– Vi måste bli bättre på att lyfta fram allmän kurs i media

– Vi tog ju fram undersökningen för att kunna presentera att det dels skrivs väldigt mycket om folkhögskolan, säger Gerhard Holmgren, organisationschef för RIO, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation

– Det den här rapporten visar är att det är skillnad när deltagare talar om folkhögskolan jämfört med när lärare och skolledare formulerar sig om betydelsen av folkhögskolan, säger Gerhard Holmgren när han tar emot högst upp i den röda tegelbyggnaden på Söder i Stockholm, en lokal med stora fönster och magnifik utsikt över Stockholms takåsar.

Gerhard Holmgren är organisationschef för RIO, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation. I samma lokaler finns också Folkhögskolornas Serviceorganisation,  FSO, som arbetar för både rörelseskolor och landstingsskolor.

Under sommarens politikervecka i Almedalen hade man ett seminarium kring rapporten

Hur porträtteras folkhögskolan i medierna?, som gjorts på uppdrag av FSO.

– Vi tog ju fram undersökningen för att kunna presentera att det dels skrivs väldigt mycket om folkhögskolan, dels att få veta hur folkhögskolan framställs i medierna, säger Gerhard Holmgren

Studien sträcker sig över fem år, 2013-2017, och visar att antalet artiklar om folkhögskolan ligger på en ganska jämn nivå, i snitt 1550 artiklar per år. År 2015 publicerades det särskilt många artiklar om folkhögskolan, 1824 artiklar, vilket berodde på att folkhögskolan detta år diskuterades mycket som en plattform mot arbetslösheten.

Förra året, 2017, publicerades 1378 artiklar i riks- och lokalpress där folkhögskola omnämndes i rubrik eller ingress. Men det var bara en mindre del, 511 artiklar, som handlade om just folkhögskolans verksamhet och det är de sistnämnda man gjort en särskild analys av.

En tydlig bild är att det är framför allt lokala medier som skriver om folkhögskolan och dess verksamhet, 93 procent av de undersökta artiklarna. De gånger nationell press skriver om folkhögskolan har det handlat om regeringens budget eller om en folkhögskola gjort något ovanligt. Ett exempel är när Kalix folkhögskola startade en youtube-utbildning. Det dröjde inte länge förrän allt ifrån Dagens Industri, morgonsoffor, radions Kulturnytt och Lilla Aktuellt gjorde inslag och skrev om kursen.

Ett annat exempel är när en skola gör något som är kopplat till en fråga som diskuteras mycket på nationell nivå. Till exempel gjorde lärarbristen att de nya utbildningarna av lärarassistenter uppmärksammades i nationella medier.

Medias fokus på det ovanliga, annorlunda eller aktuella blir också tydligt när den lokala pressen skriver om folkhögskolan.

– Det är de särskilda kurserna, allra helst kultur och estetiska kurser man skriver om, säger Gerhard Holmgren.

Tre av fyra artiklar (77 procent) speglade särskild kurs på olika sätt där deltagarna berättar om hur mycket den har betytt för dem, i regel i mycket positiva ordalag: ”Mitt bästa år”, ”Det har varit en mycket bra utbildning”.

Ofta skriver tidningarna om när en folkhögskola startar en ny kurs (20 procent), eller att en utbildning läggs ned (17 procent).

Sophie Hedestad från Meltwater presenterade rapporten om bilden av folkhögskolorna i medierna. Till höger Fredrik Olén från FSO, Folkhögskolornas Serviceorganisation.

En händelse som fick stor uppmärksamhet ifjol var när Biskops Arnö beslöt att skolans kurs i att skriva dramatik skulle läggas ned, vilket gav gensvar och diskuterades i nationella medier av kända kulturpersonligheter som gått på skolan (skolan tog senare tillbaka sitt beslut). ”Känd person” är en klassisk ingrediens som lockar medier, något man också kan se i tidningsklippen.

Det som däremot sticker ut är att mindre än tio procent av artiklarna handlar om allmän kurs, trots att det är en av de vanligaste kurserna på folkhögskola.

