Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Specialpedagogik

Upphöjandet av ­konsten kan frigöra elevers kreativitet, men fungerar mindre bra som tema för naturvetenskap, skriver Kjell Häglund.

Kjell Häglund, redaktionschef.

Det värsta med SVT-serien ”De utvalda barnen” om den waldorfska ­skandalskolan Solvikskolan i Järna är inte de gamla såren som rivs upp igen när forna elever bryter ihop inför Jasper Lakes ­dokumentärkamera, utan de nya såren – när det svenska skolsystemet fortfarande inte förmår skydda elever  från utgången och inkompetent pedagogik.

Visst finns det fina kvaliteter och värden i waldorf-ideologin. Men även det ­lovvärda har baksidor. Upphöjandet av ­konsten och det andliga kan frigöra elevers kreativitet, men fungerar mindre bra som tema för naturvetenskap.

Eller har jag en skev bild av hur det ser ut på svenska waldorfskolor 2021?

För ett ­kommande temanummer vill jag passa på att efterlysa specialpedagogers och speciallärares åsikter om, och erfarenheter av, idébaserade skolor.

När skolor underordnar sig äldre visioner av idealistisk pedagogik – finns det då någon plats för ny kunskap om individuella behov?