Ledare: ”Dags för spinndoktorerna att lämna skolan ifred”
Ledare
Skolan har blivit en arena för partierna att profilera sig, snarare än en avgörande samhällsbärande verksamhet som politiken värnar och vårdar i nära dialog med oss lärare. Den nyvalda riksdagen behöver bryta med den kortsiktiga utspelspolitiken och ta tag i de problem
som vi lärare länge adresserat.
När den här ledaren skrivs vet vi ännu inte utgången i riksdagsvalet. Kanske har vi ett tydligt resultat när tidningen kommer ut. Kanske pågår invecklade förhandlingar. När dessa rader formuleras vet jag inget om det.
Men oavsett vilka politiker som kommer att sitta vid taburetterna så behövs en ny skolpolitik. Ett rejält omtag med åtgärder som samlar breda majoriteter så att besluten kommer att gälla över lång tid. Ingen tjänar på tvära kast och ständigt nya detaljstyrande beslut som griper in i lärarnas vardag.
Vi är nog många som är trötta på de många utspelen som oftast bara är tomma slag i luften. På låtsaspolitiken. På politiken som inte handlar om de verkliga problemen. Som inte förstår orsak och verkan i skolväsendet. Utspelen som inte gör något åt den söndervittrade likvärdigheten i skolsystemet, som inte ser behovet av en finansieringsreform, som inte tar lärarbristen på fullt allvar.
Skolpengen och etableringsfriheten för enskilda huvudmän behöver göras om i grunden, annars kommer likvärdigheten fortsätta att vittra.
Vad som behövs? Framför allt att staten tar över huvudansvaret för skolans finansiering och övergripande styrning. Lärarförsörjningen och likvärdigheten beror så mycket på det. Och skolpengen och etableringsfriheten för enskilda huvudmän behöver göras om i grunden, annars kommer likvärdigheten fortsätta att vittra.
Sedan måste ministrar och riksdagspolitiker sluta blunda för lärarnas stegvis ökade arbetsbelastning. Vi fackliga lärarorganisationer har under många år kunnat visa på hur belastningen ökat med stora barn- och elevgrupper, otillräckliga kringresurser och ökat antal arbetsuppgifter. Men politikerna har faktiskt inte brytt sig. Det behövs politiska beslut för att bland annat reglera undervisnings- och planeringstid, gruppstorlekar, elevhälsans omfattning samt maxantalet anställda en rektor ska ha ansvar för.
Det vi inte behöver är mer mätande och testande, dokumentation och ständig inrapportering. Det leder inte till bättre kunskapsresultat. Tvärtom. Det stjäl tiden från det som gör skillnad på riktigt – tid för att förbereda undervisningen och särskilt stöd till de elever som behöver det.
Listan kan göras lång på vad ansvariga politiker i regering och riksdag borde ta tag i. Men en sak är säker. Det görs bäst om partistrateger och spinndoktorer lämnar skolan ifred och seriösa beslutsfattare träder fram. Beslutsfattare som lyssnar på lärarkåren och är beredda att kompromissa över partigränserna för skolans bästa. Lägg partiprestigen åt sidan och börja leverera.
