Erik vill ge eleverna mer att säga till om på fritidshemmet

Ett kapprum på Myrsjöskolan, på Aspö fritidshem i Nacka, har byggts om till ett mötesrum. Erik Kjellander, klädd i mörkblå tröja och ljusare jeans, säger att han har varit lite nervös, och har lite prestationsångest inför att berätta om sina tankar om vad och hur fritidshemsverksamhet borde vara. Han arbetar här och går samtidigt på den erfarenhetsbaserade fritidslärarutbildningen på Södertörns högskola. Han har två och en halv termin kvar.

För nio år sedan började han jobba på Myrsjöskolan, som elevassistent. Han blev kvar, fick sedermera en fritidspedagogtjänst. 

– Utbildningen är bra. Den är bra för att vi som går den redan kan yrket, för att vi har erfarenheten. Men det är många gånger som jag har suttit och läst litteraturen och känt att det är en himla tur att jag vet hur det ser ut i praktiken, säger Erik Kjellander.

Det är just det där han vänder sig emot, att en del av litteraturen förmedlar en bild som är långt från den verklighet han ser i sin vardag. 

– Författarna skriver om en drömvärld där alla elever är de perfekta A-barnen. Men skolans värld är långt från perfekt, poängterar Erik Kjellander. 

”Kan bli en chock på vfu:n”

Nog förstår han exemplen som lyfts i böckerna men han tycker att det är svårt att själv applicera det på den grupp han har och verkligheten som innebär stora barngrupper och små lokaler. Han är bekymrad över studenter utan egna erfarenheter, som kommer ut till sina VFU-platser. De kan få en smärre chock, tror han. 

Snabbt lägger Erik Kjellander till att han och hans kurskamrater faktiskt är nöjda med sin utbildning, men om nya, oerfarna lärarstudenter läser samma kurslitteratur, då får de en alltför utopisk bild, befarar han.  

Tillsammans med sin kollega, dalmasen Fredrik Ruthström, har han hand om verksamheten på Aspö fritidshem. Den här dagen håller han och Fredrik Ruthström på med att sätta knorr på grisen. Fredrik gör spöken av papper som ska hängas upp i taket. Det spöklika introt till The Specials ”Ghost Town”, som sipprar ut i det stora klassrummet, kunde ha strukit under stämningen som råder, om det inte hade varit så att det inte alls stämmer. Någon lägger pärlplattor, andra pysslar med limpistol och glitter. 

Ville komma bort från tjatet

Erik Kjellander berättar om hur han tidigare ofta kom hem och blickade tillbaka på ännu en arbetsdag då de mest bråkat med barnen. Det var så det kändes i alla fall. Något måste göras. Så mycket handlade om att tjata, om att barnen skulle följa olika regler, göra uppgifter och vara med på diverse aktiviteter. Det de gjorde påminde om skolan, säger han.  

Hans tvivel sammanföll med att han hade pluggat i ett halvår, läst läroplanen, inspirerats av olika Facebook-grupper och började ifrågasätta verksamheten. Hur ser den egentligen ut och varför? Vad är syftet med allting? 

Det kan inte vara så det ska se ut. Att vi ska tjafsa, bråka, tjata och gnälla.

– Det kan inte vara så det ska se ut. Att vi ska tjafsa, bråka, tjata och gnälla. Det är i alla fall inte min eller läroplanens bild. Fritidshemmet ska vara mycket vad eleverna vill och det ska vara mer på deras villkor än vad skolan är. Jag kände att det var mer på våra villkor än på deras. Där började det gro, berättar Erik Kjellander. 

Nu blir han lite försiktig, stannar upp och tystnar. Han är rädd för att uttrycka det lite fel, förklarar han. Så tar han sats och säger att fritidshemmet ska gå ut på att eleverna ska ha ett ställe efter skolan, ett ställe där de kan slappna av, göra det de känner för och få utforska nya grejer utan krav. 

– Kanske är det huvudmålet, att det ska vara väldigt kravlöst. Visst ska fritidshemmet vara ett komplement till skolan men det ska samtidigt finnas tid för rekreation och något annat än vad skolan är. Det ska vara avslappnat, menar Erik Kjellander. 

