Hon jobbar som lärare efter flykten från Ukraina

När flyglarmen började höras även i västra Ukraina blev jag mycket orolig och stressad av att ständigt behöva springa till skyddsrummet. Det säger Olesia Leskiv, som nu är lärare på Litorina folkhögskola. Foto: Privat
Den här artikeln publicerades ursprungligen på en tidigare version av Folkhögskolan

Olesia Leskiv flydde kriget och fick jobb som lärare på Litorina folkhögskola i Karlskrona.
– Jag lär andra flyktingar från Ukraina svenska. För att ha en framtid här måste de kunna språket, säger hon.

Först ville Olesia Leskiv inte lämna Ukraina. Men när kriget kom närmare Lviv, där hon senast bodde, var hon tvungen att göra ett val.

– Jag gick på magkänslan, säger hon.

Den fick henne att svara ja när bekanta i Sverige behövde tolkhjälp vid gränsen mellan Polen och Ungern. Hon utförde uppdraget och kunde sedan följa med till Stockholm tillsammans med sin syster.

– När flyglarmen började höras även i västra Ukraina blev jag mycket orolig och stressad av att ständigt behöva springa till skyddsrummet. Jag tänkte att det inte är ett bra liv och om jag inte åker nu kan det bli försent.

Lärt sig svenska

För åtta år sedan var Olesia Leskiv aupair i Sverige. Hon stannade kvar ytterligare en tid för att lära sig mer svenska och har sedan arbetat med svenska företag på distans från Ukraina.

– Mina jobb hjälpte mig att inte glömma svenskan.

När hon under en period bodde i Kiev träffade hon Linda Mattsson, som är lärare på Litorina folkhögskola. De höll kontakten och när Olesia nu återkom till Stockholm fick hon via Linda och skolans rektor Agrita Martinsone erbjudande om att komma till Karlskrona och arbeta som lärare i svenska. En hel del ukrainska flyktingar har kommit till Blekinge och behöver hjälp med språket för att kunna integreras i det svenska samhället.

– Det känns jättebra och viktigt, de vill lära sig svenska så fort som möjligt.

Olesia Leskiv har tidigare arbetat som lärare i Ukraina. Innan hon reste till Sverige för åtta år sedan undervisade hon i engelska och tyska, både i en privat och en statlig skola. Hon växte upp i västra Ukraina, och är väl förtrogen med många av de städer som nu återkommande förekommer i rapporteringen från kriget.

Ofattbart krig

När Olesia började arbeta i Kiev och letade efter lägenhet där, bodde hon en månad i Irpin. Hon har också flera gånger besökt Butja, där ett stort antal civila mördades.

– Det som de ryska soldaterna gjorde där är ofattbart. Jag saknar ord att beskriva det jag känner.

När hon ser bilder och videoklipp från kriget börjar hon ofta gråta. För att skydda sig undviker hon att titta för mycket på TV. Det är lättare att läsa om nyhetsutvecklingen i tidningar.

– Jag behöver koncentrera mig på mitt jobb och att lära mig nya saker. Jag vill hjälpa mina landsmän att integreras på ett bra sätt i det svenska samhället, säger Olesia Leskiv.

Linda Mattsson gläder sig över att ha fått Olesia som kollega.

– Personligen är jag glad då vi känner varandra sedan vi träffades i Kiev för några år sedan. För Litorina folkhögskola är det positivt att ha henne här med tanke på vår Östersjöprofil, säger hon.

För kursen ”Språket som förenar” har det stor betydelse att ha en lärare som är flerspråkig. Att Olesia Leskiv bott i Sverige tidigare innebär att hon, utöver språket, har förståelse för och inblick i hur samhället fungerar, framhåller Linda Mattsson, som undervisar i svenska och engelska är kursansvarig för kursen Lärarassistent.

– Vi är väldigt glada att ha Olesia hos oss och tillsammans få följas och utvecklas under denna tuffa tid, säger hon.