Kroppskontakt en del av jobbet för lärare i fritidshem
Julia Wester arbetade tidigare som lärare i fritidshem. Nu skriver hon på en avhandling om fysisk beröring mellan fritidshemspersonal och barn. Foto: Oskar Omne.
Forskning Kramar, en klapp på ryggen eller bara sitta ner en stund tillsammans. Personalen finns där för att tillgodose barnens behov av närhet. Men fysisk beröring på fritidshemmen upplevs inte som helt oproblematisk, säger forskarstuderanden Julia Wester.
Julia Wester, doktorand i etnologi vid Södertörns högskola skrev för några år sedan c-uppsatsen ”Den fysiska beröringens påverkan på stereotypa könsroller på fritidshemmet”.
Nu är hon mitt uppe i sitt avhandlingsarbete om kroppslig interaktion mellan personal och barn utifrån ett bredare perspektiv.
– Jag studerar hur personal och barn rör vid varandra, eller fysiskt förhåller sig till varandra.
Det handlar om beröring som en del i pedagogiken och det dagliga umgänget med barnen, men också om att personal ingriper i barns fysiska slagsmål.
– Mitt fokus är på hur personalen berättar om sina upplevelser och vad det kan säga om barnomsorg i dag. Om sin egen kropp i samspel med barn, men också i samspel med barns initiativ och fysiska handlingar.
I sina intervjuer med personalen frågade Julia Wester om man kan ogilla fysisk närhet och ändå jobba på fritidshem.
– Jag fick svaret att det nog inte går. De sa bland annat att man måste ge barnen vad de behöver och att närheten och det relationella är en viktig grund i arbetet. Så man skulle alltså kunna se närheten och kroppen som en central del av arbetet.
Gick runt med synliga skador
Samtidigt löper personalen risk att utsättas för slag och sparkar och andra former av våld från barnen. På de två fritidshem Julia Wester följde på nära håll hände det att medarbetare gick runt med synliga skador.
– En hade en blåtira efter att ha blivit slagen med bandyklubba, en annan visade rivsår och bitmärken på sina händer.
Det kan finnas mycket skam och prestige kring att bli slagen av barn.
Julia Wester konstaterar att det finns väldigt lite forskning om våld mot fritidshemspersonal. Sveriges Lärare har tidigare visat att lärare i fritidshem är en särskilt utsatt grupp.
– Det kan finnas mycket skam och prestige kring att bli slagen av barn. Vi vill skydda barnen och ha ett empatiskt förhållningssätt och tar därför sällan upp det som ett problem i samtal med chefen. Man ser det som en del i arbetet. Jag tror att det är viktigt att lyfta detta som en arbetsmiljöfråga.
Manlig personal orolig för att bli misstänkt
I sin forskning pekar Julia Wester på ytterligare en aspekt av fysisk närhet mellan personal och barn på fritidshem.
– Manlig personal jag har intervjuat pratade om risken att bli misstänkliggjord för olämplig närhet och vissa undvek till exempel att vistas nära flickornas omklädningsrum. Andra var noga med att aldrig vara ensam vuxen med barnen. Det säger något om de olika normer och villkor som finns kring fritidspersonal när det kommer till omsorg.
Det hon kallar riskperspektivet påverkar även andra delar av arbetet och kan hämma den professionella yrkesutövningen.
– Gör jag rätt när jag kittlar barnen? Det medför oro och stress som tar energi och kan leda till tvivel i vardagliga situationer, säger Julia Wester.
Medskick från Julia Wester
1. Öka medvetenheten om kroppen i barnomsorg. Dels utifrån ett pedagogiskt perspektiv, där kroppen kan vara en del av de didaktiska val personalen gör, dels från ett normperspektiv.
2. Fundera över vilka barn som får närhet av personalen och vilka barn som inte får det. Hur tolkas det till exempel när en pojke vill ha mycket närhet jämfört med om en flicka vill ha det?
3. Erkänn våldet som en arbetsmiljöfråga för både personal och elever. Vad gör de stora barngrupperna, lokaler som inte är ändamålsenliga och personalbristen med barnens och personalens hälsa? Påverkar dessa faktorer rentav av risken för våld?
LÄS OCKSÅ
Eriksson: Utåtagerande beteende bör inte vara vår högsta prioritet
