Fullt fokus på engagemang och närvaro

Hur fungerar det på er skola?

Therese: Våra elever har 50 procent APL och vi har sällan alla elever på skolan samtidigt. För mig är allt ganska nytt, jag började arbeta här i augusti och var tidigare på en grundskola. Den största skillnaden är att skolplikten inte gäller här och det är en lättnad för många att de slipper slåss mot det systemet.

Lina: Skolan startade 2017 och i dagsläget har vi sju olika program och cirka 220 elever. Det här är en av de svåraste utbildningarna och ställer höga sociala krav på eleverna eftersom de ska fungera både i skolan och ute i vuxenvärlden med arbetsklimat och arbetskamrater. Det pratar vi mycket om.

Hur har det specialpedagogiska arbetet förändrats?

Therese: Bland annat har jag implementerat strukturstöd och jobbat med att få in ”De sju frågorna”. Jag har även delat ut fokuskorgar innehållande time-timers, stressbollar med mera i klassrummen. Eleverna är ofta vana vid det från grundskolan, här har det mer handlat om att lärarna ska få in det i sin dagliga rutin. Det har fungerat bra, generellt har alla ställt sig positiva till förändringen.

Lina: Specialpedagogrollen är inte lika naturlig i gymnasieskolan som den är i grundskolan, och vissa kan tycka att hjälpmedel är barnsliga och att vi jobbar med nästan vuxna. Jag är positivt överraskad av att förändringarna tagits emot så bra. ­Therese har bidragit mycket och har ett sätt att kommunicera som är avväpnande och förtrollande, ingen känner sig hotad.

Ni fokuserar mycket på att främja närvaro, varför?

Therese: En del har hög närvaro på APL men låg i skolan, för andra är det tvärtom, det varierar. Därför är närvaro ett högprioriterat område. Vi har utarbetat ett dokument för hur vi ska främja närvaro och vi arbetar även gemensamt med alla lärare om hur vi får ut det specialpedagogiska till klassrummen, vi arbetar just nu med Skolverkets modul för delaktighet och inflytande i undervisningen men till hösten ska vi fokusera mer på just det här med att främja närvaro.

Lina: Att lokalisera närvaro är en stötesten generellt för skolan. Men på gymnasiet är det lätt att hamna i tanken att eleverna är här frivilligt, och om de uteblir finns det inte mycket att göra. Men en fråga som EHT driver är att främja närvaron, bland annat genom att inte göra vägen tillbaka så brant. Eleverna har mycket APL och pressat schema, då kan det vara en tung väg tillbaka om man varit sjuk en vecka. Där vill vi underlätta för dem. 

Hur ser ert samarbete ut i övrigt?

Therese: Vi samarbetar om elever i behov av stöd och skolutvecklingsfrågor. Vi konstaterade tidigt att vi är väldigt lika och jobbar båda målmedvetet och hårt för att nå våra uppsatta mål. Jag har fått utforma min tjänst utifrån skolans behov och de behov jag har identifierat, och känner mig väldigt uppskattad. Jag får vara mitt bästa jag på min arbetsplats.

Lina: Just nu samarbetar vi även med förberedelser för att ta emot IMY-elever, de som saknar gymnasiebehörighet. Vårt samarbete är både lustfyllt och energigivande.

Vilka egenskaper ser ni hos varandra som underlättar samarbetet?

Therese: Jag uppskattar tydligheten, att det är högt i tak och att ingen är rädd för att testa nya saker. Lina är inlyssnande, empatisk och kompetent – dessutom är hon både rolig och trevlig. Hon har ett prestigelöst och generöst ledarskap och prioriterar det relationella, med elever, vårdnadshavare och oss medarbetare. Det är en kamratlig stämning på hela skolan, i korridorer, i ­personalrum och i klassrum. Jag trivs verkligen jättebra. 

Lina: Therese är en väldigt följsam person och lyhörd för organisationens behov. Hon är en oerhört kompetent specialpedagog, inlyssnande och professionell. Jag är jätteglad att hon är här och att det blev så rätt. Vi behövde någon som kunde driva specialpedagogiska frågor och det har Therese gjort med råge.