Folkhögskolans och samhällets kunskapssyn
Krönika Vilken kunskapssyn och människorsyn ger samhället och dess utbildningsinstanser uttryck för? Och vad händer när unga vuxna som bär på denna syn kommer till folkhögskolan?
Ambika Hansell Ek är handläggare på RIO och har tidigare arbetat som lärare på flera folkhögskolor i Skåne samt som handläggare på Folkbildningsrådet
Folkhögskolans lärare möter dagligen deltagare som bär på en kunskapssyn och syn på utbildning, väsensskild från folkhögskolans tradition och bildningsidé. Detta yttrar sig genom ett ifrågasättande av kursmomentens relevans eller förväntan om snabba studier, gärna med högsta studieomdöme.
Detta synsätt kanske är ett tecken på motivationsbrist men även en spegling av vårt omgivande kunskapssamhälle och de förväntningar som unga vuxna bär med sig. Ett antagande om effektivitet och belöning. Företeelsen är inte så konstigt, inte minst utifrån förekomsten av marknadstänk i vårt utbildningssamhälle men som väcker större frågor:
Vilken kunskapssyn och människorsyn ger samhället och dess utbildningsinstanser uttryck för? Vilket utrymme får unga vuxna att ta del av det, och hur påverkar det deras fortsatta förhållningssätt för kunskap och lärande? Vilken roll får betygsnormer och liknande meriteringar unga vuxnas processer att utvecklas?
En intresseväckande jämförelse mellan folkhögskolans studieomdöme och gymnasiets betyg är att folkhögskolan sedan 1957 genomgått en reform, införandet av halvstegen. Gymnasieskolan har, i sin tur, under de senaste trettio åren genomfört tre. Historiskt sett har folkhögskolan alltid värnat om det fria och frivilliga bildningsarbetet, varvid betyg, i dess traditionella bemärkelse aldrig varit aktuellt. Hur motsvarande resonemang förts inom gymnasieskolan kräver mer fördjupning, dock pekar den offentliga debatten på konsekvenser som ökad psykisk ohälsa. Dessutom verkar elever ha svårt att förstå vad det är de ska kunna, lärandeprocessen blir då mer fokuserad kring ett yttre belöningstänk snarare än inre.
Folkhögskoledeltagarnas kritiska och granskande studieförväntningar utifrån ovanstående exempel kan också förstås utifrån kognitionsforskningens begrepp om dissonans: deltagaren bär på tidigare föreställningar om kunskap och lärande. I mötet med folkhögskolans pedagogik tvingas de rita om kartan med nya begrepp, strukturer och tänk. Dissonans kan också förstås utifrån Piagets forskning om ackommodation och assimilation. Förenklat sett, en slags omprogrammering som medför anpassning till omgivningen.
Utifrån min erfarenhet som lärare förstår jag att den här dissonansen är oerhört viktig för unga vuxna, i formandet, kunskapssyn och människosyn och den egna utvecklingen. Dissonansen ger grund för inre motivation och för att hantera motgångar. Genom dissonansen bryts en inneboende förståelse. Nya metoder, strategier och mening prövas, för att förstå det nya sammanhanget.
Det är en omfattande process, men resultatet – är livslångt.
