En inbjudan är bättre än inskolning

Nu börjar det. Ny termin och nya barn, dags att skola in. Eller kanske inte. Kanske är det dags att ”introducera” barn och deras familjer till förskolan.

Inskolning eller introduktion, är det någon skillnad?

Ja, dagis eller förskola, är det någon skillnad? För mig är skillnaden klar. Ett ord betyder mycket. Jag har varit med om många, många inskolningar. Jösses, minns den gamla hederliga traditionella varianten. Tog hur lång tid som helst. Barnen kom en kvart och sedan hem, innan de ens hunnit förstå att de varit här. Jag tänker på den ibland, vilket kaos. Jag minns hur jag och min kollega försökte få hysteriska barn att sova, alla skrek och alla föräldrar satt i personalrummet och hörde hur deras barn skrek.

Det var hemskt. Känslan av att göra på ett sätt, som jag inte riktigt själv förstod varför jag gjorde. Ska det verkligen vara så här? Barnen grät, föräldrarna grät och vi grät och svettades.

Sedan kom den mer tidseffektiva tredagarsinskolningen. Här ska det gå undan, pang tjoff och gå tillbaka till jobbet. Hela tiden har inskolningen handlat om att barnen och deras vuxna ska anpassa sig och fungera på förskolan. Det är det som en inskolning säger till mig. Man skolas in, man passar in. Jag tänker att, nej, det är inte det som en förskola är för mig. Varför vill vi att barnen ska vara här? Inte för att följa ett mönster, för att passa in, det är barnen som gör förskolan.

Jag tänker inte alls på att föräldrarna ska kunna arbeta, det är inte viktigt för mig. För mig finns förskolan för barnen. För att ge barnen något som är deras, ett eget äventyr som kan föra dem till platser de inte visste fanns. Jag tänker att i början av terminen skapar vi en förskola som väntar på barnen. Vi arrangerar en miljö som bjuder in till upptäckande och nyfikenhet. En miljö som säger ja, klättra här, känn, lukta, rulla, snurra, spring och hoppa. Vad är vårt egentliga syfte med att ta emot barnen och deras vuxna tillsammans, varför ska de vara i flera dagar tillsammans på förskolan?

Då handlar det inte bara om barnen, det handlar om att välkomna och introducera hela familjen till det som är förskolan. För föräldern om att få möta oss vuxna. Vilka är vi, hur pratar vi med barnen, är vi tillräckligt bra för att få ta hand om det käraste man som förälder har? För barnet handlar det om att få ha sin vuxen nära, leka och upptäcka tillsammans. Se sin vuxen skratta med de nya vuxna, börja bygga trygga relationer.

För mig har en inskolning en början och ett slut. En introduktion har inget självklart slut, den övergår i något annat, förändras allt eftersom. Som alla relationer, de blir aldrig klara. Jag tycker mycket om att introducera barn tillsammans med deras vuxna, men det är ingen brådska, stanna så länge det behövs.

Hur tänker du, vilken sorts förskola arbetar du på? En förskola som väntar på barnen, den skolas man inte in till, man bjuds in – välkommen, låt oss göra detta tillsammans!