Debatt: Tillåt mobiler i fritidshemmet
Vi lärare debatt Om undervisningen i fritidshemmet ska behandla digitala verktyg och dessutom utgå från elevernas intressen och behov så förefaller det mycket märkligt att just det digitala intresset ska få stryka på foten, när det är barnen själva som för med sig sådana verktyg in i verksamheten, skriver Mats Andersson, lärare i fritidshem i Södertälje.
I dagens samhälle är mobiltelefonen en integrerad del av vår vardag och den är central för kommunikation, informationsåtkomst och interaktion med vår omgivning. Att förbjuda användning av mobiler kan därför medföra stora begränsningar för såväl elever som för personal i fritidshemmet.
Utifrån aktör-nätverksteorin (ANT) kan vi se att begränsningar av mobiltelefonanvändning i fritidshemmet riskerar att skapa en onödig konflikt mellan verksamhetens mål och de faktiska förutsättningarna. ANT betonar att vi bör betrakta olika aktörer (både mänskliga och icke-mänskliga) i relation till varandra och deras kontext för att förstå deras betydelse och funktion.
Restriktioner vanliga
För närvarande är det vanligt att barn på fritidshem inte får använda sina mobiler under hela vistelsen och personalen avråds även från att använda sina mobiler. Denna restriktiva hållning kan förstås som en försiktighetsåtgärd för att säkerställa att personalen fokuserar på barnen och deras välbefinnande, men den kan också uppfattas som en konservativ syn på teknik och dess potential.
Trots denna restriktion föreskrivs användning av digital teknik i styrdokumenten, men det är endast de digitala verktyg som tillhandahålls av verksamheten som anses lämpliga. Tyvärr är tillgången till digitala verktyg inom fritidshem ofta undermålig, vilket begränsar möjligheterna att utforska och dra nytta av dessa resurser.
Både barn och personal använder sina mobiler för en mängd olika syften, såsom att söka information, kommunicera, fotografera och ta anteckningar. För personalen kan det därför vara svårt att i praktiken klara sig utan mobilerna även för arbetsrelaterade uppgifter, och för barnen utgör mobiltelefonen en viktig del av deras sociala värld.
Kan skapa utanförskap
Många barn som går på fritidshemmet har kompisar som inte längre deltar i verksamheten, vilket innebär att deras kompisar har tillgång till mobiler och kan kommunicera med varandra. Samtidigt är barnen på fritidshemmet avskärmade från sina kompisar och riskerar att missa viktig social interaktion.
Genom att tillämpa ANT kan vi se att mobiltelefoner inte enbart är tekniska verktyg, utan snarare del av komplexa nätverk som inkluderar både mänskliga och icke-mänskliga aktörer. Genom att begränsa användningen av mobiltelefoner i fritidshemmet riskerar vi att bryta viktiga kopplingar i dessa nätverk och därmed försvåra både barnens och personalens möjlighet att dra nytta av dessa tekniker i sin vardag och sitt arbete.
En mer öppen och nyanserad syn på mobiltelefoner i fritidshemmet skulle kunna bidra till att skapa en mer inkluderande och dynamisk miljö där barn och personal kan dra nytta av teknikens möjligheter. Det är viktigt att vi tar hänsyn till den digitala kompetens som barnen utvecklar och att vi förstår att mobilen kan vara en resurs i deras lärande och sociala samspel.
Att helt förbjuda eller begränsa användningen av mobiltelefoner kan således skapa en känsla av utanförskap för de barn som inte får tillgång till digitala verktyg. Om undervisningen ska behandla digitala verktyg och kommunikation och dessutom utgå från elevernas intressen och behov så förefaller det mycket märkligt att just det digitala intresset ska få stryka på foten när det är barnen själva som för med sig sådana verktyg in i verksamheten.
Dags att ompröva vår inställning
En lösning kan vara att införa regler och riktlinjer som gör det möjligt för barn och personal att använda sina mobiler på ett ansvarsfullt och meningsfullt sätt, utan att detta inkräktar på kärnverksamheten eller deras interaktion med varandra.
Det är dags att vi som vuxna och professionella inom fritidshemmet omprövar vår inställning till mobiltelefoner och tar ett steg mot att inkludera dem i våra verksamheter på ett genomtänkt och konstruktivt sätt. Genom att göra detta kan vi skapa en mer inkluderande och dynamisk miljö där teknikens möjligheter utnyttjas på bästa sätt och där alla barn ges möjlighet att delta i den digitala världen.
Hitta en balans
Slutligen bör vi sträva efter att skapa en dialog mellan de olika disciplinerna och aktörerna som är involverade i barns utbildning och fritidsverksamhet, för att på så sätt uppnå en mer integrerad och sammanhängande förståelse för hur mobiltelefoner och annan digital teknik kan användas på ett sätt som gagnar både barnen och verksamheten som helhet.
Att ompröva och förändra vår syn på mobiltelefoner i fritidshemmet behöver inte innebära en kompromiss mellan barnens välmående och deras möjlighet att använda teknik. I stället kan vi arbeta för att hitta en balans som ger alla aktörer möjlighet att dra nytta av de resurser och möjligheter som tekniken erbjuder, samtidigt som vi skapar en trygg och engagerande miljö för barnens utveckling och lärande.
- Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Fritidspedagogik.
LÄS OCKSÅ
Vuxenperspektivet på det digitala blir skevt
