”Alla HVB-hem borde ha en specialpedagog!”

Emma Bronnvall och Henrik Prahl är goda kollegor på HVB-hemmet. Foto: Anders Andersson
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik

Att HVB-hem har anställda specialpedagoger hör inte till vanligheterna, men Emma Bronnvall på halländska Slättelynga Gård är en av dem, och hon jobbar i tätt sam­arbete med hemmets enhetschef Henrik Prahl.

Hur ser er verksamhet ut?
Emma: Vi är ett HVB-hem för pojkar 14–18 år som hamnat i ogynnsamma miljöer och inte klarat av skolan. Som specialpedagog jobbar jag för att stärka skolans roll och få tillbaka ungdomarna dit. Jag hjälper även till med vardagssysslor, skjutsar till skolan, är med och lagar mat … bra för relationsbyggen!

Henrik: Allt handlar om alliansbyggande med ungdomarna, de ska bli sedda och lyssnade på. Vår målgrupp har nästan uteslutande npf-problematik och det märks tydligt att de inte har fått rätt förutsättningar i skolan. Det vill vi hjälpa dem med.

Vad betyder det att ni har en specialpedagog på boendet?
Emma: Målet är att få in alla i skolan, och jag kan lättare identifiera problem. Exempelvis såg jag tidigt att en av våra pojkar hamnat i fel skola. Det kan vara bra socialt men inte kunskapsmässigt, sådant är lättare för mig att se. Jag hjälper även ungdomarna med skolarbete här på boendet.

Emma Bronnvall

Ålder: 42 år.
Bor: I Falkenberg.
Yrke: Specialpedagog.
Bäst med yrket: ”Mötena med ungdomar och att hitta lösningar som kan bidra till en lyckad skolgång och möjligheter efter skolan. Jag tycker också att det är roligt att få samarbeta med olika professioner för att hitta de bästa lösningarna för varje individ.”

Henrik: Mycket forskning visar att godkända betyg från grundskolan är en friskhetsfaktor som ger en bättre prognos fram i livet. Alla HVB-hem säger att de satsar på skolgången, men vi sätter allvar bakom orden med Emmas kompetens att göra kartläggningar, ha koll på kraven och föra ungdomarnas röst gentemot skolan. 

Hur ser ert samarbete ut?
Emma: Det blir många samtal, även när vi inte är på jobbet. Jag berättar vad jag ser och Henrik kompletterar med vad han vet, sedan letar vi lösningar. Vi är tillsammans med behandlande personal även elevhälsoteam.

Henrik: Vår uppgift är att vara på plats och möta ungdomarna, därför sker de flesta av våra samtal i verksamheten, kring köksbordet eller i trädgården. Vi hade tur som hittade Emma, och har redan sett resultat – ungdomarnas inställning till skolan har förändrats. Jag tycker att alla HVB-hem borde ha en specialpedagog.

Henrik Prahl

Ålder: 54 år.
Bor: I Steninge mellan Halmstad och Falkenberg.
Yrke: Enhetschef.
Bäst med yrket: ”Att få vara en del av våra ungdomars resa mot en förändring.”

Vad uppskattar ni mest med varandra?
Emma: Henrik ger frihet under ansvar. Han visar mycket omtanke och sätter alltid ungdomarna och personalen främst. Det bästa med jobbet är att jag får jobba fokuserat med färre ungdomar. I skolan är tiden alltid knapp men här hinner man göra det man ska. Det är väldigt olikt mina tidigare jobb – mindre administration och mer relationsbyggande. Jag kan verkligen stå för det här jobbet. 

Henrik: Emma har arbetsglädje och är väldigt kompetent, och hon har ett stort intresse för vår målgrupp. Hon har även ett ödmjukt sätt i mötet med våra unga vilket gör att hon snabbt kan skapa allianser och motivera dem.

Emmas och Henriks nycklar till gott samarbete

  • Kommunikation – att kunna vara öppna mot varandra med både positiv och negativ kritik.
  • Omtanke – att hjälpa varandra när det behövs och se till varandras bästa.
  • Gemensamma mål – att alltid sätta ungdomarnas bästa i främsta rummet.
  • Effektivitet – att veta vem som har ansvar för vad och veta att saker blir gjorda.

LÄS ÄVEN

SPSM i ny satsning på punktskrift i skolan

Dags att införa psykisk hälsa på skolschemat

Vi som jobbar med npf – har vi glömt känslorna?