Ett stort svek inför framtida generationer
Krönika Det är svårt att blunda för att så många ungdomar idag upplever någon form av hopplöshet inför framtiden. Dessa barn riskerar hamna utanför samhället om inte stöd och åtgärder sätts in, skriver Jonny Nilsson, vice ordförande i Folkhögskollärarna.
Jonny Nilsson är lärare på Albins folkhögskola och vice ordförande i Folkhögskollärarna
I Expressen den 3 december 2018 lyftes det fram att det fanns barn som inte hade haft tillgång till undervisning. I Kalla Fakta tog man fram statistik med hjälp av SCB från 500 skolor. Kalla faktas granskning visade då på att så många som 5500 barn hade inte haft någon skolundervisning. Dessa barn kallas för ”Hemmasittare”.
Skollagen är tydlig! Alla barn har rätt till skolgång utifrån sina egna förutsättningar och behov. Det är viktigt att möta dessa barn och stödja de svårigheter som hindrar dem för att utvecklas. I Kalla fakta berättar man om en åttaårig pojke som inte hade varit i skolan under ett halvår. Pojken blev lovad en plats i en klass med tillgång till fler resurser, men skolan tog tillbaka beslutet och pojken placerades i en ”vanlig” klass. Beslutet fick förödande konsekvenser, då pojkens psykiska hälsa påverkades oerhört. Vidare berättar Kalla Fakta om en sjuttonårig tjej som blev sjuk av stressen i skolan och blev därför sängliggande med illamående och kräkningar.
Det är svårt att blunda för att så många ungdomar idag upplever någon form av hopplöshet inför framtiden. Dessa barn riskerar hamna utanför samhället om inte stöd och åtgärder sätts in. Utifrån skollagen har dessa barn och ungdomar rätt till stöd! De har rätt till att få en undervisning utifrån sina egna behov och svårigheter. På lång sikt beräknas detta kosta samhället 30 miljarder kronor om året om inget görs. Dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolin kommenterade det som ett stort samhällsmisslyckande, han menade att flera har tolkat skollagen från 2011 fel. Det märkliga är att dessa barn och ungdomar har försvunnit i statistiken.
En undersökning har visat att av Lärarförbundets lokalavdelningar lägger 6 av 10 kommuner betydligt färre resurser på skolan. Bakom nedskärningarna står bland annat minskade skatteintäkter i kommunerna. Eftersom kommunerna gör neddragningar minskar kakan. Lärarförbundet menar att förutsättningarna för avtalet (HÖK18) mellan lärarfacken och Sveriges kommuner och Landsting (SKL) har ändrats. Kommunerna gör neddragningar vilket kommer att påverka såväl elever som lärare. Förbundsordförande Johanna Jaara-Åstrand menar att lärare, skolledare, lärare i fritidshem och barnskötare protesterar mot dessa orimliga besparingar. Johanna Jaara-Åstrand beskriver situationen ”När vi talar om vikten att investera i barns utbildning, så talar vi faktiskt inte i egen sak. Det handlar om hela landets framtid och välstånd.” Den 11 juni 2019 lyfte Lärarförbundet därför krav på ytterligare 22 miljarder av finansministern Magdalena Andersson för lärare på alla nivåer.
Det är orimligt att såväl elever som lärare ska bli lidande. Barn och ungdomar ska ha rätt till individuella och pedagogiska stöd för att kunna lyckas med sina studier. Personalen på våra skolor har ett stort ansvar att möta alla barns svårigheter. Varje barn har rätt att kunna utvecklas utifrån sina förutsättningar och ska prioriteras utifrån sina premisser. Förskolan gör ett viktigt arbete i ett första utbildningssteg för barnen, där har personalen insett problematiken under lång tid. Förskolorna är skickliga på att lyfta upp de svårigheter de ser hos barnen, tyvärr räcker ofta inte resurserna till för att möta alla barns behov. Samhället har ett stort ansvar att finnas som stöd för dessa barn. Enligt överläkare Christopher Gillberg har familjer med barn som har någon form av problematik som påverkar deras skolgång, inte fått tillräckligt med stöd de senaste tio åren. När samhället brister i sitt ansvar påverkar det inte enbart det enskilda barnet, utan riskerar att bli en stor börda för hela familjen. Vem har egentligen ansvaret för att dessa barn får rätt stöd?
