Här får eleverna börja om på nytt
Yrkesintroduktion
Yrkesintroduktion blir för många en nystart. Här kan eleverna lämna gamla misslyckanden bakom sig och skaffa sig behörighet eller ett yrke.
– Bästa sättet att motivera är att bygga relationer. Lär vi inte känna dem är vi bara okända vuxna, säger yrkesläraren Göran Lönnqvist.
Det är eftermiddagslektion på yrkesintroduktion på Lindholmens tekniska gymnasium i Göteborg och de två yrkeslärarna Göran Lönnqvist och Kjell Brandt växlar några ord innan de byter lektionssal. Halvklassen som haft teori ska nu ha praktik i verkstaden.
– Skönt att få göra något med händerna, tycker Joshua Kiwumulo som precis börjat andra året på programmet.
Han har alltid gillat träslöjd och nu är siktet inställt på att bli svetsare.
– Det är kreativt och det är problemlösning. Har man ett rör måste man hitta rätt sätt att svetsa ihop det.
Hans mål är att nästa år vara behörig till det nationella yrkesprogrammet inom industriteknik. Den långsiktiga planen är att ta gymnasieexamen och att så småningom kanske studera vidare. Men så har det inte alltid varit. När han började på yrkesintroduktion kände han sig som ”en misslyckad unge” och blev förvånad över att så många vuxna verkade bry sig om att det skulle gå bra för honom.
– Det är högre krav här än i nian. Här pushar lärarna oss att bli godkända. De vill att vi ska gå vidare och börja vårt vuxenliv.
Lärarna på yrkesintroduktion börjar i uppförsbacke. Ingen elev väljer att gå ett introduktionsprogram, i stället är det ett ställe de ”hamnar” på och många känner sig arga och ledsna. Alla har sin egen historia till varför de inte blivit behöriga till ett nationellt program. Några har inlärningssvårigheterer, andra har sociala problem, en del kommer från andra länder, någon har varit sjukskriven och ytterligare några är bara uppgivna och trötta.
– En svårighet för oss är att möta alla olikheter, säger Kjell Brandt. Det är så stor skillnad mellan de olika elevernas behov och alla har sina egna anpassningar.
– Vi har allt från elever som saknar nästan alla betyg till de som har missat
i ett ämne på grund av covid, konstaterar Göran Lönnqvist.
För många elever är det ett uppvaknande att komma till yrkesintroduktion. Att de inser att de måste prestera för att få en plats på gymnasiet. Göran Lönnqvist vill att de också ska se det som en nystart.
– Vi försöker förmedla ett tabula rasatänk. Att det som har hänt tidigare inte spelar någon roll. Här börjar vi om på nytt.
Kjell Brandt konstaterar att verkstaden för många blir en fristad. De praktiska kurserna är nya för alla och upplevelsen där färgas inte av gamla misslyckanden.
– I verkstaden är alla nollställda. Många elever är duktiga på att arbeta med händerna och känner att de för första gången får uppskattning för det. De blommar ut och växer med uppgifterna.
På Lindholmens tekniska gymnasium går just nu 23 elever i yrkesintroduktion. Det finns tre vägar att gå: att bli behörig till ett nationellt program, att hitta ett yrke och bli så anställningsbar som
möjligt eller att gå vidare till Komvux eller annan fortsättningsutbildning.
– Nästan alla väljer att sikta mot ett nationellt program. Men det gäller också att vara realistisk. Om någon saknar nästan alla sina betyg kanske det blir för svårt. Då siktar vi i stället på att ge dem en allmänpraktisk yrkesutbildning, säger Göran Lönnqvist.
För dem som stannar kvar och går andra och tredje året på yrkesintroduktion är en stor del av utbildningen förlagd till en arbetsplats och eleverna har apl två till tre dagar i veckan berättar han.
– Det fungera oftast bra. Arbetsplatser brukar ha en stor förståelse för att ungdomar har svårigheter med teoretiska ämnen. Däremot förväntar de sig att eleverna klarar det sociala, att de kommer varje dag och kan passa tiden.
