Fyra av tio rektorer funderar på att säga upp sig

Omsättningen på rektorer växer ute på folkhögskolorna. Var tredje rektor har suttit mindre än fyra år på rektorsstolen. Närmare varannan har varit rektor i mellan fyra och åtta år. Sammanlagt två av tre, 96 rektorer, har arbetat som rektor i högst åtta år. Fyra procent har jobbat mer än 18 år.

Det visar en färsk enkät utförd av Folkhögskolornas serviceorganisation, fso, som frågat folkhögskolerektorer om hur de upplever arbetsmiljön och arbetsvillkoren.

Nio av tio uppger att de trivs med sitt arbete. Det är utvecklande och utmanande. Man har bra medarbetare och känner gensvar från deltagarna. Likaså har förväntningarna på jobbet infriats.

Trots detta funderar alltså 41 procent, 55 rektorer, på att byta jobb. Det är ett ensamt arbete. De flesta uppger stress på grund av hög arbetsbelastning. Därnäst kommer personalproblem, resursbrist och avsaknad av stödfunktioner i arbetet.

Heli Lindell är verksamhetschef på Sveriges Folkhögskolor:

– Administrationen har ökat otroligt mycket de senaste åren. Det är ju mycket nya verksamheter: utökade platser, extra platser, SMF, etablering, svenska från dag ett. Både verksamheten och ekonomin blir väldigt komplex, vilket också innebär att man måste rapportera mycket mer till Folkbildningsrådet och scb.

I år satsar regeringen mer pengar på 5000 nya platser i allmän kurs. Men mer pengar innebär också fler rapporter.

– Med de nya extraplatserna måste man också få tag i nya lokaler och nya lärare. Det är inte lätt att få ihop.

Några av de saker som står högst på önskelistan är att få stöd i arbetet med ekonomi, arbetsrätt, kvalitetsarbetet, arbetsmiljöfrågor och juridik.

– Vi satsar nu på arbetsrättsutbildningar tillsammans med Arbetsgivaralliansen. Det är tre kurser, i Malmö, Göteborg och Stockholm, som är fulltecknade. Den i Stockholm har vi till och med fått utvidgat. Vi har ett åttiotal anmälda, säger Heli Lindell:

– Sen kommer vi förmodligen gå in och försöka få igång ett mentorsprogram, så att rektorerna har någon att samtala och bolla med.

– Har man ingen stark huvudman kan det bli tufft, säger Annica Wallenborg, rektor på rörelseägda Alma folkhögskola, en av de rektorer som stortrivs med sitt arbetar och inte alls funderar på att sluta. Foto: Staffan Myrbäck

En av dem som känner igen sig mycket i enkätsvaren är Annica Wallenborg. Hon är 53 år och landar exakt på genomsnittsåldern för en folkhögskolerektor. Hon är inne på sitt åttonde år som rektor och har erfarenhet av att både arbeta på en regionskola och en rörelseskola. Tidigare var hon rektor på Bollnäs folkhögskola som har Region Gävleborg som huvudman. Efter sju år sadlade hon om till rektor för rörelseskolan Alma folkhögskola i Stockholm.

Likt de flesta som svarat stortrivs Annica Wallenborg med sitt arbete. Och hon tillhör de 79 rektorer i enkäten, 59 procent, som inte har funderat på att byta jobb.

– Det är den här friheten, alla uppdrag vi får från samhället. Ingen dag är den andra lik. Jag gillar det, samtidigt som det också kan bli för mycket. Vi ska vara snabbfotade och kunna ställa om snabbt.

En förklaring till att hon trivs så bra tror hon också beror på att hon dels har lång erfarenhet av folkhögskola, dels är utbildad i det som är ett bekymmer för många rektorer:

– Jag är utbildad ekonom och började vikariera som lärare på folkhögskola 1993. Senare gick jag också F-linjen. Sen är nog min största styrka att jag kan jonglera med tjugo bollar utan att någon trillar ner. Du måste kunna vara bra på det, även om det emellanåt känns som att det blir mycket.

Hon tycker att det är mycket som skiljer mellan att arbeta på en rörelseskola och en regionskola, både för- och nackdelar, vad gäller ekonomi och resurser. En region kan i värsta fall skjuta till pengar om det skulle bli underskott.

– Rörelseskolor är i den ekonomiska situationen att man ibland får likviditetsproblem. Har man ingen stark huvudman blir det tufft. En annan skillnad är att på Bollnäs hade jag en HR jag kunde ringa till, en IT-avdelning, en fastig-hetsavdelning, en ekonomiavdelning. På en rörelseskola är du ganska ensam.

Men Heli Lindell tycker sig se en förändring som innebär att rektor inte är helt ensam:

– Vi ser att allt fler folkhögskolor anställer biträdande rektorer. På våra kurser är det väldigt många biträdande rektorer och det är ganska nytt i folkhögskolan. Och det behövs verkligen. Man kan inte sitta själv med allting.