"Folkhögskolelivet blev mer som vilka studier som helst under pandemin"

– Om det finns något område som tangerar ett misslyckande är det möjligen situationen på studiemotiverande folkhögskolekurs, säger Thor Rutgersson, som djupintervjuat kursdeltagare.

Mycket av det unika med folkhögskolan föll bort när man tvingades till digital undervisning och distansstudier: grupparbeten, demokratiskt lärande, samarbete, interaktion mellan deltagare och gemensamma processer.

Det blev särskilt tydligt i allmän kurs. Grupparbeten och utbyte mellan deltagarna försvann nästan helt och ersattes med individuellt arbete och inläsning: ”Här blir det extra tydligt att folkhögskolepedagogiken tillfälligt byttes mot något annat och folkhögskolelivet blev mer som vilka studier som helst”, skriver Thor Rutgersson som genomfört Folkbildningsrådets studie, Folkhögskolans deltagare mitt i pandemin.

Han har djupintervjuat 20 deltagare i allmän kurs, särskild kurs och studiemotiverande folkhögskolekurs om hur de upplevde sina studier våren och hösten 2020. Deltagarna valdes ut från fem folkhögskolor och  återfanns i såväl stadsmiljö, mindre ort och i glesbygd.

– I allmän kurs är det lättare att lägga upp kursen individuellt och anpassa till digitala studier och möten men det ställde också större krav på datorkunskap, digitala färdigheter och självdisciplin, något de flesta hade svårt med i början. De säger också att de till slut klarade av det. Omställningen blev även en möjlighet att se över sina rutiner och studiedisciplinen, säger Thor Rutgersson.

Den vanligaste lösningen under vårterminen blev inspelade föreläsningar och genomgångar. Läraren laddade upp en film som deltagarna kunde ta del av när de själva ville, och följdes sedan upp med handledning och videomöten.

Omställningen från klassrum till distans och att sitta ensam hemma gjorde det också svårare för deltagarna att känna sig motiverade, skolarbetet blev lidande och ledde till en växande känsla av ensamhet och isolering, även om det fanns de som tyckte att distansstudier gav dem större frihet och att distansstudier passade dem bra, ibland till och med bättre än undervisning på plats i skolan.

– Å ena sidan kan det vara enklare för dem som har studievana att jobba med egna studier och nå sitt mål i olika kurser, å andra sidan är det svårare att återskapa det som gör folkhögskolan speciell.

De som särskilt upplevde att det blev sämre var utrikes födda deltagare som förlorade tillfällen att träna svenska: ”Innan lärde jag mig nya ord varje dag. Jag kände självförtroende. Men nu har jag tappat det. Jag har tappat både språket och självförtroendet.”

I särskilda kurser som musik, skådespeleri och film, som bygger på att agera tillsammans, blev det mer eller mindre omöjligt när deltagarna inte fick träffas i skolan. Foto: Jezzica Sunmo

I särskilda kurser som musik, film och skådespeleri bygger undervisningen på att deltagarna spelar och agerar tillsammans, något som blev mer eller mindre omöjligt när de inte fick träffas i skolan. De intervjuade deltagarna berättar att de hittade andra sätt att träffas.

– När lärarna sa att de inte kunde hjälpa deltagarna beslöt de att träffas utomhus eller låna en lokal där de kunde öva och försökte anpassa det så att det skulle bli så säkert som möjligt. Här uppstod en gråzon. Skolan sa att deltagarna inte fick träffas men accepterade att de gjorde det på egen hand.

Andra negativa effekter för deltagare som studerade film, musik och skådespeleri var att deras slutarbeten blev lidande. För att spela in och redigera filmer krävs att deltagare jobbar tillsammans. Samma sak med teateruppsättningar där deltagarna inte heller fick möjlighet att spela in för publik. De som studerar musik åker ofta på turné eller spelar för hela skolan. Allt sådant ställdes in. Även om skolan och lärarna hittade alternativa vägar, som att spela in konserter och pjäser som visades på nätet, kunde de inte ersätta upplevelsen av att spela inför publik.

De som enligt studien tycks ha drabbats hårdast är deltagare i de studiemotiverande kurserna, smf. De är beroende av ständig närvaro från lärare och pedagoger. Deras roll är att vägleda och peppa för att få deltagarna att komma vidare. Samtliga intervjuade menar att det blev svårare att studera efter skiftet till distansstudier.

”Om det finns något område som tangerar ett misslyckande så är det möjligen situationen… på studiemotiverande folkhögskolekurs”, skriver Rutgersson, och fortsätter: ”många deltagare vittnar också om bristande studiemotivation och uteblivna studieresultat.”

– Mitt intryck är att den här kursformen är uppbyggt kring mötet och att träffa människor. Det är en kurs som går ut på att hjälpa deltagare att söka jobb och förbereda sig för andra studier. Läraren ska tillsammans med deltagarna skapa motivation och inspiration. Om nu motivationen var att bli bättre på språk upplevde dessa deltagare att det blev mycket sämre när de inte kunde träffas i skolan.

Lärarna gjorde stora ansträngningar och försökte så gott de kunde lösa situationen, som att sitta tre tillsammans men på säkert avstånd. En lärare åkte till och med hem till deltagare och pratade med dem utomhus.

–  Det var ingen av deltagarna som hade någon kritik mot skolorna, inte ens bland dem som tyckte att det blev väldigt dåligt. De hade förståelse för situationen och tycker att skolorna gjorde allt de kunde.

Men Pandemin hade också en del positiva effekter menar Thor Rutgersson.  Lärare och deltagare tvingades höja sin digitala kompetens. Och flera av de intervjuade deltagarna upplevde att de utvecklade en större förmåga till planering och studiedisciplin.

– Det som också imponerade var hur man på kort tid organiserade nya sätt att undervisa på. Likaså viljan att snabbt ompröva det som inte fungerade. Man experimenterade och hittade andra sätt.

En annan effekt av digitaliseringen är att den visade att det finns olika sätt att umgås på.

– Det finns deltagare i studien som berättade att de fick mer kontakt med klasskamrater under den här tiden. Chattar och olika digitala möten öppnade för andra sätt att umgås.

Överlag får också lärare och folkhögskolor högt betyg av de intervjuade deltagarna.

– De säger att skolorna gjorde sitt allra bästa och förstår att det är svårt att förbereda sig för en sådan här situation.

När höstterminen startade blev det också tydligt vilken undervisningsform de flesta fördrog i den nödsituation som pandemin skapade: att så mycket som möjligt få vara i skolan och umgås med lärarna och varandra, trots begränsad social kontakt och umgänge, där man sitter på säkert avstånd.

– Nu har man också en annan beredskap om man skulle tvingas fortsätta med distansstudier, eller den här hybridversionen där man både träffas fysiskt och har distansstudier. Nästa steg är att utveckla mer interaktivitet mellan deltagarna när man tvingas umgås digitalt.