Folkhögskolan som är den blivande operaelitens väg till operahögskolan

Märit Bergvall är frilansande operaregissör och regisserar alla uppsättningar på Operastudion. Här jobbar hon med Simon Grindberg och Phoebe Dinga. Foto: Frida Sjögren

Står du ut med denna urkraft, är hon besvärlig?

Simon Grindbergs tenor fyller Röjåssalen i Härnösands folkhögskola med den sjungna frågan. I sin roll som Ruggero i Puccinioperan La Rondine är han förälskad i kammarjungfrun Lisette och vill veta hur hennes matmor Magda ser på henne.

Men nu avbryter regissören Märit Bergvall:

– Tänk inte på hur du ser ut, utan hur det känns i dig när du ställer frågan.

När scenen tas om har Simon Grindberg ett helt annat uttryck i både röst och mimik. Det hörs och syns att Ruggero är upp över öronen förälskad i Lisette och hoppas att Magda, spelad av sopranen Phoebe Dinga, ska svara just det hon gör, nämligen Nej, hon är som solen.

– Bravo, ropar Märit Bergvall och klappar i

händerna.

Så fortsätter repetitionen. Fler personer kommer in i handlingen och Märit Bergvall går noggrant igenom scen för scen, med diverse omtag. Det gäller att göra handlingen i denna 1800-talsopera så giltig som möjligt för den publik som om knappt två veckor kommer sitta framför dem vid en så kallad spagettioperaföreställning.

Att deltagarna får medverka i riktiga scenproduktioner är en av grundtankarna med Härnösands folkhögskolas operastudio. Så har det varit sedan Helén Lundqvist-Dahlén kom hit till skolan som utbildningsledare för musiklinjen Kapellsberg. Då var utbildningen i scenisk sång nedläggningshotad, eftersom skolan inte kunde ta emot fler än sju, åtta deltagare och linjen därmed hade väldigt få deltagarveckotimmar.

– Men söktrycket var stort och jag såg potentialen, säger Helén Lundqvist-Dahlén, som lyckades få loss pengar till just produktionsarbetet från såväl Region Västernorrland som Härnösands kommun.

Genom att dessutom ”möblera om” i lokalerna kunde skolan året därpå ta in dubbelt så många deltagare till utbildningen i scenisk sång – och därmed öka statsbidraget. Något år senare bytte linjen namn till Operastudion.

– Dels ville vi rikta in oss ännu tydligare på just opera, dels är operastudio det internationella ordet för den här typen av utbildningar, säger Helén Lundqvist-Dahlén.

Enligt henne är linjen numera ”Sveriges största leverantör till operahögskolorna i Stockholm och Göteborg” och hon kan stolt berätta att flera i dag verksamma operasångare som Malin Byström och Pär Lindström började sina operastudier här.

Mellan trettio och fyrtio personer per år söker till Operastudion varje år, cirka tio kommer in. De flesta går sedan här i två-tre år, medan vissa stannar längre och andra nöjer sig med ett år.

Phoebe Dinga är från Novatu utanför San Fransisco och har redan en kandidatexamen från Los Angeles. Foto: Frida Sjögren

Varje år har utbildningen en eller flera utländska deltagare. I år är en av dem Phoebe Dinga från Novatu utanför San Fransisco. Hon har redan en kandidatexamen från Los Angeles och har också haft några scenengagemang, men ville fortsätta utveckla sin sångteknik. Hon lovordar utbildningen i allmänhet (”bara det att skolan är öppen nästan jämt så man kan öva till sent på kvällarna!”) och sångpedagogen Karin Bengtsdotter i synnerhet.

– Hon har inga förutfattade meningar om hur man borde låta utan jobbar med det man har.  Hon har hjälpt mig hitta en naturlig ton i rösten och vad som är mina styrkor och svagheter.

Att skolan ligger i lilla Härnösand med sina 17 000 invånare ser hon bara som en fördel.

– You can always search the noice somewhere else when you need it.

Hennes klasskamrat Saga Fribyter från Hässleholm håller med.

– Här kan man gå in i bubblan.

Något som förstärks genom att de flesta av Operastudions deltagare också bor i skolans internat.

– Vi har verkligen fått inpräntat i oss att det här är en lyx, som vi ska ta vara på, säger Saga Fribyter.

