»Tekniskt är det ingen stor förändring«

Det kom som en överraskning när förbundsstyrelsen i slutet av augusti i ett brev till medlemmarna föreslog att man lägger ned det 116 år gamla förbundet och ombildar det till en rikstäckande samrådsavdelning inom Lärarförbundet.

– Det låter dramatiskt men vi tar organisationen som sådan och lyfter in den i Lärarförbundet och kallar det istället för samrådsavdelning, säger Tomas Rosengren, vice ordförande i Folkhögskollärarna.

Det är åtta år sedan ombudsmötet beslöt att ingå ett samarbete med Lärarförbundet. Beslutet innebar att alla medlemmar i Folkhögskollärarna blev dubbelanslutna till Lärarförbundet. Medlemsavgifterna går direkt till Lärarförbundet, som betalar Förbundet Folkhögskollärarna för dess kostnader, t. ex en heltidsanställd ordförande, en ombudsman, administration, kurser, konferenser och tidningen Folkhögskolan. Medlemsregistret togs över och ägs av Lärarförbundet. Även tidningen Folkhögskolan ägs numera av Lärarförbundet. Genom samarbetet fick man också tillgång till en del av de resurser Lärarförbundet har: t. ex Lärarförbundets ombudsmän ute i landet och den juridiska expertis man har centralt.

Efterhand har man dock upptäckt hinder i samarbetet som skapar problem.

– Dels har vi inte tillgång till vårt eget medlemsregister, dels betalar vi väldigt mycket moms på våra tjänster inom Lärarförbundet. Det är flera hundra tusen kronor per år.

Varför kan man inte lösa det med nuvarande organisationer?

– När det gäller medlemsregistret beror det på dataskyddsförordningen gdpr, som gäller i hela eu och skyddar enskildas rätt till personuppgifter. Eftersom vi är två organisationer och registret ägs av Lärarförbundet stoppas vår tillgång till medlemsregistret av förordningen. När det gäller momsen är det våra professionella revisorer som lyft problemet. Skattereglerna är sådana att vi måste betala moms.

– Men vi tror också att vi vinner en demokratisk närhet till medlemmarna med förslaget, att det blir kortare ledningar till förbundet.

Förslaget innebär att varje lokalavdelning på folkhögskolorna istället kallas klubbar medan de åtta distrikten och distriktsstyrelserna läggs ned, eftersom distriktsindelningen inte finns inom Lärarförbundet.

Även ombudsmötena vart fjärde år försvinner. Istället har man årsmöte varje år dit alla medlemmar kallas. I princip skulle alltså över 2 000 medlemmar kunna komma till årsmötet.

– När vi kallar till medlemsmöten utser ju varje skola i praktiken en representant som för lokalavdelningens talan. Men skulle två åka så… fine. Vill alla medlemmar på varje skola åka får vi lösa det men det tror jag inte är realistiskt. Men inga former är ju klara.

Men frågan om distrikten visade sig vara viktig för flera på förbundsrådet. De ville ha kvar distrikten.

– Alla är vi nog överens om att vi bör ha någon form av regionala träffpunkter men formerna för det måste vi diskutera.

Ni talar också om ett större inflytande i Lärarförbundet, hur skulle det se ut, som Samrådsavdelning?

– Nu finns vi inte som en naturlig del i Lärarförbundet när man kallar till möten eller som remissinstans. Blir vi en avdelning inom Lärarförbundet får vi exakt samma information, samma inbjudningar, vilket vi inte får idag. Jag tror också att vi skulle få mer kraft att jobba med våra frågor. Då skulle vi ännu mer kunna luta oss fackligt mot Lärarförbundet men lägga den största kraften mot folkhögskolans särart.

För åtta år sedan var du och flera i förbundsstyrelsen skeptiska till ett samarbete. Idag föreslår en enig styrelse att man tar steget fullt in i Lärarförbundet.

– Det är ju för att vi har lärt oss på vägen. Personligen var jag ganska färsk på den tiden. Jag har sett att det fungerar väldigt bra och att det var ett bra avtal vi skrev med Lärarförbundet. Men sen har det flutit upp saker på vägen. Vi är ju ändå dubbel-anslutna, så det är inget stort steg. Vi tar organisationen som sådan och lyfter in den i Lärarförbundet och kallar det en samrådsavdelning. Tekniskt sett är det inte någon stor organisationsförändring.