Kluvna känslor inför sommarledighet
Krönika Plötsligt inser jag att det finns deltagare som jag kanske aldrig mer får träffa. Men jag kommer inte att glömma dem. Och en sommarkurs kanske kan vara lösningen för att träffa vänner under ledigheten. Det skriver folkhögskolläraren Sara Silfverskiöld.
Hon lutar sig mot sin rullator, stryker några bråkiga hårtestar från ansiktet och plirar mot klungan:
– Märker ni vad som håller på att hända?
Alla rycker på axlarna.
– Vadårå? Säger en ung kille som nyss skrev en spökhistoria på ett vykort.
Nu spricker hon upp i ett brett leende.
– Vi håller på att bli en grupp!
Även jag som lärare fångas av den gruppdynamik som tycks rulla på i ett osynligt kraftfält. Vi blir vänner när vi delar ett gemensamt intresse. Spetsar öronen när en kompis för första gången vågar läsa sin text högt. Vänder på formuleringar och provar om det går att byta tempus. Letar potentialen, vad kan bli ännu bättre? Och vilken mening i texten är bäst och borde därför ligga först, eller kanske ännu hellre sist? När skrivpasset är slut är det till och med svårt att locka deltagarna på Bromma folkhögskolas sommarkurs till fikapausen. Det krävs en hembakad rulltårta med svartvinbärssylt och en rejäl pumptermos med kaffe.
– Åhh nej…nu är skrivarskolan snart slut! Suckar deltagaren som tog studenten för en vecka sen. Hen förser sig med en ny stor bit rulltårta.
– Det är lugnt, vi har ju två dagar kvar. Tycker en annan deltagare, något äldre än den första.
En senior slår ut med händerna:
– Det här är som att börja leva lite igen…
– Vad menar du?
– Skrivarskolan är det första sociala jag gör sedan pandemin slog till!
Detta begrundas en stund i tystnad. Rulltårtan är snart strösocker på ett tomt fat. I en av de stora dagstidningarna utlovas i dagarna tips om hur man får fler vänner under sommaren. Funderar på att mejla och berätta om folkhögskolornas sommarkurser. Kanske till och med något för våra deltagare som pluggar på folkhögskola under vinterhalvåret?
Läsårets sista lektion i SVA, svenska som andraspråk, går nämligen i en vemodig tonart.
– Nu är det snart sommarlov, hur känns det?
– Tråkigt!
– Ojdå…vad ska ni göra?
– Jobba på restaurang.
– Hjälpa till med småsyskonen.
– Vänta på att skolan ska börja.
Plötsligt inser jag att det finns deltagare som jag kanske aldrig mer får träffa. Men jag kommer inte att glömma dem. Till exempel tjejen som kom till Sverige 2015:
– Av alla språk jag hörde på vägen från Grekland och hit är svenska det finaste. Ja, efter arabiska förstås!
Kanske får vi nya deltagare från Ukraina efter sommarlovet. Hoppas de kommer älska svenska språket, näst efter ukrainska då såklart. Känslan av att tillhöra en grupp, det bjuder vi på. Och vem vet, kanske finns det till och med rulltårta.
Sara Silfverskiöld är lärare på Bromma folkhögskola
