Gärna beröm men först en rejäl slant!

Det finns en fri skolform med statsbidrag som har fungerat alldeles utmärkt i 150 år utan att ta ut någon vinst. Ja, ni vet vilken skolform jag menar. Den lyckas där gymnasieskolan misslyckas: ta hand om avhoppade gymnasieelever, ge ungdomar med och utan diagnoser både bildning och utbildning för vidare studier och/eller arbete.

En studie som genomfördes på uppdrag av TCO för några år sedan visade att 8 av 10 deltagare i folkhögskolan gick vidare till studier eller arbete. Och för ungdomar i så kallade ”utanförskapsområden” var siffran ännu högre, 9 av 10.

Och detta sker utan att ta ut en endaste krona i vinst. Tvärtom. Var tredje folkhögskola går i stället med underskott.

I detta nummer skriver vi om ett par färska rapporter om folkhögskolans ekonomi och folkhögskollärarnas arbetssituation. Man skulle kunna kalla dem larmrapporter om inte ordet var så utslitet.

Tidigare har vi skrivit om att fyra av tio folkhögskolor går med underskott i sin totala verksamhet, alltså även sådan verksamhet som inte är folkbildningsverksamhet, dvs uppdragsutbildningar, kurser och konferenser. Ser man enbart till den statsbidragsstödda folkbildningsverksamheten, i huvudsak de långa kurserna , går alla folkhögskolor med underskott.

Bilden bekräftas ytterligare i en ny utvärdering från Statskontorer där landets folkhögskolerektorer svarat på en enkät. 60 av 154 folkkhögskolor har underskott i den totala verksamheten.

Samtidigt kommer Folkbildningsrådet med sin undersökning av folkhögskollärarnas arbetssituation, som visar att pressen och stressen på folkhögskollärarna ökar. Fyra av tio folkhöglärare uppger att de har små möjligheter att utföra sitt arbete inom ramen för avtalad arbetstid.

Till saken hör att en folkhögskollärare tjänar betydligt sämre än gymnasielärarna. En folkhögskollärare har i snitt 2 500 kr lägre lön. För dem över 55 år är skillnaden ännu mer: 7000 kr i månaden.

Jag har läst ett antal riksdagsprotokoll genom åren där många och vackra ord har utalats om folkhögskolan från politiker ur samtliga partier (utom Sverigedemokraterna), och som berömmer skolorna för deras fantastiska arbete. På det kan folkhögskolorna svara:  Gärna beröm men först en rejäl slant. Visa den med en rejäl och långsiktig höjning av det generella folkbildningsanslaget så att vi kan höja lönerna till gymnasielärarnas nivå och låta folkhögskollärarna fortsätta utföra sitt arbete under de villkor som gjort folkhögskolan så framgångsrik!