inte där vår yrkesroll sitter. Det är skolbibliotekarien som är verksamheten, inte rummet! I den bästa av världar har en lärare tid att engagera sig i vilka titlar som passar till ett tema. En stor del av skapandet av läslust handlar om att ha tid – och den tiden har jag.