Jag tänker mycket på flickor. Hur de gång på gång blir åsidosatta, hårdare korrigerade och hur vi vuxna i skolans värld förväntar oss att de ska vara bättre socialt skillade än pojkar, skriver läraren i fritidshem Irina Eriksson.

Du lilla flicka som blev konstant missförstådd. Som i många vuxnas och barns ögon var bråkig. En flicka som inte kunde rätta in sig i ledet. 

Hur du konstant blev överkörd. Hur du försökte uttrycka ”stopp”, ”nej”, ”sluta”. Hur mycket mörker och utmaningar du bar på. Och ändå hade du ett starkt rättvisepatos och ett stort hjärta. Du ville bara få kontroll i en fruktansvärt jobbig och oförstående tillvaro. Bara få vila. Bara få skratta och leka som alla andra barn, samtidigt som du bar på tunga bördor. 

Vilsen i hur jag skulle hantera situationen

Som den gången när du vägrade ställa dig i matkön, och till slut aldrig kom och åt, och där jag kände stress. Vad hände? Jag gick tillbaka och såg att du satt och mediterade mitt på golvet. Hur jag stod och blev vilsen i hur jag skulle bemöta denna situation. Efter vad som kändes som en evighet valde jag att till slut att faktiskt sätta mig ner på golvet mitt emot dig. För att försöka närma mig och lära känna din värld. Du kikade på mig med ena ögat och försäkrade dig om att jag satt kvar. Efter en stund började en känsla skymta i mediterandet. Jag tog tag i dina händer och frågade ”varför mediterar du”? Några tårar började rinna, och jag fick svaret att det är så jobbigt med höga ljud både i skolan och hemma. Vi satt. Vi andades tillsammans. Vi väntade ut vågen av stress och ångest. 

Vi förväntar oss mer av flickor

Jag tänker mycket på flickor. Hur flickor gång på gång blir åsidosatta, hur flickor blir hårdare korrigerade, och hur vi vuxna i skolans värld förväntar oss att de ska vara bättre socialt skillade än pojkar. 

Det har varit kvinnodagen, och mitt sätt att uppmärksamma den är att uppmärksamma hur olika vi bemöter flickor och pojkar, och vad vi förväntar oss av dem. I framtiden hoppas jag på en ännu större medvetenhet i vårt agerande kring pojkar och flickor. Bråkiga flickor behöver lika mycket kärlek som bråkiga pojkar!

LÄS OCKSÅ:

Eriksson: Se på eleverna med snälla ögon

Sundh: Jag älskar barn som gör tvärtom

Tre lärare i fritidshem om lekregler

Arbetslaget som jobbar för jämställd lek