Eva Lindström: Appen Laiban får Brasse att vända sig i sin grav
Digitalisering 40 förskolor i Helsingborg testar en ny app, en AI-assistent, som via en surfplatta i hallen svarar på lätta frågor från barnen. Då går topplocket för Förskolans krönikör Eva Lindström.
Visst minns ni Lattjolajbanlådan från det fantastiska barnprogrammet ”Fem myror är fler än fyra elefanter”? Momentet som gick ut på att Brasse Brännström tog fram fyra djurbilder ur en låda och ställde upp dem i en hylla, och sedan skulle man gissa vilket djur som skulle bort.
Kommunikation handlar om kontakt, kontakt för vissa barn är att hålla i en hand, känna en hand på sin axel, sitta på golvet och få sitta bredvid en vuxen. Barn knyter an.
När jag läser om den här nya supersmarta appen ”Laiban”, en AI-assistent som testas i hela 40 förskolor i Helsingborg, så tänker jag på Brasses Lattjolajban-låda, men den här gången är det inte djur som ska bort, utan … vi. Personalen i förskolan. Den här appen är nämligen riktigt smart. Den kan svara på frågor som barnen ställer – vad de ska få att äta i dag, vad de ska få vara med om, vad de ska ha för utekläder på sig. Genom att ge barnen tillgång till den här appen, via en ”lärplatta” som finns tillgänglig i hallen, har man räknat ut att varje personal kommer att ”spara” 20 minuter.
Hajar ni, 20 minuter! Liksom hallå, fest, vad ska vi göra med all den här tiden Och tänk vad skönt att slippa prata med barnen, det är ju inte alls därför jag valt att vara lärare i förskolan, för att jag faktiskt gillar att prata med barn.
Om man nu skulle ha en app som kan svara på barnens frågor, varför har man inte tagit fram en app som kan svara på de svåra frågorna? Att svara på vad det blir för mat i dag är ju så otroligt lätt och tar fyra sekunder. Kom igen när ni har en app som kan svara på varför barn dör, varför det finns krig, varför mormor har cancer, ”varför får jag inte träffa min pappa?”, ”varför får jag inte vara med och leka?”.
Med en app som kan svara på det sparar vi mer än 20 minuter om dagen, då kanske vi hinner ta rast och gå på toaletten. Eller så kommer de 20 minuterna att gå åt till att först leta rätt på själva plattan, lägga in information i appen, och sedan gå in och ändra, för det som var planerat gick inte att genomföra på grund av att din kollega är sjuk och hennes ersättare, en lärplatta, är urladdad…
Jag undrar hur en sådan här app går ihop med vårt uppdrag om olikhet och respekt för allas individuella behov. För om någon tror att 22 barn har samma behov, att 22 barn uppfattar information på samma sätt, att 22 barn klär på sig på ett likadant sätt, och behöver ha likadana kläder på sig, då har man aldrig varit i en hall på en förskola.
Barn är olika, människor är olika. Frågar appen vilket barn som ställer frågan? För det ska ni veta, jag pratar på 22 olika sätt med 22 olika barn. Kommunikation handlar om kontakt, kontakt för vissa barn är att hålla i en hand, känna en hand på sin axel, sitta på golvet och få sitta bredvid en vuxen. Barn knyter an, de knyter an till människor, eller borde i alla fall få knyta an till människor och inte till en app. Det är så dumt att klockorna stannar. Brasse skulle vända sig i sin grav.
Om jag var tveksam till att barn i förskolan skulle ha tillgång till skärmar förut, då är jag övertygad nu. Eller, vad tänker du, vem är det egentligen som behöver plockas bort från Lattjolajbanlådan, är det du eller ”lärplattan”?
LÄS ÄVEN
Hur löser vi förskollärarkrisen? Partierna svarar
Erik Stenkula: Bekräfta oss, då lyfter vi!
Naturvetenskap utomhus – förskolan som jobbar med universitetet