– Allmän kurs men också etableringskurserna och SMF-kurserna hamnar nästan helt under radarn, säger Gerhard Holmgren.

Han ser det som något av en paradox eftersom det är just i allmän kurs, etableringskurserna och SMF-kurserna de politiska prioriteringarna finns. Det är dessa politikerna pratar om när de ska anslå pengar till folkhögskolan.

–  Det är ju framför allt i allmän kurs man kan tala om ”samhällsnytta” i den meningen. I ett politiskt perspektiv är det ju de som gör väldigt mycket samhällsnytta. Men de kurserna speglas knappt alls i tidningarna, säger Gerhard Holmgren.

Men det som överraskade honom i undersökningen var att deltagarna var bättre än lärare och rektorer på att uttrycka folkbildningens ideal.

– När deltagare blir intervjuade uttalar de sig väldigt mycket utifrån vad kursen betytt för dem som personer och deras personliga utveckling. Det rimmar väldigt väl med folkhögskolans bildningsideal och vår syn på lärande och utveckling. När lärare och rektorer blir intervjuade tenderar de att mycket mer argumentera för samhällsnyttan av kurserna, att det leder till något, jobb och högre utbildning.

Eftersom det ofta är lärare och skolledare som får uttala sig (42 respektive 30 procent) blir det folkhögskolans samhällsnytta som upptar det största utrymmet i pressen: en tredjedel av artiklarna (34 procent) handlade om folkhögskolans roll för arbetsmarknad och gymnasiebehörigheter, att det leder till jobb och vidare studier.

Hälften så många artiklar (18 procent) handlade om de ”mjukare” värdena, det som brukar förknippas med bildningsidealen, vilket alltså speglade det utrymme deltagarna fick.

– Det man kan fundera över är om vi som företräder folkhögskolan, lärare och rektorer, är för defensiva med att lyfta fram bildningsidealen. Vi är ju också påverkade av den samhälleliga diskussionen och måste kriga för vår existens. Då blir det nog lätt så att vi lyfter fram de positiva nyttoeffekterna och inte i tillräcklig utsträckning kärnvärdet i folkhögskolan: bildning, personlig mognad och utveckling, alltså den bildningsresa du får ihop med behörighetsgivande studier i allmän kurs. Bildningsresan är kanske lättare att se i de estetiska kurserna men de är ju också kvalificerande till vidare studier. Vi skulle kunna bli bättre på att lyfta både nyttoeffekten och bildningsdimensionen. Det är ju det som gör oss unika, säger Gerhard Holmgren.

Men det finns också ett klassperspektiv i mediernas bevakning av folkhögskolan, något som Statskontoret uppmärksammade i en delrapport förra året. Folkhögskolor lyfter gärna fram om de har en särskild kurs, både internt och ut mot media – en teaterkurs eller musikallinje säljer ofta in sig själv i medierna. Deltagarna i dessa kurser skiljer sig också från dem som går i allmän kurs. I en färsk rapport, Kulturell bildning i folkhögskolans regi, framgår att deltagare i de kulturinriktade utbildningarna ofta är medelklassungdomar från hem med välutbildade föräldrar och starkt kulturellt kapital. De flesta har gått färdigt gymnasiet och så många som en tredjedel har tidigare studerat på universitet. De går kurser som är intressanta att skriva om och har deltagare som är duktiga på att uttrycka sig.

Deltagare i allmän kurs kommer i regel från en helt annan bakgrund, har misslyckats i gymnasiet och hoppat av. Många har någon form av diagnos och kanske inte lika lätt att uttrycka sig. Gerhard Holmgren nickar och håller med.

– Det är nog något vi skulle behöva lära oss att formulera: vad är det som gör den här allmänna kursen speciell? Samma sak med etableringskurser. De gör ju en massa intressanta saker. Medielogiken gör att särskilda kurser är lätta att sälja in i media medan skolorna måste servera mer när det gäller allmän kurs. Det vore ju otroligt intressant att få spegling från en allmän kurs eller etableringskurs vilken bildningsresa dessa deltagare har gjort