Här är argumenten för och emot "skolifieringen"

Andréas Nyberg, Hadar Nordin, Helena Ackesjö, Björn Haglund, Rebecka Nilsson och Helen Lenving Ekstrand har olika åsikter om den så kallade skolifieringen.
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Fritidspedagogik

Debatten om skolifiering går het. Har du missat några av turerna? Lugn, här sammanfattar vi de viktigaste argumenten för och emot att fritidshemmet hotas av ”skolifiering”.

Debatten drogs igång av fritidshemsläraren Andréas Nyberg som i en artikel uttryckte sin oro över en ”långtgående skolifiering” av fritidshemmet. Framför allt är det formaliseringen av undervisningen som Nyberg vänder sig mot. Han anser att fritidshemmet anammat skolans mallar för kunskapsmål, exempelvis matriser, trots att fritidshemmets värden och mål inte går att mäta på det sättet. Ytterligare exempel på att fritidshemmet försöker efterlikna skolan är ”schemalika aktivitetstavlor” och begrepp som ”fritidslektion” och ”fritidsmatte”. De är missriktade försök att höja fritidshemmets status, menar Nyberg: I stället leder de till att fritidspedagogikens särart går förlorad.

Debattören Hadar Nordin stämde in i kritiken och skrev att ”kvantifiering av verksamheten” är ett annat exempel på skolifiering. När fritidshem försöker mäta kvalitet på liknande sätt som skolan missar man målet. I stället bör kvalitetsarbetet bygga på tillit till professionens bedömning av verksamheten, skrev Nordin. Han hävdade också att fritidshemmet skiftat fokus från sitt fostrande omsorgsuppdrag till att lägga större vikt vid ämneskunskaper.

Nordin och Nyberg fick mothugg av Rebecka Nilsson, bitrände rektor och lärare i fritidshem. Aktivitetstavlor innebär inte skolifiering, skrev hon i en replik. De skapar snarare tydlighet och förutsägbarhet för eleverna. Planerade aktiviteter erbjuder eleverna möjlighet att utforska och prova nya saker, men utesluter inte att fritidshemmet också ger eleverna frihet och spontana tillfällen till lärande. Inte heller matriser innebär att fritidspedagogiken är hotad. De kan vara ett verktyg för att utvärdera och analysera den fritidspedagogiska undervisningen, enligt Nilsson.

Forskarna Helena Ackesjö och Björn Haglund ifrågasatte också ”skolifieringen” i ett inlägg. I sin forskning har de mött ett stort antal lärare i fritidshem som fått beskriva sin undervisning. Resultaten pekar på att lärare i fritidshem inte övergivit fritidspedagogikens kärnvärden som lek, barns intresse, fostran och omsorg till förmån för ämnesinriktad undervisning. Detta trots att undervisningen i viss mån blivit formalised genom att fritidslärarna arbetar mot tydliga mål, som de följer upp och utvärderar. Ackesjö och Haglund anser vidare att det visst finns en poäng i att synliggöra fritidshemmets betydelse för barnens välbefinnande, utveckling och fortsatta utbildning.

Diskussionen har fortsatt på andra håll. Bland annat skriver fritidspedagogen Farzin Panahi på sajten Fritidsverket att fritidspedagogikens viktigaste uppdrag, att lämna ifrån sig en fungerande grupp, åsidosätts när det enda som räknas är det som kan definineras som undervisning. Glöm inte att fritidspedagogiken är både relationell och specialpedagogisk – och har en lång tradition, uppmanar Farzin Panahi.

Jag tror att det finns en risk för skolifiering på de skolor, och de är många, där fritidshemmet har låg status.

Helen Lenving Ekstrand, som utsågs till Årets lärare i fritidshem 2020, kommenterar debatten så här:

– Jag tror att det finns en risk för skolifiering på de skolor, och de är många, där fritidshemmet har låg status. För att få status använder man skolord och försöker efterlikna skolan, men då är vi fel ute. Det är så viktigt att våra rektorer förmedlar en likvärdig syn på skola och fritidshem. Det hänger också på mig, att jag är trygg i min verksamhet. Många fritidspedagoger blir nedvärderade till assistenter och tappar status.

Hon tycker samtidigt att fritidspedagoger borde släppa ”kampen mellan skola och fritidshem”, ett vi- och dom-tänkande som funnits med sedan fritidshemmet flyttades in i skolan på 1990-talet, säger hon.

– Vi strävar i grund och botten mot samma mål, men vi gör det på olika sätt. Jag kan inte frånsäga mig läroplanen. Jag måste tänka på språk, och natur och samhälle, fast som fritidspedagog och utifrån vår pedagogik.

Helen Lenving Ekstrand tillägger att matriser kan vara ett hjälpmedel även i fritidspedagogiken.

– Bara för att man använder ordet matris, så behöver det inte vara skola! Men matrisen skall då givetvis vara utformad så den passar fritidspedagogiken.

LÄS ÄVEN

Helens mall gör kvalitetsarbetet enkelt

Skolifieringen av fritidshemmet är oroväckande

Fritidshemmet ska inte vara efterskola

Aktivitetstavlor innebär inte skolifiering

"Vi bör synliggöra fritidshemmets betydelse!"