”Arbetsgivaren har ansvar för stöd”

– Man ska inte skilja det här från att bryta ett ben. Mår du dåligt så är det samma princip att man ska få professionell hjälp när det gäller den här typen av ohälsa. Arbetsgivaren har ansvar för att du får det stöd du behöver i den situationen, så du kan utföra ditt arbete eller återgå till arbetet, säger Kristian Hansson, sakkunnig för skola/utbildning på Arbetsmiljöverket.

Han säger att den här typen av anmälningar är komplexa och kan ha många dimensioner. Man kan känna sig kränkt, ensam, ifrågasatt, orolig och ta anmälan väldigt personligt under tiden det utreds. Som läraren Anders Johansson beskrev (på föregående sida) så såg han läraryrket som en del av sin personlighet och då blir det svårt att hålla anklagelserna på avstånd.

– För en del kan det räcka att höra att rektorn och kollegorna stödjer mig. Andra behöver professionellt stöd av exempelvis företagshälsovården, säger Kristian Hansson.

Ofta har rektorn arbetsmiljöansvaret delegerat till sig. Därför bör man först gå till rektorn eller sin närmsta chef för att få stöd, konstaterar Kristian Hansson. Men om man känner att rektor inte tar det ansvaret så har den politiska nämnden eller det privata företagets styrelsen det formella ansvaret i juridisk mening.

– Det finns inget krav på rehabiliteringsplan längre men det finns krav i lagen på att man ska få stöd och rehabiliteringsstöd när man behöver det. Det är i praktiken likställt med att man får hjälp av oberoende expertresurs från företagshälsovård eller liknande som begriper sig på problematiken utifrån ett professionellt perspektiv, säger Kristian Hansson.

Kan inte företaget bara hänvisa den anställda till husläkaren?

– Nej, företaget ska se till att ordna resurserna om behovet finns, säger han.

Hans Flygare, arbetsmiljöexpert på Lärarförbundet, säger att många arbetsgivare tas på sängen när en anmälan kommer. Handlingsplanerna och rutiner för hur man ska kontakta och bemöta lärare, föräldrar/elever och kollegor saknas ofta.

– Det blir gärna ett stort fokus på de inblandade i händelsen. Men det är viktigt att man lyfter perspektivet och tittar på hur arbetet är organiserat, hur lokalerna och arbetsmiljön ser ut. Man bör också titta på hur stor elevgruppen är, om det funnits tillräckligt med specialpedagogiskt stöd och så vidare. Det är många saker som spelar in när sådant här inträffar men det är som regel den enskilda läraren som hamnar i fokus, säger Hans Flygare.

Det leder ofta till att läraren hamnar i en kris och om det handlar om polisanmälningar så kan det även förekomma att läraren blir avstängd under utredningen och då är det viktigt att någon från arbetsplatsen håller kontakt med den anställda. Det kan behövas samtalsstöd av en psykolog eller annan beteendevetare. Om det uppkommit en situation i klassrummet så kan den anställda behöva få stöd med handledning.

– Ifall man som anställd inte får det stöd man har behov av så bör man kontakta sitt lokala ombud eller skyddsombud. I de första inledande samtalen med arbetsgivaren tycker jag absolut att man ska ha med sig ett fackligt ombud. Det är en viktig facklig uppgift att bevaka att ärendet hanteras korrekt och inte leder till några förhastade åtgärder, säger Hans Flygare.

Han säger att det förekommer att arbetsgivaren blir så nervös vid en anmälan att hen börjar prata om förflyttning, uppsägning eller till och med avsked innan anmälningarna är rättsligt klarlagda.

De fackliga ombuden kan också vara ett stöd i att förklara olika myndigheters agerande. Man kan exempelvis bli friad straffrättsligt men ändå ”fällas” av barn- och elevombudet vilket kan vara förvirrande för den anställda.

Men om man känner att man inte kan eller vill prata med sitt lokala skyddsombud eller fackliga ombud vart vänder man sig då?

– Då kan man ringa Lärarförbundet Kontakt så förmedlar de kontakt med en regional ombudsman eller annat lämpligt fackligt stöd, säger Hans Flygare.