Andreas Härjefors: Därför utbildar jag mig till lärare i fritidshem
Efter snart 15 år i fritidshemmets tjänst har jag upplevt både eufori och uppgivenhet, skriver Andreas Härjefors.
Gästkrönika Helt ärligt har jag genom åren mer än en gång funderat på om det är dags att hänga upp den gula västen på kroken och tacka för mig. Men jag har ändå landat i att jag vill slutföra min utbildning, skriver Andreas Härjefors som studerar till lärare i fritidshem.
Efter snart 15 år i fritidshemmets tjänst har jag upplevt både eufori och uppgivenhet. Jag har fått skapa fantastiska verksamheter, men också kämpat mot utmanande förutsättningar som gjort uppdraget nästintill omöjligt.
Fritidshemmets anställda prioriteras ständigt ner och tvingas springa på alla möjliga – och omöjliga – bollar för att skolans verksamhet ska gå runt. Det kan handla om att barngrupperna är alldeles för stora för att verksamheten ska fungera. Bemanningen är ibland alldeles för bristfällig för att vi ska kunna bedriva en hållbar och kvalitativ verksamhet – både på kort och lång sikt. Det kan vara skolledare som varken förstår fritidshemmets uppdrag eller väljer att lyfta fram det.
Jag har varit på arbetsintervjuer där chefen inte ens verkar veta vad fritidshemmet faktiskt är. Hur kan du anställa folk till en verksamhet du inte förstår dig på?
Har funderat på att hänga av mig västen
Helt ärligt har jag genom åren funderat mer än en gång på om det bara är dags att hänga upp den gula västen på kroken och tacka för mig efter alla år. Är det ens värt att slutföra min utbildning till lärare mot fritidshem?
Fritidshemmet är också en av de mest givande verksamheterna man kan arbeta i. Här får jag möjlighet och mandat att forma en trygg och meningsfull miljö där alla barn ska trivas.
På fritidshemmet möter jag otroliga individer, barn med idéer, tankar och drömmar om sig själva och världen. De lär sig i klassrummen, men också hos oss på fritids, där de får utforska, växa och utvecklas på sina egna villkor. Jag har haft förmånen att träffa över 1 000 barn – alla unika, med olika personligheter och framtidsdrömmar. I de bästa stunderna, och de är ändå många, älskar jag verkligen att jobba på fritidshemmet.
Vi kommer att behövas
För min egen del landar jag ändå i att det är värt att slutföra min utbildning. Dels för att jag lär mig mer om yrket och får större förståelse, men också för att den här yrkesgruppen i slutändan kommer att behöva eldsjälar med kompetens, erfarenhet och utbildning för att orka forma ett fritidshem för framtiden.
Men för att fritidshemmet ska ha en framtid krävs mer än bara eldsjälar. Det krävs bättre förutsättningar, en tydligare förståelse från skolledare och att vår verksamhet prioriteras högre. Politiker, skolledare och beslutsfattare måste börja se fritidshemmet som den grundläggande del av skolan det faktiskt är – och ge oss de resurser vi behöver. För utan ett välfungerande fritidshem, vem tar ansvar för barnens utveckling, trygghet och självständighet?
Andreas Härjefors har jobbat i fritidshem i 15 år och utbildar sig nu till lärare i fritidshem.
LÄS OCKSÅ:
Debatt: Så kan vi undvika fotbollsbråket på skolgården
”Därför ska vi inte fördöma barnens Squid game-lekar”
Utredaren: Minst fem timmar planeringstid för lärare i förskola och fritidshem
