Så hjälper du elever som mår dåligt

Du har skrivit en bok om hälsofrämjande arbete i skolan. Vad handlar den om?

– I boken beskrivs ett förhållningssätt som kan ligga till grund för att förebygga psykisk ohälsa i skolan. När vi arbetar med elever som mår dåligt försöker vi ofta avlasta dem från lärandet. Men det hjälper inte. En elev ska inte behandlas annorlunda på grund av att den mår dåligt. I stället bör skolan försöka se till att de kan ta till sig undervisningen, trots sin ohälsa, genom att hjälpa dem att hantera den.

Gör man inte det?

– Jo, vi gör rätt, men vi måste utveckla våra insatser. Att elevers liv påverkas av negativa livshändelser utanför skolan kan vara svårt att hantera för en lärare. Däremot har vi möjlighet att ge dem en självkänsla för att komma vidare och göra något av sitt liv. Det är så vi skyddar våra elever. Att skicka iväg en elev till BUP är inte alltid en bra lösning. Då behöver hen lära känna en ny person att skapa en allians med, som ofta redan finns mellan lärare och elev.

Hur ska man gå tillväga, rent konkret?

– Forskning visar att det skiljer sig lite åt mellan killar och tjejer. Flickor behöver väldigt mycket ”relation” och bli sedda för sin personlighet medan killar behöver en konfliktfri relation till de vuxna. Det är en viktig del med tanke på att vi ”bråkar” ganska mycket med killar. Om vi kan erbjuda det tillsammans med gott lärande och adekvat stöd – då gör vi det som skolan är bäst på.

Har du några specifika råd till lärare som arbetar med tonåringar?

– Tonåringar är väldigt känslomässiga och har en större förmåga till självtröst än yngre. Tonåringar har hunnit utveckla ett emotionellt liv, men när de känner nedstämdhet förlorar de den självtrösten. Och då kan vi hjälpa dem att skapa en adekvat analys av sig själva: ”Jag förstår att du tänker negativa tankar om dig själv, men det är faktiskt inte sant. Jag kan se dina styrkor."

Det här arbetet kräver tid och resurser, som kanske inte alltid finns?

– Ja, men det handlar främst om att våga vara vuxen med eleverna. Vi är så rädda för att göra fel, med risk för att de ska ta livet av sig. Jag tror att vi kommer långt genom att visa förståelse för att de mår dåligt och förklara att de inte ska behöva må så. Men samtidigt måste vi vara tydliga med att vi, trots att de mår dåligt, ändå vill hjälpa till med inlärningen eftersom det är viktigt för framtiden.

Fotnot: Kristina Bähr är specialistläkare i barn- och ungdomsmedicin. Hon har varit skolläkare sedan 2004 och driver även Hjärnpodden. Hennes nya bok heter "Psykisk hälsa i skolan – främja, skydda och stärka".