Det finns en fara när vi hamnar i konversationer som ”Oj, här var det barn överallt, jag vill inte vara inne för det är sådan hög ljudnivå” eller ”Vi stänger det här rummet på fritids för det blir så rörigt när vi ska städa”, skriver läraren i fritidshem Sofia Grimm.

Välkommen in i fantasirummet på ett fritidshem i norra Stockholm. I ett hörn bygger några elever en stad av kaplastavar med vägar, parker, hus och byggnader. Bilarna åker på gatorna i sina viktiga ärenden och barnen hoppar mellan stavarna för att nå sina destinationer med bilarna, eller för att bygga en ny sak de just kom på. De planerar och diskuterar var vägen ska svänga, var brandstationen ska vara och varför det egentligen finns mäklare på riktigt. Ibland går något sönder, och snabbt som om det aldrig hänt, lagas det trasiga.

Vid stadens utkant finns ett färgglatt hav av lego. På en stor blå matta bygger elever hus i regnbågens alla färger. Stora och små bitar som minor för vuxnas hälar. Men vem bryr sig, det är inte de vuxna som är viktiga här! Här byggs ett stort hotell som ska ta emot många nattgäster. Det pratas om hur många rum hotellet ska ha, vilken färg sängarna ska få och vem som ska stå i receptionen. Det är bråttom, nattgästerna är på ingång, och det pratas fort och alla samtidigt.

”Plötsligt dansar stolar runt”

I en grön soffa leker några elever Pokémon. Soffan är basen, för hela tiden kommer deltagarna i leken tillbaka till den. Från stora gester kommer wosh-ljud och de ropar ”I choose you!”. Mitt bland alla Pokémon sitter en pojke och är helt uppslukad av en bilderbok om Pippi Långstrump.

I ett annat hörn spelar några elever Bubblan runt ett bord. De är koncentrerade och skickar vidare kort efter kort efter kort. Ibland flyger något kort ner på golvet och plötsligt dansar stolar runt bland frustrerade skrik för att kortet så snabbt som möjligt ska upp till roteringen igen. Spänningen är total! Vem ska få fyra likadana först? Ingen säger något. Vem kommer märka sist att alla blåst upp sina kinder? Till sist kan de inte hålla sig längre och gapskrattet brister ut vid bordet. Alla andra i rummet ser bort mot hörnet där det helt plötsligt låter så mycket. Korten delas ut igen och den totala koncentrationen återupptas. Någon från legostaden kommer nyfiket fram och kikar på vad de håller på med vid bordet. Även en och annan Pokémon flyger förbi och kastar ett öga.

Vi behöver älska sorlet, ljudet, skratten och samtalen.

Det finns en fara när vi hamnar i konversationer som ”Oj, här var det barn överallt, jag vill inte vara inne för det är sådan hög ljudnivå” eller ”Vi stänger det här rummet på fritids för det blir så rörigt när vi ska städa”. Hur är en lugn miljö på fritidshemmet?

Miljöer där eleverna får ta plats

Det ligger på oss pedagoger att skapa rum och lärmiljöer där eleverna får plats, och framför allt får ta plats. Få ha rätten till sin tid på fritidshemmet. Vi behöver älska sorlet, ljudet, skratten och samtalen. Tro inte att jag förespråkar ljudvolymer så öronen sprängs. Men lärandet som vi ser på fritidshemmet sker inte det tysta. Inte heller när så få som möjligt pratar. Det är mitt i sorlet och leken. Det är där eleverna växer, utmanas och lär sig tillsammans. En sådan här eftermiddag är vi observatörer och vägvisare. Vi är inte så viktiga i leken, men vi finns där när de behöver oss.

Så om vi, men kanske inte du som läser just nu, slänger oss med fraser om att det ska vara lugnt på fritidshemmet behöver vi kanske i arbetslaget ta oss en funderare på vad det innebär och om det rimmar med vårt uppdrag. Lugnt är inte att det är tyst eller barn som inte ska ta plats. Lugnt är full sprudlande aktivitet under tydlig struktur och i stöd av närvarande vuxna.

LÄS OCKSÅ:

Grimm: Varför håller vi inne med planeringen för sommarlovet?

Tre lärare i fritidshem om sommarlovet

Så behåller vi de äldre barnen på fritids