Tillbaka i verkstaden mäter Shir Ali Barikzehi vinkeln på en bit plåt han nyss har bockat och ser att det fattas några grader för att den ska vara exakt rät. Han lägger den på städet och slår till med några hårda tag.
– Perfekt, säger Kjell Brandt. Det mesta går att rätta till.
Shir Ali har bott i Sverige i fyra år och har gått ett år i nian och två år på språkintroduktion. I Afghanistan har han provat att svetsa och det är det han vill ägna sig åt, men först vill han skaffa sig en gymnasiebehörighet. Samma framtidsplan har klasskompisen Arvid Ebbesson som också han trivs i verkstaden.
– Jag älskar att jobba praktiskt och nu har jag ett mål. Jag vill skaffa jobb, tjäna pengar och så småningom ha familj. Det funkar ju inte om man inte sköter sig.
För att kunna möta allas behov tillämpar skolan tvålärarsystem på yrkesintroduktion. Det innebär att de alltid är två yrkeslärare på de praktiska momenten och att yrkeslärarna också är med på en del av ämnesundervisningen och tvärsom.
– Jag vill gärna vara med så mycket jag kan. I verkstaden går det exempelvis att göra matematiken levande, med grader och decimaltal, säger ämnesläraren Pernilla Sandgren samtidigt som hon läser en ritning tillsammans med en elev.
Veckans uppgift är att tillverka ett mobilställ i plåt. Förutom att läsa ritningar ska eleverna klippa, bocka, göra hål, fila och svetsa.
– ”Å jag kan ingenting” hörs det från en elev som försöker att ställa in rätt vinkel på bockmaskinen.
– Du kan en massa, hörs Kjell Brandt svara. Du kan bara inte allt.
– Relationen med eleven är den allra viktigaste för oss som jobbar här, säger han efter lektionen en stund senare.
– Vi behöver vara trygga vuxna som de kan vända sig till. Någon som inte
dömer. Om en elev går efter tio minuters lektion säger jag; ”Bra att du kom. Kanske orkar du vara med lite längre i morgon så att du hinner lära dig mer”.
– Vi uppmuntrar alla små framgångar. På så sätt får eleverna känna att de lyckas, instämmer Göran Lönnqvist. För en elev som inte kommit till skolan alls är ju fem minuters skoldag jättebra.
”Vi är friare jämfört med andra program”
– Vi arbetar utifrån varje elevs egen målsättning och är friare jämfört med andra program. Möjligheterna är helt enkelt fler. Det säger Anna Hansson är rektor för yrkesintroduktion på Lindholmens tekniska gymnasium.
– Det är nog det bästa rektorsjobbet man kan ha. Eftersom vi arbetar utifrån varje elevs egen målsättning är vi friare i vad vi kan göra jämfört med andra
program. Möjligheterna är helt enkelt fler.
Ett exempel på det är att tvålärarsystemet och att de har begränsat antal vuxna som eleverna träffa genom att de i stor uträckning har samma lärare.
– Alla elever mår bra av trygga relationer, struktur och förutsägbarhet. Men för de här eleverna är den avgörande, säger Anna Hansson.
På Lindholmens tekniska gymnasium arbetar de ännu inte med yrkespaket men Anna Hansson ser att det finns stora vinster med dem. Framför allt för de elever som främst riktar in sig på att skaffa ett yrke. På deras yrkesintroduktionsprogram går de flesta eleverna vidare till gymnasieskolan och har det som sitt mål i första hand.
Försöker ni alltid att i första hand motivera eleverna till att skaffa en
gymnasieexamen?
– Ja och nej, vårt uppdrag är ju att hjälpa alla elever att bli behöriga. Men vårt uppdrag är också att varje elev ska utvecklas så långt det går. Ibland krockar det. Jo, det är viktigt att ha en gymnasieexamen, men inte till vilket pris som helst. Inte till priset av att en elev mår dåligt eller inte orkar.
Läs mer:
Yrkeslärare är världens bästa jobb
