"Har gått folkhögskola och kan bli vad som helst"

Sara Silfverskiöld, lärare Bromma folkhögskola
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Folkhögskolan

Det är kanske så vi ska tänka. Det är mycket som är bra i Sverige, folkhögskolorna till exempel. Det skriver Sara Silfverskiöld, som ofta möter duktiga personer i olika yrken som har gått på folkhögskola.

En kille praktiserar i butiken där jag skaffar nya glasögon. Så professionell att jag börjar fundera, var i all världen har han pluggat? Han berättar att han läste in gymnasiet på Skarpnäcks folkhögskola. Nu är han student på Karolinska Institutet och blir färdig om ett halvår. Jobbet som optiker är redan klart, det blev han erbjuden under en av sina praktikperioder.

Jag tycker det är väldigt kul att fråga folk jag inte känner var de pluggat. Prova får du se! När man väl börjat kan man inte sluta. Visste du till exempel att det tar två veckor att bli barista men en vecka att lära sig mäta bänkskivor och sälja köksinredningar på Ikea? Konstigt att det inte tar längre tid att lära sig rita ett kök än att fixa en kopp kaffe. Jag brukar ursäkta min nyfikenhet med att jag jobbar med utbildning och därför är specialintresserad. De flesta jag frågar svarar gärna, kanske ovanligt att någon bryr sig om hur de plockade upp sin kompetens.

Vi folkhögskollärare sträcker ofta på ryggen när någon trevlig människa minns sina studieår på en av våra folkhögskolor. Optiker och florister, behandlingspedagoger, kör- och fritidsledare och många andra som skaffat behörigheter eller yrkesutbildning på folkhögskola finns, som vi vet, över hela landet.

Men hur ska man göra för att bli bra på något? En av mina deltagare som tränar ungdomslag i bordtennis påpekar att man inte blir en grym spelare bara för att man springer och slår servrar och tar bollar.

–  Hur gör man då?

–  Man håller sig lugn, använder taktik.

På Bromma folkhögskola samlades häromdagen gamla och färska deltagare och all personal på stora gräsmattan till terminsstart. Rektor Jenny berättade att medborgarrättskämpen Rosa Parks studerade på Highlander, en amerikansk motsvarighet till folkhögskola. Mycket troligt stärkte hon sitt självförtroende där. När Rosa Parks vågade vägra byta plats i bussen tog historien en ny vändning.

Uppstart efter sommaren och en viktig hösttermin som väntar. När jag fångar upp en deltagare som har några utmaningar att ta itu med, säger han;

–  Det är ändå mycket som är bra!

Det är kanske så vi ska tänka. Det är mycket som är bra i Sverige, folkhögskolorna till exempel. Och med Rosa Parks som inspiration, och taktik lånad från bordtennisen, kan vi nå riktigt långt. Kanske kan vi våga tro på framtiden!

Sara Silfverskiöld, lärare Bromma folkhögskola