Inez Degerman och den första klass hon undervisade, åk 3–4 HT 1949.
Hon återförenades med sin gamla elev – 75 år senare
Inez Degerman, 96 år gammal. I bakgrunden står hon med sin första klass som lärare år 1949.
Lärarliv
För 75 år började Inez Degerman som lärare och kände sig allt annat än duktig.
Härom veckan hörde en av hennes första elever av sig och tackade henne.
– Helt otroligt. Jag minns var i klassrummet Lars-Olov satt, säger Inez Degerman, 96.
Inför inskrivningen första dagen i skolan kändes det mesta otäckt, minns Lars-Olov Bastviken.
Men när han möttes av sin blivande frökens milda leende rann oron av honom.
Lars-Olov Bastviken
– Hon var så fin. Den vackraste jag någonsin sett och hon hade förmåga att lotsa oss elever genom skolan, få oss att vilja veta mer.
75 år senare sitter Lars-Olov hos en vän när telefonen ringer. Samtalet blir kort, vännen ursäktar sig: ”Det var Inez. Hon är 96, före detta lärare men jag sa att jag skulle ringa upp lite senare.”
Inez, tänkte Lars-Olov, namn och ålder stämde med hans första fröken. Efternamnet var annorlunda men han tog kontakt.
– Det var verkligen en märklig slump. Jag hade inte hört något om henne på över 70 år. Men nu har vi har brevväxlat lite. Jag har skickat henne några gamla bilder.
Inez Degerman, född Johansson 1928 fyller 97 i år och minns Lars-Olov väl och blev väldigt glad av att han hörde av sig efter alla dessa år.
– Ja, ja, visst minns jag Lars-Olov. Han satt mitt i klassrummet.
Kände stor osäkerhet som ny lärare
Första åren som lärare minns hon själv som besvärliga.
– Jag kände mig totalt värdelös. Jag pratade med min pappa om det, och han förstod, han sa att jag kunde göra något annat under något år och tänka på saken.
Hon tänkte under sommaren men började fortfarande tveksam till yrket på en annan skola till hösten – Lars-Olovs första skola.
– Bra att Lars-Olov inte märkte att jag var en ängslig, osäker ung lärare, som på våren sagt: Aldrig mer lärare, säger Inez Degerman.
Och hon fortsatte i yrket. I 40 år.
– Men jag har gjort annat också, skrivit läromedel, arbetat som utbildningskonsult inom Svenska kyrkan, arbetat inom särvux... Och flyttat mycket. Kiruna, Rättvik, Luleå, Borlänge, Skellefteå, Umeå…
Genomförde sin egen ”du-reform”
När Inez började som lärare gällde 1919 års läroplan och lärartiteln medförde respekt.
– När jag började blev jag presenterad för syföreningen på orten. Då reste sig alla upp och neg. Det kändes jättekonstigt. Och alla elever neg och bockade i skolan.
När en elev, Håkan, som hade ”lite svårt att koncentrera sig” tankspritt kallade henne för du, eller vid förnamn, hyschades han av klasskamraterna. ”Man får inte säga du till fröken!”.
– Men det fick man visst det, i alla fall till mig, säger Inez Degerman. Håkan hade ett gosedjur i bänken som han kramade lite i smyg när han behövde det.
– För man måste lära eleverna att våga ifrågasätta och att våga diskutera med lärarna.
”Finns inte en mall som passar alla”
Lars-Olov Bastviken bekräftar att det var så.
– Hon var väldigt vänlig. Det påverkade mig positivt. Jag fick en fantastisk skolgång och uppväxt.
Lars-Olov började jobbba på bank. Fick fyra barn och har fem barnbarn.
Inez gick i pension våren 1994, Lars-Olov 1998.
– Jag har alltid sett läroplanerna som rekommendationer och plockat de bitar jag själv trott på. Det är fullständigt orimligt att skulle finnas en mall som passar alla. Det finns bara en metod som är den rätta för varje elev i den stunden. Man behöver hitta den, säger Inez Degerman.
LÄS MER:
Hon har varit lärare i 54 år: ”Hoppas jobba länge än”
Läraren Pekka, 80: ”Jag kan ju inte bara sitta still”
