En kärleksförklaring till dig som jobbar i fritidshemmet

Jag vill härmed uttrycka hela samhällets tacksamhet för att just du valt att arbeta med att skapa nästa generations individer. Framför allt vill jag specifikt tacka just dig som genomlidit coronaårets snabba, alltid försämrade förutsättningar för att bygga en stark verksamhet. 

Tack.

All extra logistik det har inneburit när våra vårdnadshavare inte ens har fått komma in på vårt fritidshem, allt från telefonerande till att få iväg barnen till väntande föräldrar.

Då vi ändå, mitt i denna extremt ansträngda situation, höll verksamheten igång.

De veckor 70 procent av dina kollegor varit hemma, kanske inte så allvarligt sjuka, men hemma med symptom. Då vi ändå, mitt i denna extremt ansträngda situation, höll verksamheten igång. 

Den oron och ångesten hos våra barn du på ett lyhört, professionellt sätt hanterade där i början av pandemin. 

Du anar inte vad det betydde. 

De gånger du kom till jobbet och fick göra ditt och kanske ytterligare två kollegors jobb.

Du orkade med känslan av att lägga planerade, roliga, utmanande och fantastiska saker för våra barn åt sidan. 

Gå ner i lågvarv. 

Ändå, mitt i allt det där betydde det där skämtet, den där blinkningen till kollegan ALLT.

Ändå, mitt i allt det där betydde det där skämtet, den där blinkningen till kollegan ALLT. 

Vår verksamhets utgångspunkt är att skapa nya möten och fördjupade relationer mellan elever. Vi har i hård, kall motvind och brant uppförsbacke ändå försökt jobba för att skapa just det. 

Alla utflykter vi inte kunde göra, alla nya upptäckter som inte blev av för våra elever. Alla de åldersblandade, mixade grupperna vi inte kunde göra. 

Så många bromsklossar och stängda dörrar. Tack för att just du ändå behöll gnistan. 

De torra, spruckna små händer du plåstrade om mitt i den värsta, osäkra första delen av pandemin. Tack för att du, som var lika orolig som barnen, ändå var deras kanske absolut mest trygga punkt i livet. 

Tack för att du orkade, tack för att du höll ut och såg ljuset i tunneln. Vi går, som så många gånger, stärkta ut på andra sidan. 

Orsaken till detta ligger i vår yrkesrolls unika förmåga att göra snabba vändningar, anpassa oss efter rådande omständigheter, ta tillvara på barnens varande i nuet och vara sinnessjukt kreativa och lösningsfokuserade med väldigt små medel. 

Att stå stolta och ha ett ”djävlar anamma”. Det vill jag tacka dig för. 

Nu, i takt med den ökade vaccinationsgraden närmar vi oss en mer normal vardag. Vi går stärkta, om än lite tärda, mot en ljusare framtid. 

Uppåt, framåt.

Nu och framöver är det viktigare än någonsin för våra elever att möta just dig som pedagog i fritidshemmets verksamhet.

Nu och framöver är det viktigare än någonsin för våra elever att möta just dig som pedagog i fritidshemmets verksamhet. Du med den unika rollen att skapa lustfyllt lärande, ge stor plats för leken och ta tillvara elevernas egna önskemål. 

Skapa möten, fördjupade relationer och över tid världens finaste grupper. Nu ger vi allt för att säkerställa att våra gemensamma tankar blir verklighet, skapa de där gyllene tillfällena då ”det plötsligt händer”. 

Du vet, jag vet. För vi jobbar båda på fritidshemmet. 

Slutligen, tack för att det är just du som med glimten i ögat möter just den där eleven. 

Tar nya tag. Försöker igen. Har tålamod. Ger kärlek och omtanke. Du som till slut når fram till just den där ungens hjärta. Du är och kommer alltid vara en av de viktigaste individerna i kommande generations uppväxt.

Den här texten finns med i Gustav Sundhs kommande bok som ges ut under hösten.