När skägget spelar roll

Dagens vikarie: Alfred Russel Wallace. Så står det på skylten utanför NO-salen den här tisdagmorgonen. När eleverna går in möts de av en prydligt klädd herre med långt skägg och sidbena. På katedern bubblar saltvatten i en glastank försedd med luftslang och en enkel vågmaskin. Bredvid ligger stora gröngula luppar.

– Andreas ligger hemma och är sjuk, förklarar mannen. Så jag tar hand om er i dag. Jag har varit upptäcktsresande och letat efter spännande skalbaggar och andra djur i regnskogen.

Den ovanliga vikarien berättar att han även har skrivit en bok om hur arter uppkommer genom naturligt urval. Han skickade manuset till Vetenskapsakademien, och i den satt en annan gubbe som hade skrivit en precis likadan bok – Charles Darwin. De hade samma teori, men Darwins blev mer känd.

– Den handlar om hur liv utvecklas under jättelång tid. Flera miljoner år. Vet ni vad det kallas? Det börjar på e …

– Evolution!

– Exakt. Och det ska ni få uppleva live här i klassrummet i dag!

Andreas Andersson försöker ge varje ”gubbe” han gestaltar en egen karaktär.
Foto: Patrik Renmark

Det här är sjätte året i rad som NO-läraren Andreas Andersson på Axonaskolan i Tollarp utger sig för att vara någon annan. Varje dag i en vecka kommer han till jobbet med ny hårfärg, skäggtrimning och kostym.

– Det började med att jag inte klippte eller rakade mig på en hel termin. Sedan fick eleverna rita bilder av hur de tyckte att jag skulle se ut, och så klippte jag mig så och kom till skolan. Det var ett sätt att visa att man kan ta ut svängarna och bjuda på sig själv, förklarar han.

Ett år hade han Tintin-tema och dök upp som olika karaktärer ur seriealbumen.

– Då började jag även att undervisa som de figurerna, berättar han.

Så småningom fick han idén att kombinera förklädnaden med kunskapsspridning kring historiska personer. Numera är konceptet väl inarbetat.

– I går när jag förberedde  lektionen knackade det på fönstret. Det var en före detta elev som går på gymnasiet nu. Han visste att det var dags för det här och ville se vem jag hade klätt ut mig till, säger Andreas Andersson.

I år står även Louis Pasteur, Albert Einstein och Samuel Morse på roll­listan.

– I första hand väljer jag personer efter utseendet men jag vill också få in så många NO-ämnen som möjligt. Det är viktigt med bredd och samtidigt måste jag anpassa mig så att det går att bygga vidare på skägg och frisyr dag för dag.

Till varje vetenskapsman förbereder han en lektion som bygger på personens forskning.

– Det brukar bli en dag med föreläsning, en med interaktiva laborationer och en med show. Sedan försöker jag ge figurerna lite karaktär. Louis Pasteur kommer att ha bacillskräck och tvinga eleverna att desinficera händerna hela tiden, och Einstein blir lite galen.

Den här veckan får Albert Einstein stå för showinslaget. Andreas Andersson har beställt flytande kväve som han ska experimentera med. När skolan fick besök av Alfred Nobel för några år sedan sprängde han laddningar med bomullskrut som kopplats till ett niovoltsbatteri.

Mest uppskattat är det när eleverna själva får vara med och laborera. I förrådsutrymmet bakom NO-salen finns spår av tidigare års besökare och material de lämnat efter sig.

I förrådet bakom lektionssalen förvarar Andreas Andersson de historiska personernas uppfinningar. Här är telegraferna som eleverna ska använda tillsammans med Samuel Morse på fredag.
Foto: Patrik Renmark

– Här har vi Alexander Graham Bell-lådan, säger Andreas Andersson och drar fram en plastback som står undanskuffad under en bokhylla.

Den innehåller ålderdomliga lurar och sladdar som eleverna kopplade till telefonväxlar i klassrummet. Denna vecka ska Samuel Morse lära dem att skicka morsekod genom att konstruera enkla telegrafmaskiner som Andreas Andersson och kollegan Per-Erik Wendel förberett.

När Charles Darwin vikarierade på skolan hade han med sig fåglar byggda av klädnypor. De hade olika grader av trubbiga respektive spetsiga näbbar. Eleverna fick picka upp ärtor, gem, tändstickor och flörtkulor på tid. De fåglar som lyckades ”äta” mest överlevde och parade sig. Avkomman utrustades med en näbb som motsvarade en blandning av ”föräldrarnas” och fick göra testet igen. Mot slutet av lektionen hade fåglarna utvecklat näbbar som passade bättre och bättre för den ”mat” som fanns i just deras omgivning, vilket gav en bild av hur evolutionen går till i praktiken.

Dagens lektion handlar också om evolutionen, fast denna gång med levande djur. En forskare på Tjärnö marinlaboratorium, där Andreas Andersson gått flera fortbildningskurser, har skickat strandsnäckor som ingår i laborationen.

– Jag försöker träffa alla grupper, från förskoleklassen till nian. Det är en utmaning att anpassa undervisningen efter ålder.

Det visar sig att den större, kraftigare snäckan lever bland klapperstenen och att den lilla släta trivs bäst på klippan.

Eleverna får också lära sig att de båda snäckorna är av samma art trots att de ser så olika ut, och att de håller på att delas upp i två olika arter genom evolution, framkallad av behovet att skydda sig från just krabban. Hur det går till studerar forskarna på Tjärnö.

– De nördar in på det här, förklarar läraren. Sådant kan man jobba med!

Efter en heldag som Alfred Russel Wallace pustar Andreas Andersson ut i sin pickup.

– Man blir ganska slut, säger han.

En kort bilfärd genom centrala Tollarp tar honom till frisörsalongen Ett Strå Vassare som drivs av vännen Anette Ternblad, som ställer upp som stajlist. På barberarbänken ligger utskrifter av de historiska kändisar hon ska realisera i år. Den här dagen är Andreas Andersson bokad i tre timmar. Skägget ska blekas till samma vita nyans som hos Louis Pasteur. Under väntetiden kommer Alfred Russel Wallace att avge rapport till Andreas Andersson om hur uppdraget som vikarie gått. Texten publiceras på Andreas blogg.

– Jag tror att Alfred kommer att tycka att det sista passet med sexorna blev allra bäst. De var nyfikna och frågvisa. Det märks att de längtar till högstadiet! Själv blir jag ofta förvånad över hur länge eleverna verkar minnas de här lektionerna. Det kan visa sig flera år senare när vi går igenom något kunskapsområde eller begrepp och de säger ”hade inte vi en gubbe som pratade om detta?”