Har skippat samlingen

Förut inledde en samling varje eftermiddag på fritidshemmet och redan där började det gå åt skogen. På uppropet skulle barnen sitta stilla och lyssna på vad de skulle göra under eftermiddagen. Erik Kjellander funderade mycket på samlingens syfte. Såklart var det att kolla vilka som är där och att informera om aktiviteter, liksom att samla gruppen och tydligt avsluta skoldagen. 

När Erik Kjellander föreslog att de skulle skippa samlingarna var kollegan Fredrik Ruthström helt med på noterna. Nu sitter en av dem och bockar av eleverna som kommer från fyra olika klasser. Om någon saknas, om något blir fel, då tar de ett extra varv med lärarna: Har någon gått hem? Är någon sjuk? 

Planeringen finns på en tavla, information med lite bildstöd om vad som händer under eftermiddagen. Barnen ser om det vankas utflykt eller pyssel. De kan se var det blir mellanmål, på utflykt eller i matsalen. 

Visst kan man ifrågasätta det nya upplägget, det påpekar Erik Kjellander själv. 

– Jo, kanske ur säkerhetssynpunkt. Har vi koll på alla elever, är alla här? Det är ändå en väldigt stor skola. Men vi har tid att checka med andra lärare om vi är oroliga över något.

Ifrågasätter obligatoriska aktiviteter

Erik Kjellander var väl medveten om att en förändring i en grupp inte kan ske över natt. Barngruppen måste vara med på tåget. Det nya arbetssättet handlade också om att skrota idén om obligatoriska aktiviteter. 

– Det är den största fördelen med plugget, att man börjar tänka och vrida och vända på saker ju mer självförtroende man får, säger Erik Kjellander. 

Så rättar han sig själv. Ibland, för att det står i läroplanen att man ska känna tillhörighet till en grupp, har de samarbetsövningar som är obligatoriska. 

– Det är vårt ansvar att erbjuda aktiviteter som eleverna tycker är tillräckligt tillfredsställande, så att de vill delta. Men de ska inte vara tvungna att göra någonting. Ibland är utflykter obligatoriska, men det är inte obligatoriskt vad man gör där. Vi styr bara miljön, förklarar Erik Kjellander. 

Känslan han har är att fler och fler deltar i de aktiviteter som erbjuds. Helt plötsligt vill barnen vara med. Kanske, det hoppas han i alla fall, för att tvånget är borta. 

– Mitt mål är att eleverna ska vidga sina vyer, göra sådant de inte gör hemma. Det ska vara kravlöst, men man ska också få se spännande saker, få skratta och ha kul tillsammans. Det är mindre tjat och tjafs nu. Såklart finns det alltid konflikter, mellan barnen, men det handlar inte längre om konflikter med oss, säger Erik Kjellander. 

En mer avslappnad stämning

Han är noga med att flika in att både samlingar och obligatoriska aktiviteter kan fungera för andra, men att han känner stödet från både skolans ledning och från vårdnadshavarna. Den spökpysslande Fredrik Ruthström anser att arbetsmiljön har blivit mycket mer avspänd sedan samlingarna togs bort, och att alla typer av köer är av ondo för fritidshemsverksamheten. 

– Skoldagarna är fulla av köer och samlingar. Det är bra om de kan slippa det här, menar Fredrik Ruthström. 

Mer frihet för barnen innebär samtidigt mer städning för fritidslärarna. Det händer oftare nu att de får plocka upp efter elevernas pysslande och lekande. 

– Lite bekymrad är jag också över om jag hinner se varje individ. Eller är det bara de barn som söker sig till oss? Är det fler som glider under radarn nu? Det är oftast på kvällarna när jag ska sova som jag börjar fundera men jag brukar landa i att vi nog ser alla, konstaterar Erik Kjellander. 

LÄS OCKSÅ

”Reglerad planeringstid är ett måste”

Forskaren: Så kan barnen få bestämma mer i fritidshemmet

Forskaren: Det behövs en helhetssyn på eleven

Nio av tio fritidslärare har för lite planeringstid