Demokrati är att kämpa för ett Vi
Krönika En globaliserad värld ställer utmanande frågor om gränsen mellan oss och dem. Svaret finns inte i nationalismens falska vi skriver Stefan Johansson, lärare på Ljungskile folkhögskola
Stefan Johansson är lärare på Ljungskile folkhögskolas
Journalistlinje.
Historikern Henrik Arnstad lutar sig fram över scenen och frågar åhöraren längst fram vad hon heter.
– Magdalena.
– Hej Magdalena!
Ett möte. Två främlingar öga mot öga som skapar ett vi. Lite skämtsamt lägger han till:
– Nu blir det mycket svårare för Magdalena att döda mig!
Skratt i publiken. Men vad vill han säga med detta? Jo: mötet som leder till samhörighet motverkar extremism. Grunden för all extremism är polarisering och isolering. Det är därför kidnapparen sätter huva på sina offer, för att lättare kunna döda dem.
Jag lyssnar på Henrik Arnstad under bokmässans första dag. Han är aktuell med boken Hatade demokrati, uppföljare till Älskade fascism. I den pläderar han för ett återupprättande av demokratin som ideologi, som något mer än bara stel val-matematik och administration. ”Demokratins bultande hjärta är inkludering”, skriver han. Av alla – majoriteten, minoriteter, alla utsatta grupper.
Demokrati är att kämpa för att alla ska få plats i vi:et.
Därför hatar extremister demokratin.
Detta inkluderande vi återkommer som ett tema under dagen. Under rubriken Hur mycket intolerans tål vi? serveras en konturskarp bild av den ultranationalistiska miljön – från de nästan rumsrena Sverigedemokraterna till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen. På ett plan hatar de varandra, men de förenas i idén om nationens renhet – ett exkluderande vi. I denna vurm för det homogena finns en logik som leder till utrensning.
Orden är Daniel Pohls, chefredaktör för den antirasistiska tidningen Expo. Det var inte så, menar han, att nazisterna på 1930-talet hade en färdig plan för Förintelsen. Det var en massa små beslut, där det ena ledde till nästa, och nästa – och slutligen till det mest ofattbara. Utrensningens logik. Hatet mot föreställningen om att man kan vara olika och ändå ett vi.
Årets bokmässa är förskonad från Nya Tider och nazistdemonstrationer. Men ute på Göteborgs gator vandrar hemlösa ensamkommande, och utanför matbutikerna sitter fattiga eu-migranter. Får de vara med i vårt vi?
En globaliserad värld ställer utmanande frågor om gränsen mellan oss och dem. Svaret finns inte i nationalismens falska vi. Men frågan är hur starkt vårt demokratiska hjärta bultar, och om vi på allvar är beredda att söka ögonkontakt med dem som idag lämnas utanför.
