Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Ämnesläraren | Lärare i svenska, språk mm

Snabba kickar, avbockningsbara mål och ett överflöd av upplevelser som fort gör barnen blasé lägger inte direkt grunden för att ge dem den uthållighet många skoluppgifter kräver. Som läsning till exempel, skriver redaktionschef Hampus Jarnlo.

När min dotter började i förskoleklass hade många av hennes klasskamrater redan provat på – och slutat med – en rad olika fritidsaktiviteter. Vissa av sexåringarna hade rest mer än vad många andra gör under en hel livstid och enligt dottern hade ”alla i klassen utom jag en egen mobiltelefon”.

Hur det än är med den saken kan jag lugnt konstatera att vi föräldrar, i vår iver att ge våra barn allt hela tiden, skruvar upp ett tempo som riskerar att bränna ut barnen alldeles för tidigt.

Jag upplever att många föräldrar lär sina barn att läsa och skriva allt tidigare och sedan skryter om det på Instagram.

Snabba kickar, avbockningsbara mål och ett överflöd av upplevelser som fort gör barnen blasé lägger inte direkt grunden för att ge dem den uthållighet många skoluppgifter kräver. Som läsning till exempel. Jag upplever att många föräldrar lär sina barn att läsa och skriva allt tidigare och sedan skryter om det på Instagram. ”100 lajks! Check på den! Nu testar vi något nytt!”

Färre föräldrar skryter om hur de håller i och håller ut för att på lång sikt förvandla sina barn till läsare – på riktigt. I stället faller det ansvaret på skolan och lärarna. ”Om man inte läser böcker i skolan, och inte skaffar sig de vanorna där, ja då kommer man ju inte att läsa helt enkelt”, som skoldebattören Per Kornhall konstaterar. Därför är det alarmerande att nya siffror visar att många elever knappt läser i skolan heller. Läs mer i artiklarna nedan – om du har tid och orkar.