Ständigt nyfiken blick på samhället

Journalisten och författaren Åsa Mobergs första krönika för snart femtio år sedan, 1968, var en kritik av professor Gunnar Myrdals text om unga vietnamdemonstranter som han tyckte var lata. I stället borde de åka till Vietnam och kriga. Hon skrev: ”Vi som är unga idag måste vara uppmärksamma på den stora fara, som åldrandet hos inflytelserika i samhället innebär… Vi ska inte behöva välja mellan att dö för våra åsikter, eller att tiga med vad vi tycker, om det inte passar de gamla”.

Artikeln fick ett enormt genomslag. Några dagar senare kallades hon upp till Aftonbladet och skrev kontrakt om två krönikor i veckan. Hon var 20 år och inte myndig. Det var en tid när Aftonbladet hade en upplaga på en halv miljon exemplar om dagen. Det var ungdomsrevoltens tid. Åsa Moberg lämnade gymnasiet i förtid, flyttade från det borgerliga hemmet på Lidingö och var så inriktad på att revoltera att hon inte hann fundera över vad hon egentligen ville.

Åsa Mobergs Livet är en personlig beskrivning av utvecklingen i Sverige från 50-talet. Feminismen får ta stor plats. Hon översatte Simone de Beauvoir, som också blev ett slags förebild. Liksom Beauvoir umgicks hon mest med män: ”Om någon berusad manlig medarbetare la en hand över  mitt bröst när vi var ensamma uppfattade jag det snarast som en klumpig komplimang”.

Begreppet ”sexuella trakasserier”  hade ännu inte uppfunnits. På 80-talet blev hon sex- och samlevnadsexpert i Veckorevyn och debatterade frågorna i tv.

Åsa Moberg var aldrig revolutionär, utan socialdemokrat. Men även Åsa Moberg har blivit gammal och hennes man oroar sig för hennes minne. Själv visar hon ingen sådan oro.

"Jag kan bli en av allt fler som hinner fylla 100, eller varför inte 112?”