Populismen är enkel, demokratin komplex

Bernt Gustavsson är folkhögskollärare, idéhistoriker, professor i pedagogik och författare till ett tiotal böcker om folkbildning och kunskapsfilosofi. Hans senaste bok är Tänkande om existensens villkor.

Ett utmärkande drag för populistiska rörelser är att de ser sig som de enda sanna företrädarna för ett äkta, moraliskt rent folk, som de sedan kan spela ut mot vad de ser som korrupta eliter och institutioner. Vi som arbetar inom ett fält där ”folk” flitigt används, behöver vara uppmärksamma på hur ordet används. Folk kan användas som liktydigt med populasen eller pöbeln. Det engelska uttrycket ”popular education” var bannlyst i Sydafrika på 90-talet. Det rätta var peoples´ education, då popular uppfattades som ett nedsättande uttryck.

”Folket” har i den nordiska och svenska folkbildningstraditionen haft betydelsen ”den nationella enheten av ett folk”, eller ”det arbetande folket”. Men idag, med en heterogen befolkning, vilken är nu rågången mellan populism och ”folket” i folkbildningens värld?

Svensk folkbildning bygger på en pluralistisk grundtanke, mångfald mot enfald, som innebär vars och ens rätt att bilda sin egen välgrundade mening, bortom alla förenklande falsarier, skandaler och ryktesspridningar. Pluralismen, att varje perspektiv ska kunna prövas med de goda argumenten, krävs för att ett offentligt samtal ska kunna utvecklas.

Det grunddrag som flera analyser av populismen pekar ut är antipluralismen. Populismen utgår från förenklade bilder av människor och verklighet. Den bär en brist på förmågan att använda omdömet för att göra distinktioner, att kunna skilja det ena från det andra i en komplex verklighet, särskilt när det gäller svåra frågor som kräver kompromisser.

Ett folk består inte av någon mystisk symbolisk enhet, utan av fria individer med skilda perspektiv, förmögna att forma en egen uppfattning i kommunikation med andra. Det kräver att varje enhet, varje institution, genomsyras av allsidighet i undervisningen och tolerans mot oliktänkande. Dialog, inte propaganda, är metoden, att öppna sig för den andres mening och möta den med sin egen mening. Så formas ett demos, ett demokratiskt sinnat folk, i motsats till ett populismens folk som förnekar pluralismen. Folket uppträder endast i plural. Populismen är enkel, demokratin komplex. Pluralismen grundar sig på värden som jämlikhet och frihet, genom att den tar till vara olika intressen, livsstilar och identiteter.