Samtidigt är Härnösand en stad med vitalt kultur- och musikliv, konstaterar hon och några av de andra deltagarna då de tar paus i repetitionerna. Szulc Bartolomiej, som närmast kommer från jämtländska Bräcke berättar att han brukar gå på konserter som Härnösands musiksällskap arrangerar, och när Piteå kammaropera besökte stan tidigare i höst var han och de andra förstås och tittade.

Härnösandsbornas kulturintresse är förstås också en viktig förutsättning för Operastudion. Det gör att det finns publikunderlag till hela tre spagettioperaföreställningar på hösten, följda av en konsert med några av linjens andra deltagare bara en vecka senare. I maj bänkar sig några hundra härnösandare för att se Operastudions slutproduktion och någon gång på senvintern brukar det vara fullsatt vid de offentliga föreställningarna av årets barnopera, som utöver det spelas för skolbarn runtom i länet.

– Så i den här stan kan skolbarnen jämföra olika operaföreställningar. Det är ju fantastiskt, säger sångpedagogen Karin Bengtsdotter med ett stort leende där hon står och lutar sig mot flygeln i Operastudions rum för enskilda sånglektioner.

Karin Bengtsdotter har jobbat här på folkhögskolan sedan 1987 som lärare i klassisk sång.  Hon och hennes dåvarande sångpedagogkollega märkte snart att deltagarna utvecklades mycket av att jobba sceniskt. De började satsa på större scenproduktioner och 2005 fick Karin Bengtsdotter gehör för sin idé att starta en särskild utbildning i scenisk sång, alltså  föregångaren till Operastudion.

Hon berättar att antagningen till Operastudion sker utifrån flera olika parametrar, där grundläggande musikkunskaper, gehör och det hon kallar ”bra röstmaterial” är väsentliga, men där också till exempel samarbetsförmåga tas hänsyn till.

De som söker sig hit har alla någon form av musikalisk grundkunskap och har som minst nosat på operasång, men i övrigt är det alltså mycket stor spännvidd – från ungdomar som kommer direkt från gymnasiet till personer som Phoebe Dinga, med både operautbildning och erfarenhet i bagaget. Detta är givetvis en utmaning för lärarna, men också en tillgång, tycker Karin Bengtsdotter.

– Det finns en väldig kreativitet och energi i det! De gröna delar med sig av sin nybörjarentusiasm och de som hållit på länge kan bidra med sin erfarenhet och kvalitet.

nders Falbe, Märit Bergvall och pianisten Pia Giger i samspråk kring en passage i noterna. Foto: Frida Sjögren

35-åriga Anders Falbe, baryton, är en av de sistnämnda. Han är härifrån Härnösand och började på utbildningen i scenisk sång direkt efter gymnasiet 2003, utan att ha sett opera annat än på teve. Men han fick mersmak och kom så småningom in på operahögskolan i Oslo. Efter att ha frilansat som operasångare i några år beslöt han sig härom året för att återvända till det som nu var en renodlad operautbildning.

–  Man blir aldrig fullärd som operasångare. Men nu är planen att komma ut och jobba så fort som möjligt, säger han.

På operautbildningens schema står, förutom sångteknik och scenisk gestaltning, sådant som gehörslära, grundläggande kunskap i de vanligaste operaspråken och musikhistoria. En lektion i veckan är också vikt till ”Tid tillsammans”, med aktiviteter ihop med deltagare från skolans övriga linjer.

– Sen får vi mycket undervisning i stresshantering, övningsrutiner och sånt, som är jättebra att kunna om man söker vidare till högre utbildningar, säger Alva Olsson från Stockholm.

Och söker sig vidare gör många av deltagarna, inte bara till de svenska operahögskolorna. En grupp deltagare har just återvänt från intagningsprov i Glasgow, och snart åker ett gäng till London i samma ärende.

Som den enda folkhögskolelinjen i Sverige med operautbildning ser musiklinjen Kapellsberg framtiden an med tillförsikt – så pass att folkhögskolan nu ligger i startgroparna för nästa stora satsning: Ett eget scenhus som ska stå färdigt 2021, där skolans samtliga musikutbildningar, liksom dess danslinje, kan ge konserter och föreställningar. Ritningar finns, men finansieringen är inte klar. Helen Lundqvist-Dahlén är ändå övertygad om att det blir verklighet.

– Vi har inget val, vi är så trångbodda. Och så vill vi fortsätta utvecklas!